Nära vänner!

"Jag ville tråckla en tråd genom tid och rum, och dra ihop, så att alla vänner jag någonsin haft och låtit tiden ta ifrån mig kom riktigt riktigt nära igen."

Stina, på facebook

Facebook känns många gånger ytligt och klet-hurtigt. Folk postar idylliska statusuppdateringar om bullbak, löprundor, lekande barn, fina trädgårdar, mysiga middagar, häftiga resor och annat som sammantaget kan uppfattas som rena lyckotillvaron a la "Truman Show". 


Men ibland, som nu när min vän Sonja avlidit mitt i livet känner jag stor mening med att vara med på facebook. Vänner och bekanta postar bilder, anekdoter eller kondoleanser. Jag läser, gråter lite, minns. Skrattar lite ibland och läser vidare... 


När jag träffade Sonja brukade vi vara tre. Helena, Sonja och jag. Helena har inte facebook så jag ringde med det mycket trista beskedet. Med Helena är det (som det var med Sonja) att det kan gå år mellan det att vi ses eller ens pratar. Men varje gång känns det "som igår" direkt vi sagt hej. Pratar med Helena, har lite högläsning från facebook. Gråter. Men så var det ju mycket länge sedan vi sågs så det var ju roligt att prata också! Skrattar. I februari mailade Helena, Sonja och jag med varandra lite för att få tillstånd en träff alla tre. Något kom emellan. Det blev inte av. Det blir aldrig av... 


Insikten och lärdomen idag är: Tag kontakt med de där nära vännerna som det gått dag efter dag, månad efter månad, år efter år som man sågs! Vänta inte en endaste dag till! Ring nu! Boka in träffar i kalendrarna!