onsdag 29 januari 2014

Ekorrhjul

Nu känns det lite som att pinna på i ett ekorrhjul. Eller hamsterhjul kanske är bättre, för vem håller ekorrar i bur med hjul? Idag gjorde vi om vårt förtroendemannautbildnings-gigg, den här gången i Sundsvall. Vi hade ändrat lite i ordningen på det hela och det flöt i det närmaste perfekt. I morgon ska vi göra om det hela, i Arnäs utanför Örnsköldsvik. Nästa vecka drar "showen" vidare till Östersund och Åsarna.

Själva kursen kan vi nog snart i sömnen, det är inte jättemärkvärdiga saker. Roligast är det att under dessa turnéer få jobba så tätt med tre kollegor. Vi hinner ju med att prata en hel del och fördjupa den kollegiala vänskapen när vi är ute på detta sätt och det känns jättekul! Vi drar också ganska jämt när man ser till insatsen på kursen. Ingen tar över och ingen får bara stå i nåt hörn. Kul, kul.

Men det tar på, jag har fullt sjå att klara livets andra delar som städa (det har jag helt förträngt), tvätta (fick snabbt handla lite rena underkläder idag) och laga mat (förlitar mig nästan helt på snabbmat dessa dagar). Motion är svårt att hinna med. Idag hann jag åtminstone slinka in på både Apoteket och en affär efter det att vi kom tillbaka till Härnösand. Vilken lycka! Jag fick känna mig lite "normal" en stund! Och outfiten till i morgon är räddad!

 

Uppe med tuppen

Nu känns det som jag är uppe, till och med FÖRE tuppen. Igår blev det strax efter 23 innan jag var hemma. Segt möte i Stockholm, ännu segare hemresa och en überseghet i kroppen! I efterhand ångrar jag naturligtvis att jag pressade in detta stockholmsbesök i kalendern, jag tänkte det skulle vara bättre att ändå vara med för att åtminstone registrera vad som händer. Men det är inte kul att sitta på möte och vara trött.

Nu, dagen efter, känns det någorlunda. "Ny dag, nya möjligheter", och jag är märkligt nog pigg som en mört! Nu stundar ytterligare en utbildningsdag av förtroendevalda, denna gång i Sundsvall. Det ryktas att Kyrkans Tidning ska komma och göra reportage. Typiskt, när jag har "alla kläder i smutstvätten" och får trolla fram något att ha på mig.

I vår utbildning liknar vi kyrkan med ett skepp. Ganska klassisk bild, som vi utgår från (Noaks ark mm). De förtroendevalda är rederiet som fattar beslut om i vilken riktning man ska åka och med vilken besättning. Kyrkoherden är kaptenen som leder och fördelar arbetet ombord. De anställda och alla ideella är besättningen. Jag känner just nu för att vara Greta i solstolen på däck...! Åka med, men inte stå med något snöre alls. Men snart, mycket snart, kliver jag upp jag med och blir delaktig...

måndag 27 januari 2014

Varning

Idag fick jag en vänlig varning som handlade om att jag ska akta mig föra tt bli utbränd. Jo, jag HAR tänkt i dessa banor en stund och försöker ta den vänliga varningen på allvar. Jag tänker att det är nu i några dagar som jag har verklig peak i jobbet och mycket handlar om att genomföra det som är planerat. Visst är det liiiite klantig planering trots att jag i vissa fall inte kunnat göra så mycket annorlunda.

"Bara de som brinner för sitt jobb blir utbrända" har jag hört, och nog brinner jag alltid. Just nu känns det jobb jag har till och med MER rätt än jobbet som director i Jerusalem! Jag har större variation nu och kan faktiskt bestämma mer över hur saker ska utföras än i Jerusalem då mycket handlade om att leverera studieresor och pilgrimsresor som andra beställt. Där slutar jag jämförelsen tror jag, för känslan av att leva som i en film är inte lika påtaglig nu som då. Bara ibland... :-)

För att jag inte ska smacka in i nån vägg bejakar jag då och då latmasken i mig. Tar sovmorgon ibland, går hem vid tretiden ganska ofta och har principen att istället för att göra allt själv försöker jag involvera andra istället. Det sista är faktiskt dessutom kärnan i det som jag själv, och samtliga av mina kollegor i Ideellt Forum försöker "predika" när vi träffar arbetslag som vill jobba bättre med sina ideella... Sedan jobbar vi alltmer i olika gruppkonstellationer på stiftet för att dela ansvar, öka kvalitén och faktiskt också ha roligare på jobbet. Det är mycket roligare att jobba tillsammans med någon än att vara enspännare! Alla fall tycker jag det!

Just nu "är jag på jobbet" på ett sätt, dvs jag sitter på ett tåg till Stockholm. Energin räcker inte till att läsa min nyttiga jobbrelaterade bok "Det nya Afrika", men energin är tillräcklig för att reflektera och blogga lite samt lyssna på musik. Jag har det ganska fridfullt i min bubbla och samlar ork. "Allt jag behöver nu är att hitta mig själv igen..." (Lisa Nilsson). Så klokt. Så sant. Så mycket jag! Lyssnar jag till min inre Skalman som talar om när jag ska bromsa och när jag ska gasa så tror jag att jag nog ska undvika att bränna ut mig.

 

söndag 26 januari 2014

Ett Foto I Timmen!

Jamen JA! Nu är det en sån där dag igen! Kul att det händer på en sådan händelserik dag! Jag ska verkligen försöka hinna med! Reglerna är enkla. Man dokumenterar sin dag med ett foto varje timme. Sedan lägger man upp länken på ett-foto-i-timen-sajten. Klart! Riktigt kul!

Klockan 8 och jag grundar med en LCHF pannkaka med blåmögelost och tomater. Smarrigt till tusen! Ett ägg, en dl keso, 2 tsk fiberhusk, salt peppar. Mixas till en slät smet. Tricket är att man låter det svälla en stund, ca 10 minuter blev det idag. Sedan steker jag dem i stekpanna. När jag vänt dem lägger jag på lite ost så det får smälta lite. Klart! En tomat till detta tycker jag passar bra.

Klockan 9.00 har jag klädproblem. Ska till kyrkan på prästvigning och vill vara snygg, men absolut inte få någon att tro att jag försöker klä ut mig till präst! Min svartvita klänning som jag gillar skarpt får mig alltid att tänka på präster då den är svartvit med vit kant upptill i samma bredd som en prästkrage. Först provade jag med den en linnejacka som jag har, men då blev det alls inte bra. Biskopslila linnejacka ovanpå klänningen förvärrade känslan... Gah! Jag har inget emot präster, man jag vill inte se ut som en wannabe eftersom jag inte är det. Misstänker att jag nu kommer slita ut rubbet i garderoben för att hitta lämplig nivå och uttryck. VARFÖR ska detta vara komplicerat och VARFÖR gjorde jag inte detta igår?

Klockan 10 är jag vid First för att hämta vår tillresta gäst. Hoppas bara vi sedan hittar bra platser...

Klockan 11.00 börjar prästvigningsmässan.

Exakt 12.00 är själva momentet när de alldeles nyvigna prästerna får hjälp med att få på sig "beviset" på att de är präster, en stola som ligger i kors och mässhake ovanpå detta. Det var mycket rörande att se den glädje och stolthet de visade!

Klockan är närmare 13.00 och fotografering pågår fortfarande för fullt ute på kyrktrappan.

Klockan 14.00 ser det ut som ett härläger inne på stiftsexpeditionen där oräkneligt antal präster och diakoner byter om till "civila" igen.

Klockan 15.00 sitter vi med det gästande biskopsparet och äter lunch på Hornöberget och pratar vänstiftsgrejer.

Klockan 16.00 skjutsar vi våra gäster till flygplatsen, och jag har ingen bild på det för jag körde.

Klockan 17.00 är C och jag tillbaka på kontoret och röjer efter gårdagens jerusalemförberedelser. Lite kul känsla, där har vi hållit på med ganska viktiga överläggningar med vårt vänstift hela helgen och nu står vi och tömmer riskastruller i soporna. Spänst och variation i vårt arbete kallar vi det.

Klockan 18.00 lämnar vi jobbet.

19.00 kommer jag på att jag borde äta middag och värmer lite rester.

20.00 och jag orkar INTE ta tag i dammsugningen! Orkar nästan inte ens glo på tv. Funderar hur fasen jag ska ha energi i morgon att dra igång klockan sju, och innan dess fundera ut en andakt. Går nog snart och lägger mig och hoppas vakna, sprittandes av energi vid femtiden....

 

 

lördag 25 januari 2014

Alla dessa dagar...

Kanske jag borde kalla bloggen nu. Som Carl Bildt som flänger och far och verkar jobba dag och natt i sitt viktiga värv. Inte för att jag är jätteimpad av den politik han representerar, men jag är faktiskt lite imponerad av de som har en hög jobbmoral och kapacitet som om de käkade dunderhonung.

Idag var det att följa ett ganska strikt, av mig själv upprättat, minutschema för att baxa dagen i hamn. Upp tidigt (det var i och för sig ingen konst, för jag sov som en kratta och vaknade 04.00). Fixa håret, käka frukost, förbereda det sista inför en upptaktsdag för Jerusalemresan i mars, jäkta hem och styla till en festligare klädsel, släppa ut lockarna, bege mig till mässa, translejta till engelska för det tillresta biskopsparet, gå på tjusig prästvigningsmiddag och därefter ta mig uppför backen för att skriva ett nytt körschema för i morgon.

Trots en dag på 14-15 timmar nynnar jag på "Im having a time of my life..." När jag kliver innanför dörren till mitt lilla gårdshus. Livet leker och jobbet berikar mig något alldeles enormt. Jag har stora utmaningar i jobbet, men jag känner att jag är på rätt plats och mitt i all rush slappnar jag av och litar på att förberedelserna bär arbetet i rätt riktning.

Nu ska jag bara tänka igenom morgondagen ett varv till och sedan SOVA. I morgon stundar prästvigning och lite sightseeing till Hornöberget och en bit av höga kusten. Sedan packa väskan för Sollefteå och Stockholm. Lite räknar jag ned till jag sitter på planet till Durban och två veckors kurs som någon annan håller i och jag bara följer med i. Underbart att tänka på!

fredag 24 januari 2014

Kanonkula

Idag liknar jag mig själv med en kanonkula i själva kanonen. Är i en strid ström av händelser och det är bara att hålla sig i röret. Inte vika höger, vänster, uppåt, nedåt. Bara att följa loppet. Nästa söndag är jag ledig och det ser jag fram emot även om jag ska göra en massa spännande saker varje dag fram tills dess. Det jag funderar på nu är hur jag ska hinna svida om från vardagsklädsel till bästa gåbortkläder på under en timme och dessutom gärna hinna duscha. Kan bli en utmaning. Bara inget oväntat kommer emellan...

torsdag 23 januari 2014

Kontorsråttans dag

Idag var det så skönt att ha nästan en heldag till att bara sitta vid mitt skrivbord och ta itu med alla "måstehögar" och "måstemail". Det är bråda dagar nu, för till helgen har vi andra och sista upptaktsdagen inför "Livsresa Jerusalem" där vi reser med ett gäng unga konfirmandledare till Jerusalem på en ganska häftig resa för studier, inspiration och lite pilgrimmande. Dessutom är det prästvigningshelg där sju nya präster ska vigas. Vi har också besök av en biskop från vårt vänstift Lincoln, England.

Till veckan drar vi dessutom igång en omfattande turné där vi är ett utbildargäng som ska hålla kurs för förtroendevalda. Många är anmälda och mycket resande blir det. Nästa helg bränner jag upp till Vålådalen på en annan utbildning. Sedan är det bara en vecka kvar innan jag ska till Sydafrika. Och efter Sydafrika är det några ynka dagar innan Jerusalemresan. Summan av denna beskrivning är att Jerusalemresan måste bli helt färdigpanerad imorgon. Puh. Men jag har definitivt krupit fram från under min gråsuggesten och jobbar i 160 knyck så det känns som läget börjar vara under kontroll. Som tur är blir det en ny kontorsråttedag imorgon med celebert besök från vår företrädare som kanske är intresserad av hur vi hanterar vårt uppdrag. Måste bara tillägga att jag INTE fått hybris och börjat prata om mig själv i tredje person, vi är två som delar på uppdraget som internationella handläggare. Hälften så jobbigt och dubbelt så kul! Eller trippelt då vi fått ett suveränt administrativt stöd. Eller kvadrupelt då vi numerar samarbetar en hel del med SKU och Unga konfirmandledarutbildargänget...

Nej, jag ska inte bara jobba. Jo, jag ska hinna göra annat också. Frågan är bara när då? Kanske imorgon. Jag smiter nog hem tidigare och gör något roligt! Eller promenerar medan det är ljust... Inshallah!

onsdag 22 januari 2014

Mellansel och WWESTM?

Jag förundras över reservkrafterna jag har att plocka fram. Jag klev upp ur sängen och gjorde mitt bästa för att "bli människa" (misstänkte skarpt att jag var en zombie som bara försökte klä ut sig till människa ett tag). Tog mig till Mellansel. Faktiskt att jag kände mig hemligt glad över E4-an som stängdes av en stund för man skulle bärga en lastbil, för det gav mig mer tid att vakna till.

I Mellansel var det mycket roligt att träffa grundkursarna igen! Det var mer än en vecka sedan jag såg dem och nästan så jag blev överraskad av hur trevliga de var! Jag hade dristat mig till att ge lite feedback på en grej som kanske inte var mitt mest genomtänkta påhitt förra veckan (och som gjort några lite upprörda/ifrågasättande). Nu bävade jag lite inför att de kanske skulle förklara för mig på jobbigt sätt att jag är en usel pedagog eller nåt... (Jag har en tendens att se saker värre än det är när jag är under min sten och leker gråsugga). Nu gick det bra, ingen "ko på isen", till och med trevligt...

Vi pratade om dopet idag och det är kul när man gör det med en så klok och reflekterande grupp. Bara liksom att lyssna och ställa lite fördjupande frågor. Jag tror vi var eniga om att Gud nog inte tycker odöpta barn är mindre värdefulla och att man får vara ödmjuk inför lite olika traditioner i olika kyrkor. Nu dröjer det till i april innan jag träffar grundkursen igen och det känns lite tomt och konstigt. Jag liksom dimper ner i en grupp och tar del av dynamiken under några timmar innan jag svischar vidare i tillvaron.

Väl hemma kom jag på att det är mosters födelsedag idag och blev överbjuden till Per som fixat tårta, tulpaner och kaffe. Klokt. Vi firar att vi får ha Ewa i våra hjärtan. Men ganska mycket vemodigt är det att inte få ha henne kvar. Jag saknar henne så mycket. Det är tomt. Varje morgon brukar jag tänka till på Ewa när jag tar på mig den klocka jag ärvt. Somliga har armband där det står WWJD (What Would Jesus Do). Kanske är många hjälpta i vardagen av átt ställa sig den frågan. Jag tar på mig klockan och tänker att nu tar jag med mig lite av Ewas kloka råd när jag ska gå och jobba med ganska liknande saker som hon jobbade med. Typ "What Would Ewa Say to Me", det känns lite mer konkret och tydligt för mig än WWJD. Och det hjälper faktiskt! Jag märker många gånger hur det blivit lättare att sortera tankar med hjälp av detta armbandsur!

 

tisdag 21 januari 2014

Gråsuggans dag

Idag har jag lekt gråsugga. Hela dagen! Jag vaknade klockan sex av att jag trodde jag skulle få migrän. Tog en alvedon och satte mig i min sköna brandgula öronlappsfåtölj och väntade lite. Öronlapparna på fåtöljen gör att jag kan halvsova sittandes utan att huvudet trillar åt något håll. Som tur är hann alvedonet verka innan huvudvärken kom och jag kunde då lägga mig på soffan och slumra bort hela förmiddagen.

Som tur är har jag mycket inarbetad komptid att ta ut när det blir en "gråsuggedag" som denna och orken bara inte finns i kroppen. Med orkeslösheten kommer också några irriterande tankar om att jag är en sopa på alla sätt. Inte direkt upplyftande.

Numera vet jag att dessa gråsuggedagar är vad det är. För mig är det ett sätt att återställa systemet med lite påtvingad vila. Det är också så att det är baksidan på att jag många andra dagar kan vara kreativ, nyskapande, sensitiv och "på".

Igår hittade jag en bok om just MIG och det jag nu beskrivit! Jag fastnade för texten på baksidan:

"Ena dagen stark och kraftfull, en entusiastisk visionär som står längst upp på barrikaderna. Nästa dag känslig intill hudlöshetens gräns, en bräcklig skugga som helst vill dra täcket över huvudet och aldrig mera visa sig för omvärlden igen. Och visst... alla människor har ju olika lägen, eller hur? Men kanske är du extra känslomässigt begåvad? Kanske är du en HSP - en Highly Sensitive Person?"

 

Jäpp, nu är boken genomplöjd och jag fick några handfasta tips på vägen. Ta det för vad det är, var snäll mot dej själv, nej - det är inget fel på dej och du tar snabbt igen en gråsuggedag eftersom du också har förmågan att jobba 160% många andra dagar... Hoppas denna inspiration kommer imorgon, för då ska jag till Mellansel igen och hålla igång samtal om dopet. Hela dagen. Gah, vad det känns som uppförsbacke just nu....!

 

söndag 19 januari 2014

Walk in the park

Så är jag i Uppsala igen och det känns riktigt ok den här gången. Lite kul är det att numera vara igenkänd på det Hotel jag bor på, känns som "hemma" här nu. Jag hade inte med mig stavarna den här gången, men kunde ändå göra två rejälare promenader på 4 km vardera. Nu börjar jag nästan tro att jag kommer kunna pressa mig till mitt januarilöfte - snittpromenad per dag tre kilometer. Kanske. Kände varken av höft, fot eller knä och kunde till och med ha lite tryck i stegen. Njutning!

För att lite testa mig själv gick jag på några bekanta ställen i stan, och YES, vissa minnen börjar blekna bort nu. Riktigt, riktigt skönt! Tog en öl med en god vän och pratade bort ett par timmar, nu börjar det kännas som Uppsala är MIN stad igen!

 

lördag 18 januari 2014

Lite vibbar från förr...

Gårdagen blev en välbekant dag på ett sätt, jag satt en stor del av dagen och mailade olika kontakter i och kring Jerusalem för den studieresa jag gör 1-9 mars. Jag känner att det är så roligt att få planera resan och upplägget efter eget huvud och erfarenheter! Jag har tre huvudtankar när jag gör program:

  • "Less is more", Inte packa dagarna med för många programpunkter, utan låta det finnas lite tid för reflektion, egna möten eller bara tid att sitta på ett café och samla intryck,
  • Inte ha en "hemlig agenda" att deltagarna i min grupp efter resan ska ha fattat åsikter i någon (av mig uttänkt) riktning. Man ska kunna få åka på en resa och känna sig fri att dra egna slutsatser utifrån det man upplever. Vi har naturligtvis tid för gemensamma reflektioner så man får lite hjälp med att problematisera och nyansera, men utan "åsiktsfacit",
  • Hitta aktiviteter som får deltagarna att göra egna upptäckter. Jag har märkt att många grupper blir "passiva resenärer" istället för "aktiva medskapare" till den kunskap de bygger. Detta kräver att jag lägger band på mitt eget behov att få berätta, föreläsa, visa, förklara..., dvs mitt behov att få visa vad kunnig jag är, och istället ge tid för deltagarna att dra sina egna slutsatser och pröva dessa i samtal med andra.

När jag så småningom fått ihop ett program som jag kände mig relativt nöjd med blev det tid att dra på lite läppstift och snygga till mig för att gå på middag i biskopsgården för att där finnas med i ett ekumeniskt möte med företrädare för baptistkyrkan, ekumeniakyrkan, pingstkyrkan och domkyrkan. Det var när jag drog på mig en blus "från Jerusalemtiden" som jag insåg att hela dagen var så otroligt bekant från förr...

torsdag 16 januari 2014

Jobb, jobb, jobb...

Nu är det intensivt på jobbet. Och kul. Men det är så mycket av det roliga att jag ibland blir alldeles matt och känner att jag måste bli bättre på att tempoväxla mellan jobb och fritid för det inte ska braka in i nån vägg. Men då jag har ett jobb som så bra matchar min utbildning, erfarenhet och "läggning" är det svårt att bromsa. Just nu håller jag på med att redigera ihop en liten folder för den livsresa jag och en kollega ska göra med en grupp som går "ung konfirmandledarutbildning". Vi ska till Jerusalem och då behöver man ju ett program, sedan gör det ju inget om programmet är snyggt. Jag har hittat den perfekta appen för att göra snygga program; "Pages" för 75 kronor. Nu återstår bara korrekturläsning och tryckning. Det får bli i morgon, jag tempoväxlar och går och lägger mig. Jag har bestämt att jag tar sovmorgon i morgon, får se om det lyckas...

 

 

tisdag 14 januari 2014

Så kom det äntligen lite snö!

Inte för att jag lider så mycket av barmark, men det är något visst med fluffig vit snö som draperar sig på buskar och träd. Jag tycker att min ljusslingetäckta syrénbuske gör sig mycket bra med ett lager snö på grenarna!

Annars gillar jag snö inifrån mitt vardagsrumsfönster bäst. Från den utblicken är snö enbart vackert och inte ett dugg kall. Jag drömmer mig bort till trädgårdsmässan i Älvsjö i mitten av mars och till kommande odlingssäsong i min lilla trädgård. Ikväll började en trädgårdsdokusåpatävling på TV, och jag antar att det var det, plus "farmen" på TV4 som kickade igång min längtan efter att gräva i jord och se saker växa.

 

 

söndag 12 januari 2014

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

På Arlanda såg jag den bok som var kurslitteratur på den pilgrimskurs jag gick i våras. Livet blev lite för hektiskt i våras så några poäng blev det aldrig. Tyvärr. Men, eftersom boken nu kommit på pocket och jag var nyfiken på den slog jag till. Synd bokseminariet har varit, för jag känner hur gärna jag skulle vilja samtala om den.

Boken handlar om en Harold Fry som lever ett skittrist liv med sin fru Maureen någonstans i England. De har slutat samtala med varandra och lever inrutat och innehållslöst i någon slags väntan på något. Nästan så Harold sitter och längtar att gräset på gräsmattan ska växa så han kan få gå ut och klippa det. Men sedan då...?

Så får Harold ett brev från en Queenie som skriver att hon är döende i cancer. Harold skriver ett svar och går till brevlådan för att posta det. När han kommer till brevlådan blir han snopen att det var så kort dit, så han tänker att han ska fortsätta till nästa brevlåda istället... Även nästa brevlåda går han förbi, och plötsligt befinner han sig på en lång vandring. Han ska leverera brevet personligen till Queenie. På fötterna har han enkla seglarskor, och han är inte alls klädd för vandring.

Längs vägen möter han olika människor som han samtalar med, och då och då skriver han vykort till dem han mött och till Maureen och Queenie.

En del av de karaktärer han möter är udda individer och mötena sätter spår hos Harold. "Han insåg att i och med han fotvandrade för att gottgöra de misstag han hade begått, så ingick det också som en del i hans färd att acceptera andras egendomligheter. Som förbipasserande befann han sig i ett läge där allt -inte bara landskapet - var öppet. Folk skulle känna sig fria att prata, och han var fri att lyssna."

Boken var en av de bättre jag läst och som gav en del funderingar. Hur ser livet ut och hur vill jag det ska se ut? Kanske behöver man ur sin bubbla och bege sig på lite vandring för att tankarna ska klarna....?

lördag 11 januari 2014

Sömnlös i Härnösand

Vad jobbigt det är att inte kunna sova! Jag är egentligen så trött att jag ser i kors, men så fort jag kryper ner under täcket blir jag klarvaken och börjar tänka på en massa saker. Onödiga saker, sånt jag inte kan förändra och sådant som enbart stjäl energi. Jag har också kommit på mig själv med att jag oroar mig en del för att jag är sjuk på riktigt utan att veta om det. Typ att den lömska Mr C redan slagit klorna i mig och jag håller på att dö. Jag HAR nyligen kollat allt det där, och jag VET att så inte är fallet. Men när sömnlösheten sätter in kommer undergångstankarna.

På ett plan är det också lite mysigt att vara uppe mitt i natten då hela Härnösand tycks sova. Det är tyst och lugnt och med ett tänt ljus blir det andaktsfullt. Men imorgon ska jag jobba, så nu baske mig gör jag ett nytt försök! Jag sänder varma tankar till alla som har så här lite för jämnan, jag har fått lite insikt om det nu...

 

torsdag 9 januari 2014

Timesheet Pro

Idag hittade jag en mycket lovande app för tidredovisning! Eftersom det känns som jag jobbar med miljoner grejer och vi i år ska börja med att tidsbudgetera allt vi gör behövde jag hitta ett smart sätt att kunna redovisa hur mycket tid jag lägger på mina olika arbetsuppgifter. Jag har redan lämnat in en uppskattad tidsbudgetering så om jag är noggrann med att bokföra all tid i appen kommer jag ha ett kanonbra underlag för kommande, mer precisa, tidsbudgetar.

Appen heter "Timesheet Pro" och antingen stoppar man in tiden via ett tidtagarur eller så skriver man bara upp den tid man lagt på olika grejer rakt av.

Eftersom det är arbetsårets tredje dag var det hög tid att komma igång med redovisningen, för när jag skulle fylla i vad jag gjorde igår kände jag hur minnet svek mig TROTS att jag hade så mycket att göra att jag knappt tog mig tid för kafferasterna. Så lärdomen idag är att jag måste lägga några minuter VARJE DAG till tidrapporteringen! Men det går också att fylla i vad man ska göra kommande dagar, och det har jag i regel större koll på...

Ju noggrannare jag rapporterar vad jag gör desto mer nytta och glädje kommer jag ha av appen. Till exempel skulle jag kunna lägga in olika märkningar för resor; resor där jag bara transporterar mig mellan två platser och resor där jag kan använda till att förbereda saker eller fortbildar mig. Det ska också bli intressant att se hur stor del jag lägger på en kurs som faktiskt är undervisning, och vad som är finnas-till-hands-tid. Allt detta kommer jag kunna se om jag bara regelbundet rapporterar all tid!

Ok. Det kanske låter överambitiöst och nördigt, men jag tror faktiskt det kommer vara riktigt bra vid nästa medarbetarsamtal!

Så här ser själva appen ut. Layouten skulle kunna förbättras, plus några funktioner. Till exempel skulle jag vilja kunna skapa nya "tasks" direkt där jag tidrapporterar, inte behöva gå till "settings" ideligen och där skapa uppgifterna för att sedan återvända till rapporteringen. Onödigt bök som jag hoppas åtgärdas vid kommande uppdatering!
Vad jag gjort i tydlig och enkel vy med tårtdiagram. Lätt att få en överblick! Jag ska försöka pytsa ut "diversetiden" i mer konkreta uppgifter i morgon. Samtidigt är det en del ställtid som måste få sin redovisningsform....

Här en annan fiffig vy där man kan kolla av vart tiden tagit vägen uppdelat per dag. Jag har fyllt i lite i förväg för att få in lite värden att testa i appen.

Mitt slutomdöme är att appen är riktigt intressant och kan, om den används flitigt, bli ett värdefullt redskap för mig i jobbet. Fritiden skulle jag inte vilja mäta på detta sätt, för då skulle det nog framgå alldeles för tydligt att jag slappar bort alldeles för mycket tid...

 

onsdag 8 januari 2014

Rutiner

Andra dagen på jobbterminen och jag har redan sett vad några nya rutiner jag infört kommer att göra skillnad! Dagens första rutin börjar jag redan kvällen innan då jag tar fram en liten bärfylld tupperwaredosa på en deciliter. Jag har varit "huslig" (ett av mina nyårslöften) i överkant och handlat storpack med frysta hallon och blåbär och fyllt hela mitt förråd av minitupperwareburkar. Puh, denna präktiga husligheten tar nästan död på mig. MEN jag spar pengar på det. Hur som helst, morgonens första rutin -turkisk yoghurt med en deciliter bär är avklarad!

Nästa bra rutin har med ett annat nyårslöfte att göra; jag promenerar till jobbet, promenerar runt Nattviken på lunchen och promenerar hem. Sammanlagt fyra kilometer. Jag vet, det kanske du tycker är i underkant. Men jag har stundom stora knäproblem så min målsättning är för närvarande bara tre kilometer om dagen i snitt. Jag har en rutin att jag slår igång "runkeeper" och mäter mina sträckor, mest för att jag inte ska kunna ljuga för mig själv eller fuska. Än så länge har jag gått 20 km i januari. Jag ligger aningen efter, målet är att gå 93 km innan månaden är slut.

På kvällen kör jag som vanligt med "power cleaning" i reklampauserna, det har faktiskt blivit mer än en rutin, det har blivit ett reflexbeteende, och numera gillar jag filmer med reklam!

Kanske är jag väl nitisk i mina strävanden, men genom att vara rigorös så här i början av året hoppas jag kunna omvandla nyårslöftena till nya rutiner och så småningom nya vanor och en my livsstil. Kanske funkar, men samtidigt tar det bara en vrickad fot eller lite extremkyla så faller alla intentioner som ett korthus.

 

tisdag 7 januari 2014

Då är det igång igen...

Ny termin och nya utmaningar. När väckarklockan ringde i morse trodde jag att jag skulle dö en stund. Men sedan tog jag mig samman och gick till jobbet, pigg som en mört! Det höll i sig ända till eftermiddagskaffet då jag imploderade av ny trötthet. "Att-göra-listan" hade dessutom flerdubblats under dagen så imorgon är det jag som kommer tidigare till jobbet, går senare från jobbet och jobbar dubbelt så effektivt...?

 

fredag 3 januari 2014

Sommarprojekt?

Jag ligger på en skraltig gästsäng hos Ola och Karin i Arboga och kan inte sova. Började surfa runt lite planlöst på nätet efter coola grejer och fastnade för detta; en kvinna i Florida har byggt en miniatyrträdgård för trädgårdstomtar! Vid sidan av ett heltidsarbete lägger hon ner ett par timmar varje dag på att pyssla ihop en miniträdgård! Lite extremt, men ganska coolt. Det gör sig dessutom på bild. Jag fick en tanke att jag kanske ska testa detta i liten skala, typ i en pallkrage? Jag vill inte gå igång och förvandla hela trädgården till tomteland, men kanske testa? Baske mig om jag inte gör det. Massor av reservationer nu om jag kommer på annan semesterkativitet....

Kolla här!

Oh. My. God. Det här var visst en hel community av hängivna miniatyrträdgårdsmästare jag råkade få upp ögonen för. Testa bara att söka "miniature garden" på nätet eller youtube! Det finns så många Youtube-klipp att jag skulle kunna sitta resten av livet och kolla. Nåja, det ska jag naturligtvis inte göra, men lite inspiration ska jag tanka hem nu och förhoppningsvis blir det ett projekt i sommar... Kolla här!

 

onsdag 1 januari 2014

Nyårskonsert

Jag fick värsta städrycket när nyårskonserten från Wien drog igång! Yes, bara att utnyttja detta. Det är plusgrader ute så nu jäklar om inte fönstret ska bli snyggt! Helt otroligt egentligen, att det går att hänga ut genom fönstret och putsa det. I januari!

Sedan fick jag kalla in trupperna för att få upp en persienn som jag har haft liggandes i förrådet, pappa och Ellinor kom och nu kommer snart fönstret att vara klart. Så om ett av mina nyårslöften är "bli husligare" så har jag levt upp till det idag åtminstone!