onsdag 30 september 2015

Torrsättning

Idag var en lite vemodig dag. ATLA 3 kom upp på torra land, säsongen är över. Det gick ganska bra att få upp henne, men jag hade aldrig klarat det utan pappas hjälp. Så bra med en sådan händig far som kan det mesta när det gäller släp, köra bil, backa in båten i tvätthallen mm. Nu står båten på båtvagnen vid bussgaraget, och om mina hyresvärdar går med på det kanske jag får ha henne här hemma på parkeringen. Jag har ju ingen bil, så därför skulle det vara toppen med båten bakom knuten!

 

 

tisdag 29 september 2015

Vilodag

Redan när jag vaknade var jag trött. Vafasen, jag hade ju sovit i nio timmar!?! Jag släpade mig till jobbet och gjorde det nödvändigaste, men kompade sedan ut och gick hem. Lite anar jag nog var tröttheten består i, så jag handlade första bästa bok om utmattningssymptom och sträckläste den. Jodå, det mesta stämmer ju. Stress, höga inre krav, ambitioner, slarvat med återhämtningen, irritation och ilska...

Tänker ta signalerna på allvar och inte rusa på så mycket. Försöka tänka "good enough" och använda både friskvårdstimmen och komptid hädanefter.

Bra med en ledig eftermiddag! Förutom att läsa fick jag trevligt fikabesök! Nu är det ju några mil till morbror Per, så extra trevligt att han kikade in när de var på genomresa.

 

måndag 28 september 2015

Blodmåne

Jodå, jag höll mig vaken till blodmånen kom. Coolt, men lite kallt. Experimenterade lite med kamerainställningarna men kom fram till att det behövs ett kraftigare objektiv för att få fram den där känslan av en jättemåne...

 

söndag 27 september 2015

Lugn och skön söndag!

Vilken härlig lugn dag jag har haft idag! Mest hela dagen har jag skrotat runt och städat här hemma. Tagit ned gardiner, pysslat med blommorna, grävt ner lökar, städat, städat. Riktigt nöjd med tillvaron! Gick med jox till källsorteringen och hem med lite handel. Dramatenväskan funkar bra, det är lättare att ha rutin märker jag på att få iväg plast, papper och annat till återvinningen eftersom jag inte vill gå med tom dramaten. Jag tror minsann jag värdesätter maten jag handlar mer eftersom jag får jobba mer för att få hem den nu. Idel vinster med att inte ha bil!

Enda gången jag saknat bilen hittills är nu i eftermiddag när jag fick en impulstanke att åka upp på vårdkasen inatt för att se månen. Kom då på att jag inte har en bil. Hm. Får se på månen ifrån trädgården istället.

Mitt nystädade vardagsrum. Känns lite juligt...

 

torsdag 24 september 2015

Utan bil, jag???

Idag har jag fattat ett viktigt beslut som jag gått och grubblat på ett tag. Verkställde beslutet också. Jag sålde min bil nu på eftermiddagen! Tungan på vågen blev efter att jag lyssnat på Staffan "koldioxidbantaren" Lindberg. Dels föreläste han för oss i personalen förra måndagen, och i lördags hade jag städslat honom på Idédag för ideella. Det är inte bra för planeten att gräva upp kol eller olja och elda upp det. Medeltemperaturen bör inte höjas. Redan nu är läget mycket allvarligt, och även om alla gjorde "alla rätt" med tanke på miljön kommer medeltemperaturen på jorden höjas ett tag till innan det eventuellt kan vända nedåt igen. Översvämningar, torka och andra extremare väder är tecken på att vi måste börja vakna upp!

Till detta kan jag också lägga ett krasst ekonomiskt motiv. Min bil kostar en hel del per månad att äga, kör jag med den tillkommer kostnader för bensin, glykol, olja och spolarvätska. Service och försäkring är också dyrt. Dyrt var det att byta vindruta efter ett stenskott. Amortering och ränta är svindyrt. Jag kan åka mycket taxi innan jag kommer upp i den månadskostnad jag lägger på bilen. Eller ha hyrbil eller gå med i en bilpool.

Efter att jag funderat på miljön och ekonomin gjorde jag alltså slag i saken och for en sista resa till Toyota i Birsta och sålde tillbaka bilen där. Tack och lov hade jag amorterat ned den såpass att jag nu till och med får en del pengar tillbaka på affären! Slog då till på en dramatenväska istället, en sådan som går på hjul som man släpar efter sig.

Sitter nu och känner saknad och vemod och inser att det blir en inte så liten omställning nu. Skulle tro att det allra mesta går att lösa med mer planering. Det kan bli kännbart när jag ska vara på Vårsta i jobb eftersom det är för kort för att ta jobbets leasingbil, men lite långt att gå när jag håller på till sent på kvällen.

Jobbet ska ju flytta, så efter jul blir det bara 500 meter, det borde kunna gå. Men släpa bensin till båten blir tuffare... Kan hända detta experiment kraschar, men då är det väl inte värre än att jag handlar en ny bil igen. Men jag håller tummarna för att det ska gå finfint.

Vemod, vemod! Jag "besjälar" ju min bil... Hoppas nu bilen får en ny och bra ägare, kanske med varmgarage...

 

onsdag 23 september 2015

Östersund

Nu see det ut som ett bombnedslag här hemma. Jag hinner inte med. Jobbet är stressigt, jag hinner inte riktgt med där heller, och när jag kommer hem är jag för trött för att ta tag i tvätt, disk och plock. Dammråttorna hopar sig, och ogräset frodas in trädgård. Kanske bra att jag förlorade budgivningen på radhuset. Jo, så är det. Men med detta tempo skulle jag inte hinna med. Nu kan jag trösta mig med att det efter kontorsflytt kommer vara 500 meter till jobbet. Alltid något bra.

Idag har jag varit i Brunflo och haft första delen av tre i en utbildning för arbetslag i hur man kan tänka/göra för att jobba mer medvetet med ideella. För mig var det en slags premiär att ha denna utbildningsförmiddag, tidigare har jag gjort det tillsammans med samordnaren för ideellt forum. Det var svårt. Mest för jag själv tycker detta med ideella är så självklart att det blir svårt att prata om. Men på något mirakulöst sätt swishade tiden på och plötsligt var det över.

Mitt största bekymmer under dagen var oron för att strumpbyxorna skulle hasa ned. De har en förmåga att göra det ibland. Eftersom jag int hunnit tvätta eller stryka på länge bär jag nu sådana plagg som hängt länge i garderoben och som jag helst inte vill ha på mig på grund av att jag måste ha strumpbyxor till. Som kasar.

Jag tröstar mig med att man inte kan vara bra på allt och riktigt gottar mig åt den positiva feedback som jag fick när jag pratade. "Det märks att du varit gymnasielärare", "Du har en behaglig röst att lyssna till" och "Du kan prata så man orkar lyssna länge" var några av kommentarerna! Värmer gott för både självkänslan och självförtroendet! Själv tyckte jag att jag slirade runt i snömosprat. Men kanske är det så att jag själv är min värsta kritiker?

Hemma igen sjönk jag ned i fåtöljen, helt slut av trötthet. Borde tvätta, borde städa, borde träna. Orkar ingenting och försöker tänka att "imorgon är en ny dag och DÅ minsann ska jag ta tag i saker här hemma". Tveksamt är om det kommer hända, jag går nog ner på stan och shoppar några blusar och trosor istället och håller mig flytande några dagar till. Så kan man ju också göra...

Hamnade framför youtube där min favorit lagt upp ett nytt klipp. Jag gillar så "whitespotpirates" och hennes envishet! Klart peppande!

 

söndag 20 september 2015

El camino igen

Igår hade jag hand om ett ganska stort event för ideella och förtroendevalda. Kul, men tröttande! Har känt mig in-i-bängen trött idag. Sitta och slöglo på TV är vad jag förmår. Råkade zappa in i en dokumentär om el Camino de Santiago de Compostela. Oj. Börjar filosofera om att gå den igen. Det ser så vackert ut och de som de intervjuar berättar att de lär känna Gud mer under sin vandring.

Jag skulle vilja kunna vandra denna led, men tror det blir lite väl tufft för knän och höfter. Eller så är det bara ursäkter... Märkligt känns det som dokumentären är riktad just till mig och att jag BORDE bege mig. Kanske är det ide att åka ner till Frankrike och gå några mil bara. För att testa? Känns frestande...

 

torsdag 17 september 2015

Världsvan

Efter en dag på Kyrkokansliet här i Uppsala blev det lite tid att på kvällen hälsa på en vän "från förr". På det tidiga nittiotalet och några år framåt "hängde vi i samma gäng". Undrar om vi sa så då, jag tror inte det. Hur som helst var vårt gäng SMU i Missionskyrkan. Det var scouter, ungdomskör, fika och volleyboll som gällde. Och så studier när man hann med det. En härlig tid. Vi har hållit sporadisk kontakt genom åren, men inte jätteofta. Senast var vid en gemensam väninnas begravning för tre år sedan. Tiden går...

Det blev nu lite catching up om varandras liv. Om jobbet, relationer, framtidsdrömmar och sånt vi står i. Riktigt mysigt, men ganska vemodigt. När jag knatade hem genom natten tänkte jag på hur många vänner jag saknar att jag inte längre har så nära i livet. Kul med återseendet, men vem hade jag varit om jag inte flyttat härifrån? Vet inte.

Hon kallade mig "världsvan". Det var hennes intryck av mig. Är jag det, och i så fall - när hände det? Jag tycker inte jag har förändrats så jättemycket, men jag kanske har det? I mina ögon är jag fortfarande tämligen försagd, disträ och lite tafatt i att uttrycka mig. Men kanske har detta under resans gång fallit av utan att jag riktgt reflekterat över detta. Kan möjligen vara dags att ompröva dessa "sanningar" om mig själv?

 

tisdag 15 september 2015

Tango och andra tankar

Jag har tänkt mycket på soluppgången i söndags och mitt möte med Briggen Tre Kronor. Det var ju ett sådant sammanträffande att det känns som någon därupp styrt vad som skulle hända! Jag känner mig oerhört tacksam och stum över det fina jag fick vara med om.

För att få ytterligare lite dimension på upplevelsen kan man spola bandet tillbaka då jag satt i lördags i min fåtölj och deppade. Då kändes det som om inget kul händer i livet, alla andra har kul grejer på gång och här sitter jag som en ruse och förmår ingenting. Typ så vevade tankarna runt i skallen. Om och om igen.

Det är klart att inget händer när man inget gör, och där och då beslöt jag mig för att åka på tangofesten på Hemsön. Vafasen. Det var så utanför min comfort zone. Jag kände ingen förutom värdparet, och jag kunde inte dansa tango. Men det gav ett mål för min seglats, så why not? tänkte jag.

I tango gäller det att vara lite avvaktande och följa med i rörelserna. Det går inte att planera något alls, när man tar ett steg som man tror ska komma härnäst funkar inte samspelet. Kavaljeren får bestämma, och jag kan bara göra mig känslig för detta. Ok. Nu kan det bli flum-flum, men för mig blev detta en bra övning i att vara närvarande i nuet. Tänker också att jag vill tillämpa detta på livet generellt. Ta tillvara på stunderna som kommer och på något sätt försöka lita på att allt ska bli bra.

Har förresten börjat lyssna på tangomusik nu. Eftersom jag gillar filmmusik, funkar tangomusik utmärkt. Det är dramatiskt och som en ordlös berättelse om något (som man kan fylla i själv kanske). Jag tar denna nya musikstil till mig som ett nytt soundtrack i mitt liv. Nu får något nytt gärna hända, och nya tankar ska tänkas!

https://open.spotify.com/track/2T7r8KAFWbGWkPH3Rkk3qP

söndag 13 september 2015

Briggen Tre Kronor och soluppgången

Igår seglade jag till Prästhushamn där några vänner ordnat en tangofest. Man kunde komma även om man inte dansar tango, så jag seglade dit, mest för att få komma ut på böljan den blå igen. Alls som var där utom jag dansade tango mycket bra, flertalet var dessutom tangolärare visade det sig! Jag fick en snabbkurs, och det var ju jättetrevligt! Den tredje kavaljeren sa att han glömde bort att instruera och dansade med mig! Jag blev lite mallig, har ju alltid fått höra hur omöjlig jag är på dansgolvet! Kanske är det tango jag ska hålla på med!!

Jag sov någon timme i båten i Prästhushamn innan jag vaknade och inte kunde somna om vid fyratiden. Käkade då lite frukost och inväntade att det åtminstone skulle vara ledljus och lade då ut. Tänkte att jag ju inte än provat att nattsegla. Inte heller har jag i sommar sett soluppgången ute på havet. Vilken soluppgång det blev! Jag fattade inte riktigt vad jag såg vid horisonten och seglade utåt för att få grepp om vad det var jag såg.

Där kom Briggen Tre Kronor i fullt segelställ! Vilken magnifik syn! Och vilket coolt sällskap att segla bredvid in till Härnösand! Jag gick utanför Lungön och in i norra sundet strax bredvid denna brigg.

 

torsdag 10 september 2015

Budgivning

Nu är det jättespännande, budgivningen har kommit igång på "mitt" hus! Jag vet inte hur långt jag vill följa med i den, men än har jag inte nått mitt maxbud, så än kanske det är mitt blivande hus jag pratar om!!!

Nästa tanke är då hur det ska bli att lämna detta lilla gårdshus där jag bor nu. I över fem år har jag bott här, och trivs så förfärligt bra dessutom! Jag har många trevliga minnen av skiftande slag, och med endast 500 meter från jobbet kanske jag inre kan bo bättre. Men. Det är ju inte mitt att förfoga hur jag vill. Men fint är det! Jag gick en sväng i trädgården nyss och kände in atmosfären. Försöker tänka win-win. Antingen vinner jag budgivningen och har ett eget hus. Eller så vinner jag inte och får bo kvar här. Vilket som känns riktigt bra!

 

onsdag 9 september 2015

Radhus

Kanske kan jag eventuellt börja drömma om radhuset ändå. Det hade tillräckligt stor potential för att jag skulle gå igång. Nu gäller bara att ha lite is i magen i budgivningen och flax. Det var typ sjutton par där och tittade samtidigt som mig. Mestadels i de övre åldrarna. De har säkert en villa att lägga emellan och vill komma in till stan, så konkurrensen kan bli tuff.

På Pinterest letar jag nu inspirerande bilder för fullt, för slår jag till tänker jag skapa mitt drömhem där! Jag är lite less att inte få göra som jag vill där jag nu bor, speciellt när det gäller tapeter och färg. Trots gårdshuset är hur charmigt som helst är det i behov av renovering och uppgradering, men jag orkar nog inte vänta på att det ska hända.

Så.... Flytt? Kanske.

 

tisdag 8 september 2015

Låg, lägre, lägst

Nu är de så där segt igen. Två helger i rad och jobb i veckorna tar ut sitt pris. Den dag jag var ledig kom dessutom mr. Migrän och hälsade på. Inte undra på att dagarna jag just kommit hem från i Sollefteå blev lite av en prövning. I två dagar har vi kanslipersonal och vår styrelse processat om uppdrag och funktion på jobbet. En massa gruppdiskussioner och annat input.

När jag är låg känns det som det bara briserar av negativa tankar om det mesta. Misslyckanden, besvikelser och tillkortakommanden kommer upp till ytan och jag får lätt för mig att jag inte duger till nåt. Inte jättekul alltså.

I morgon tänker jag vara ledig, blir det bra väder så seglar jag nog. Eller så lägger jag mig på soffan och vegeterar. Har en enda appointment inbokad på eftermiddagen då jag ska spana på ett hus. Men känner att jag redan nu kommer att strunta i det då det är ett radhus. Det är ju inte mycket som är kul med radhus...

Bläääääääää........

söndag 6 september 2015

Vålådalen igen

Jag ligger kroniskt efter me att blogga, det liksom finns inte energi över till detta när jag kryper i säng. Nu är jag emellertid tillbaka i Vålådalen och andra helgen med unga konfirmandledare. Verksamheten har år efter år ökat i omfång, och i år var det helt enkelt nödvändigt att dela upp ungdomarna på två helger istället för en. Det är så enormt många som vill vara med i stiftets satsning på att bli unga ledare.

Eftersom jag skarpt ogillar upprepningar gjorde jag och min kollega Charlotta våra pass lite annorlunda. Presentationen av Jerusalemresan blev bara lite olika, men det internationella passet blev ganska mycket olika denna vecka. Lite berodde det på átt vi inte hade två biskopar med oss under passet och mycket berodde det på att så enormt mycket hänt i världen denna vecka att det inte skulle vara ok att bara köra på som vanligt. Klart flyktingarnas situation måste benämnas! Kändes riktigt bra att få "hålla lektion" när saker ställs på sin spets och stora grejer händer i världen. Kul att använda forumet och pedagogiken till att ge ungdomar lite perspektiv och skicka med lite tankar! Typ dunka upp bilden på flickan i napalm, mannen på himmelska fridens torg och den nya högaktuella bilden på Alan. Här tog jag inte bilden där han är död, utan en leende Alan i lekpark. Den andra bilden fanns ändå på näthinnorna. Men, sensmoralen i dessa bilder är att en enda människa kan påverka hela världen!

 

torsdag 3 september 2015

Intensiv period

Just nu är det bara att stå på och vara glad över jobbet som skänker spänning, variation och en internationell air! Denna vecka har vi gästats av en biskop från Tanzania och det känns så bra med de perspektiv på livet och kyrkan detta medför!

Idag blev det rundtur på kansliet, lunch på Hornöberget, rundtur i Ådalen med lite historiska inslag (Lunde 1931) och bilmuseum. Sedan guidning i domkyrkan, mässa och middag. Roligt och omväxlande så det förslår!

I korta stunder har jag hållit undan i mailkorgen via mobilen och fått några kul förfrågningar, bl.a. medverkan i lokalradion i morgon angående ett projekt i Härnösand (flyktingvän). Känner mig lite otillräcklig ibland när jobbet hopar sig på detta sätt, men samtidigt är det bara att "gilla läget" och gå på.

Nu, emellertid, ska jag "räkna får". Här är några södra får från Rödöns kyrka!