Jag har tänkt mycket på soluppgången i söndags och mitt möte med Briggen Tre Kronor. Det var ju ett sådant sammanträffande att det känns som någon därupp styrt vad som skulle hända! Jag känner mig oerhört tacksam och stum över det fina jag fick vara med om.
För att få ytterligare lite dimension på upplevelsen kan man spola bandet tillbaka då jag satt i lördags i min fåtölj och deppade. Då kändes det som om inget kul händer i livet, alla andra har kul grejer på gång och här sitter jag som en ruse och förmår ingenting. Typ så vevade tankarna runt i skallen. Om och om igen.
Det är klart att inget händer när man inget gör, och där och då beslöt jag mig för att åka på tangofesten på Hemsön. Vafasen. Det var så utanför min comfort zone. Jag kände ingen förutom värdparet, och jag kunde inte dansa tango. Men det gav ett mål för min seglats, så why not? tänkte jag.
I tango gäller det att vara lite avvaktande och följa med i rörelserna. Det går inte att planera något alls, när man tar ett steg som man tror ska komma härnäst funkar inte samspelet. Kavaljeren får bestämma, och jag kan bara göra mig känslig för detta. Ok. Nu kan det bli flum-flum, men för mig blev detta en bra övning i att vara närvarande i nuet. Tänker också att jag vill tillämpa detta på livet generellt. Ta tillvara på stunderna som kommer och på något sätt försöka lita på att allt ska bli bra.
Har förresten börjat lyssna på tangomusik nu. Eftersom jag gillar filmmusik, funkar tangomusik utmärkt. Det är dramatiskt och som en ordlös berättelse om något (som man kan fylla i själv kanske). Jag tar denna nya musikstil till mig som ett nytt soundtrack i mitt liv. Nu får något nytt gärna hända, och nya tankar ska tänkas!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar