Efter en dag på Kyrkokansliet här i Uppsala blev det lite tid att på kvällen hälsa på en vän "från förr". På det tidiga nittiotalet och några år framåt "hängde vi i samma gäng". Undrar om vi sa så då, jag tror inte det. Hur som helst var vårt gäng SMU i Missionskyrkan. Det var scouter, ungdomskör, fika och volleyboll som gällde. Och så studier när man hann med det. En härlig tid. Vi har hållit sporadisk kontakt genom åren, men inte jätteofta. Senast var vid en gemensam väninnas begravning för tre år sedan. Tiden går...
Det blev nu lite catching up om varandras liv. Om jobbet, relationer, framtidsdrömmar och sånt vi står i. Riktigt mysigt, men ganska vemodigt. När jag knatade hem genom natten tänkte jag på hur många vänner jag saknar att jag inte längre har så nära i livet. Kul med återseendet, men vem hade jag varit om jag inte flyttat härifrån? Vet inte.
Hon kallade mig "världsvan". Det var hennes intryck av mig. Är jag det, och i så fall - när hände det? Jag tycker inte jag har förändrats så jättemycket, men jag kanske har det? I mina ögon är jag fortfarande tämligen försagd, disträ och lite tafatt i att uttrycka mig. Men kanske har detta under resans gång fallit av utan att jag riktgt reflekterat över detta. Kan möjligen vara dags att ompröva dessa "sanningar" om mig själv?
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar