lördag 30 december 2017

2017 går mot sitt slut

Året går mot sitt slut och det är dags att summera. Mycket har hänt under året, men jag har ändå en känsla av att 2018 kommer bli än mer händelserikt.

januari
Året började med en tur till Slovakien för att vara med biskopen på lutherjubileum i vår vänkyrka där. Det var kallt som attan, men hjärtliga möten. Låter kanske som en floskel, men det kändes verkligen bra att träffa vår vänkyrka på deras hemmaplan. Roligast av allt under denna resa var att biskop Evas väska kom bort på flyget och hon fick låna en slovakisk biskopsskrud. Episkt! Jag var också i Stockholm för att gå förarintygkurs för båt. Fixade några teoligipoäng också - Palestinsk teologi. Tyvärr bara G, inte VG. Borde kanske ansträngt mig lite till...

februari
I februari var jag och biskopen i Sydafrika. Det är tätt på given ibland. Nu var det vårt vänstift som hade bjudit dit oss på deras biskopsvigning. Fem dagar varade resan, varav två dygn bestod av flighter och flygplatser. Men det blev också några goda stunder på hotellets baksida i solen.

mars
På sportlovet var det en livsresa till Jerusalem. Fjärde året i rad och så hela trevligt! Programmet flöt på bra och jag hade ett toppenbra ledargäng med mig. När så gruppen for hem begav jag mig över till Jordanien för att rekognosera inför en livsresa till Jordanien. Kom hem, hade växtplatskurs och drog sedan till Trondheim för Mittnordenmöte.

april
Gjorde en privat resa till Stockholm igen, nu för att gå kustskepparkurs! Känns bra att ha lite teoretisk kunskap inför seglingarna. Var i Stockholm just som terrorattentatet hände. Faktum var att jag skulle ha varit på Drottninggatan i exakt fel tidpunkt om inte jag blivit försenad hos fotvårdsgugge på Sveavägen. April var annars en ganska lugn månad för mig.

maj
I början av maj var hela kansliet i Tyskland på studieresa "i Luthers fotspår". Eftersom det är 500 år sedan teserna spikades upp i Wittenberg var det ett passande år att åka just till Tyskland och gå lite djupare in på reformationen. Senare i maj blev det en episk livsresa till Jordanien. Igen med bra ledargäng och intressanta möten.

juni
Först "Världens fest" i Västerås (nationellt arrangemang om internationella frågor). Men efter Västerås blev det avtappning och utloggning för lång semester med mycket segling.

juni
seglade, seglade och seglade...

augusti
fortsatte segla. Ärligt talat så var det en usel sommar med mycket regn och motorkrångel också. Många dagar var det fullt sjöställ på för att inte frysa ihjäl. Var med i budgivningen på ett hus och VANN den budgivningen! Flytt i februari 2018!!!

september
Jobbet börjar igen. En del resande, men mest inom stiftet.

oktober
Jag och Mia Ö for en långweekend till Budapest för att gå på spa, turista och shoppa. Trevligt som bara den. Annars jobb, mest på kontoret för att planera kommande insatser.

november
jobb, jobb, jobb... Inte övertrycket, men på något sätt glömde jag lite bort att ha ett liv utanför jobbet också. Började må dåligt, en del migrän. Allmänt hängig.

december
Lagom med jobb, men inte så mycket ork för annat. Firade jul hos mor i Docksta. Ja, och så besökte jag vårdcentralen och fick reda på att jag har skyhögt blodtryck. Fick mediciner och handlade en blodtrycksmätare. Känner mig idag ok igen. Faktum är att jag känner mig på hugget och är lite sugen på att få komma igång med 2018 nu!

När jag tittar tillbaka på året blir jag lite överraskad av allt jag fått varit med om! Mängder av fantastiska möten och intressanta upptäckter. Jag vet inte riktigt vad som har varit bäst. Privat är det kanske ett ökat självförtroende i seglingen, i jobbet är det nog den kurswebb jag jobbat med och som jag ser fram emot att få börja använda 2018.

Men nu ska jag städa mitt hus, imorgon är det nyårsafton och FEST!




fredag 15 december 2017

iMotion

Idag har jag varit kreativ! I ett försök att få lite julfeeling i stiftets instagramkonto har jag fotat och filmat de tre vise männens mödosamma vandring från österlandet till Betlehem. Himla enkelt och himla kul! Jag fick julkänslor själv i processen. Resultatet kommer dyka upp på instagram lite undan för undan, sök på härnösands stift!


måndag 11 december 2017

Teologen

Det blev en lång dag idag. Klev upp halv fyra för att ta mig till Uppsala. Det var en seminariedag på en kurs jag läser på teologiska institutionen i Uppsala. Jag som inte varit där på typ sex år. Hade verkligen inte tänkt att sätta min fot där ever again, men då kursen är så bra ville jag inte hoppa över seminariedagen. Hela institutionen är dessutom jättestor, som en labyrint. Risken att stöta ihop med en viss person är i realiteten ganska minimal. Men ändå. Benen blev blytunga sista biten, jag kände nästan lust att bara skita i allt och vända om. Men, eftersom jag får göra kursen som fortbildning skärpte jag ihop mig och gick in.

Det gick jättebra! Ingen pinsam ihopstötning, inga nerver, bara intressant kurs och trevliga kursare! Skulle kunna göra om detta anytime! Enda jobbiga var tåget tillbaka - jag var dödligt trött av spänningen och alla nya intryck!


söndag 3 december 2017

Ofrivillig ensamhet

Nu kanske det blir ett mer "naket" inlägg än vanligt, men möjligen lite sannare. I morse hörde jag någon jöns på nyhetsmorgon som pratade om ofrivillig ensamhet och jag kände att jag fick en "diagnos" på varför jag går och hänger läpp lite titt som tätt. Det hon sa var ganska bortkastat - typ ut och engagera dej i ideella grejer. Skulle inte tro det, när jag är nere drar jag mig undan. Jag vill inte förpesta tillvaron för mycket då, tänkte jag.

På något sätt fick jag ändå på mig kläderna och började hasa mig till kyrkan. Det är ju ändå första advent. Julmys och Otto Olssons advent. Sånt dör jag inte av, tänkte jag.

Halt var det. Fick gå omvägar för att hitta gruskornen. Snart halkar jag. Tänkte jag.

Tuuut! Det var Lena-Maria som också skulle till kyrkan. Hon såg min något stela gång och erbjöd välkommen lift. Det var typ hundra meters isbana kvar. Jag ingår ändå i ett bra sammanhang, tänkte jag.

Fullt med folk i kyrkan! Kören sjöng som om det gällde livet. Otto Olssons advent, yes! Nån annan låt också som ledde till spontanapplåd i domkyrkan (högmässa och allt). Jag applåderade med, de ska inte behöva känna sig löjliga som "råkade applådera" tänkte jag.

Sopplunch och trevligt samtal med trevlig bekant. Tänkte ganska mycket på det sedan. Jag är inte ensam om att vara ensam. Ungefär så tänkte jag.

Nu pyssel i mitt adventspyntade lilla gårdshus. Nedräkningen fortsätter. Nytt gårdshus väntar. Blir nog bra det med.

Ska snart iväg till en inbjudning på adventsvickning. Jag är inte så ensam som jag tror, även om jag för tillfället är stämd i moll.