fredag 29 april 2016

På väg igen!

Så är det lift-off, och jag är på väg till Jerusalem igen! Den här gången åker jag med Luleås biskop och prostar på en kort studieresa (söndag-torsdag). Eftersom det inte finns jättebra förbindelser mellan Härnösand och Arlanda och eftersom vi imorgon ska ha en förberedande föreläsning åker jag redan nu. Två nätter på Arlanda innan vi lyfter på söndag morgon.

Det varnas för värmebölja de-luxe i the Holy City. Temperaturer runt 35 grader är att vänta. Just nu känns det endast bra, men jag kan tänka mig att det kan bli påfrestande. Lite surrealistiskt var det att packa för detta, och jag åker nu i sommarjackan. I en ficka fyndade jag en näve shekel, så det bådar gott! Annars är väskan mycket lätt! Så här i maj chansar jag lite eftersom risken för regn inte är jättestor. Och, som sagt, värmeböljevarning är utfärdad.

Som vanligt trivs jag med att "vara på väg"! Ikväll ska jag unna mig lite lyx på Arlanda! Lite röta hade jag nämligen med hotellet, mitt rum hade en jätteterrass! Mysfaktorn är HÖG! Blir det sol i morgon är det jackpot!

 

 

söndag 24 april 2016

Internationell helg

Bloggandet går trögt nu. Jag vill ju blogga, men många gånger slänger jag det jag skriver och gör något annat istället. Jag är lite trött och okoncentrerad, men också ruggigt kreativ och igång. Samtidigt. Det är lite tröttande.

Nu sitter jag i alla fall på tåget från Uppsala, på väg hem efter två dagars "arbetskonferens" i det internationella arbetet. Typ två-tre från varje stift träffas en gång om året i Uppsala för erfarenhetsutbyte, kunskapsinhämtning och inspiration. Inbrötandes av konferensen var jag trött och less och tänkte lite "vad blir det här, vad ska det här ge mig?". Emellertid tog jag mig snabbt upp ur gropen och vände på frågan till "Vad är det jag kan bidra med?" Upptäckte att det faktiskt var en hel del. Jag har pratat mig varm med en massa olika personer om hur man ska få igång ungdomars engagemang för internationella frågor i svenska kyrkans internationella arbete. Det blev spännande och utvecklande samtal!

Sedan, nyss, på perrongen i väntan på tåget kände jag att jag failade STORT i mitt eget engagemang. Där stod jag i min egen bubbla av musik från mina ganska dyra hörlurar, trådlösa förstås. En man kom fram till mig. Jag hade sett honom tidigare då han rotade i soporna efter burkar att panta. Han hade en lapp i snöre runt halsen som berättade en sorglig historia. En bit ur hans liv. Han gestikulerade och ville ha pengar. Jag hade inga pengar sa jag. Han förde handen mot sin mun och tecknade att han var hungrig. Jag hade ju inget... Jag skämdes och föll undan med blicken och han vandrade vidare. Fail! Jag hade visst pengar! En hel hundring har jag ju prydligt ihopvikt i iphonefodralet. Varför ska jag vara så girig?

Mannen startade om sin vädjan till en stressad mor med två barn som stod på perrongen. Jodå, hon var en god människa och grävde fram en av deras inplastade mackor och räckte över den. Glädje för mannen och ett riktigt möte blev det. Ingen smått autistisk individ med stora hörlurar där inte!

Nu sitter jag i ruelse och rannsakar mitt handlande. Är jag bara engagerad i teorin? Har jag verkligen rätt att sprätta runt och prata om hur man väcker andras engagemang när jag inte förmår att leva som jag lär? Jag kommer fram till att jag inte har ett smack att skylla på och vill göra bättring!

Fasen vad jag failade. Nu när jag ser det i text kommer eftertankens kranka blekhet över mig med dunder och brak... Det enda jag kan göra i detta läge är att ta det som en livslektion. Nästa gång jag hamnar i liknande situation vill jag åtminstone kunna ta av mig lurarna och komma ut ur min bubbla!

tisdag 12 april 2016

Vård Av Katt

Livet efter Jerusalemresan har mest handlat om Tibble. Min gosiga katt, Tibble the Cat, blev förmodligen påkörd i Docksta för ett par veckor sedan. Han kom in till mor, blödande ur ett djupt jack i halsen och tilltufsad i sidan. Hon tog honom i bilen och for in till Härnösand med honom och vi gick till veterinären. Han blev sydd och röntgad. På röntgen konstaterades ett brutet revben, men inget man kunde göra något åt. Vi skulle hålla koll på hur han andades och hålla honom varm.

Det är gott Gry i Tibble, och nu är han så gott som återställd. Tyvärr har han sedan tidigare döv, förmodligen ålder, han är ju ändå 18 år gammal. Nu bor han med mig i och vi kompar bra. Från början var jag sjukvårdare, men nu är jag hans betjänt och fångvaktare. Han kräver ständig tillförsel av dyr kattmat (lax i gelé), och har visat tecken på att han vill ut. Men här i stan där han inte har varit ute förr törs jag inte släppa ut honom. Jag är rädd att han inte skulle hitta hem igen, eller ännu värre - bli påkörd.