måndag 30 april 2018

EFiT - Valborg!

Jag är leeeeeedig idag! Efter enmassa helger i rad ska det bli så enormt skönt att bara slappa och hasa runt i nattlinnet idag! Just idag är det EFiT-dag också. Ett Foto i Timmen. Jodå, I´m all in! Fler fotodokumenterare hittar du HÄR!



















lördag 28 april 2018

Bönhamn

Det blev en skön eftermiddagstur till Bönhamn, Barsta och Nordingrå idag med Växtplatskursen! Solen sken och det var sådär lagomt vårväder att mysa i. Vi kikade på Barsta kapell, Bönhamn, Nordingrå kyrka och kyrkoruin innan vi vände åter till Vårsta och Härnösand. Nu är det tredje och sista delkursen. Känns bra, men också lite vemodigt. Jag kommer sakna människorna. Men förhoppningsvis stöter vi på varandra i andra sammanhang i stiftet i framtiden.





Det var lite konstig känsla att komma i i Nordingrå kyrka. Här har jag stått och lovat evig kärlek en gång, och här har jag sörjt min älskade moster Ewa. Minnena ploppade upp idag en stund. Men livet går alltid vidare och hittar nya former. Idag har jag blivit morkus igen (term för mors kusin. Min kusin Lisa har fått en dotter idag!!!)






onsdag 25 april 2018

Kattplågare...

Idag hade dagen kommit. Jag och morsan skulle åka till Kramfors för att spana in en kul finfina kattungar. Som jag längtar efter en katt som kan hänga i soffan med oss, leka, jaga råttor och vara en familjemedlem.

När jag kom hem från jobbet slängde jag mig en kort stund på sängen. Scrollade lite i facebookflödet och hittade det här:


Det isade till i magen. I Härnösand härjar en kattplågare/kattmördare! Katter som sparkas. Katter som huggs itu. Katter som får trampdynorna trasade. Katter som blir mördade.

Först grät jag lite å dessa stackars katters vägnar. Sedan blev jag arg. Sedan insåg jag den oro det skulle medföra att ha katt här. Kattplågarna tycks härja vid Gådeåberget, typ jättenära. På andra sidan järnvägen bara. Definitivt gångavstånd.

Mor och jag begav oss med tunga hjärtan mot Kramfors. Vi diskuterade fram och tillbaka i bilen. I Utansjö hade vi fattat ett beslut och meddelade kattmatten att vi står över. Fasen att det finns sådana idioter i Härnösand! Hur 17 kan man ha hjärta att ge sig på oskyldiga katter på det viset? Är det psykopater i kvarteret? Då vi med ens blev en osäker miljö för en kisse är det bara att inse faktum. Kattdrömmen gick i kras idag.


Då vi ändå måste åka och vända någonstans svängde vi in till Hornöberget och åt middag där. Fantastisk utsikt, men vemod i sinnet.

måndag 23 april 2018

Walk in Closet!

Äntligen har jag fått in och monterat ihop garderoberna i mitt nya sovrum! Seger! Jag fick bra hjälp och support av Sally the dog som med spänning följde varje moment! Efter monteringen var det en fröjd att kunna hänga in kläderna igen. I två månader har jag levt i ett kaos med kläder draperat lite här och var. Nu är det överskådligt, ordningsamt och snyggt! Jag kom på att bokhyllan Billy har samma höjd som garderoberna så nu har jag kombination av garderob och bokhylla i sovrummet! Faktiskt känns hela sovrummet som en walk in closet nu!










lördag 21 april 2018

Jämtlands Jerusalem

Jerusalem ligger i Jämtland! Eller åtminstone en modell av Jerusalem som den kan ha sett ut på Jesu tid. En man kom på att detta var ett bra sätt att prata bibel med konfirmander. Han och ett gäng medarbetare samt familjen hjälptes åt att skapa detta och har även tillverkat och sålt modeller till både när och fjärran! Vilken idé! Vilket engagemang!

Jag är på Hållandsgården i Jämtland och har kyrkvärdskurs tillsammans med en kollega. Jo, visst är jag trött. Men jag får också enormt inflöde av energi från denna fantastiska grupp. Trycket på kursen var stort, 40 anmälda och 20 på reservlistan. Alla som är här vill verkligen vara här och det märks! Så roligt!






torsdag 19 april 2018

Studsade till därhemma

Jag kom hem sent igår. Väl hemma gladdes jag över den nyinlagda mattan i mitt sovrum, men suckade ganska tungt när jag såg sängen på högkant mitt på golvet i vardagsrummet. ORKA! Nej, jag orkade inte detta och tog bara täcke och kudde och sov på soffan.

Vaknade och var så seg i skallen. Segare än vanligt faktiskt. Det var som synapserna inte alls hittade varandra och jag satt mest och tomglodde på min kaffekopp. Skulle på reumatologen föst, och sedan packa stiftsbilen för att ansluta i Sollefteå där min enhet har enhetsdygn. Processa och lära känna står på schemat. ORKA. Nej, jag orkar tydligen inte det heller.

Imorgon börjar en kyrkvärdskurs, jag ska vidare till Hållandsgården i Åre. Vill inte. Orkar inte. Jag vet att jag både gillar det hela och orkar när jag väl står där, men såhär dagen innan är jag bara tom i skallen. Jag vill vara ledig och bekymmerslös nu!

Men inatt ska jag vila och ladda. Känner ett lugn av att kunna ligga i hotellsängen med fråndragna gardiner och titta på utsikten. Känner mig lite som en eremit på en klippa när jag gör det. Skulle lätt kunna bli kvar här några dagar. Slippa både kyrkvärdskurs och kaoset därhemma!


tisdag 17 april 2018

Home away from home

Så är jag i Uppsala igen. Det var en härlig känsla att kliva av tåget igår och mötas av strålande försommar! Ingen snö, ingen is. Bara solig vår! Snabbt åkta jackan av och jag satt med ett glas vin i solen utanför stationen. Energin bara strömmar in i mig! SMS-ade efter en kompis som kom skenandes och så satt vi där och hade lite sedvanlig catching up. Så nice!

Home away from home...

söndag 15 april 2018

Ingen rast, ingen ro...

Jag längtar efter att komma i ordning nu! För tillfället lever jag ett ganska hektiskt jobbliv, och när jag kommer hem emellanåt är det ett kaos. Mattläggaren har inte varit här än. Eller, han har varit här med mattan, imorgon kommer han. Så jag har nästan utrymt sovrummet för att bereda plats för honom. Bara sängen och alla betongblock ska ut igen.

Borde börja packa också. Imorgon blir det Uppsala, sedan i rask takt Stockholm, Sollefteå och Åre. Det börjar kännas i skallen nu, allt går liksom bara runt, runt. Till råga på allt har tvättmaskinen pajat, så igår fick morsan ta vår tvätt till Docksta och tvätta där, medan jag jobbade i Övik. jojo. Jag håller mig för skratt.

Hittade ett sätt till egentid idag. Jag for med jox till återvinningen. Sorterade riktigt noggrant och långsamt och for sedan till ICA och valde grejer till en middag. Också det omsorgsfullt. När jag är så här trött som jag är är jag inte rolig. Då vill jag mest hålla mig för mig själv och inte "fundera på vad vi ska äta" med morsan. Mitt standardsvar är ju då "Vad som helst, spelar ingen roll". Då brukar mor se på mig med sorgsen blick.

Handlade en bunt Blue-ray filmer också. Vi har ju ingen TV än och lite underhållning behöver vi ha i detta kaos!


onsdag 11 april 2018

Morsan har flyttat in!

Under tiden jag var i Spanien har det hänt saker här hemma, morsan har flyttat in! Då vi hade målare, vattenskada och mattläggare som skulle komma tyckte jag det var ett kaos INNAN jag for. Nu, med morsans alla grejer är det än mer kaotiskt. Men vi har sagt att det får ta sin tid att få allt under kontroll. Bra det, för jag är inne i en intensiv jobbperiod och har ingen energi och tid över för en massa hemmapyssel.

Mattläggaren kommer på fredag och ska lägga in en matta i mitt sovrum, så imorgon måste jag ut med alla grejer ur sovrummet för att det ska kunna hända. Sedan tillbaka med grejerna igen. Fast först ska jag hitta ben till sängen... Jojo, det saknas inte projekt in the house! Nu strejkar tvättmaskinen och en röd servicelampa blinkar. Lite vatten rann fram från kylskåpet igår kväll. Jag hoppas det är små saker, börjar bli lite less på sånt som påminner om drömkåken nu!

Morsans ateljé börjar ta form.

tisdag 10 april 2018

Analoga Power Points

Var som helst kan jag smacka upp mitt portabla office. Som här, en hotellsäng i Uppsala. Träffade stiftsgruppen igår och inför det mötet satt jag och förberedde några "Power Point - bilder". Analogt. Jag tycker ibland att när allt är så kliniskt, strömlinjeformat och sterilt, kan det vara bra att bryta av med egentecknade bilder. Lite lagom skevt, men som samtalsunderlag tycker jag det öppnar upp. Det känns på inga sätt "färdigtänkt" med handritade bilder. Lite Mozartchoklad piggade också upp. Endera dagen börjar jag träna, och då är det ju bra om inte chokladen finns kvar!


måndag 9 april 2018

Ad Orientem!

Arlanda igen. Sky City. Gruppen tog tåg nyss mot Östersund respektive Örnsköldsvik. Å ena siden känns det skönt att "flyga solo" igen, å andra sidan känns det nu lite vemodigt att ha lämnat gruppen. Vemod och ambivalens.

På en pilgrimsresa hör det till att man funderar på vägval och vilka stigar man ska trampa på härnäst. Så gjorde också jag. Två tydliga stigar, kanske tre, vill jag nu ha siktet på. Kanske kan jag till och med kalla dem "Kropp, själ och ande"?

KROPP - Facebook skickade ett minne idag. Året var 2012 och jag var i Jerusalem. Jag hade gått ned 23 kilo och behövde en ny garderob i medium. Sa "byebye till XL forever". Nu är tydligen forever här och jag behöver fundera på min hälsa. I Spanien blev det tydligt, jag började nämligen drömma om el Camino. Men för att göra det behöver jag först må bättre rent fysiskt.


SJÄL - En annan sak som blev tydligt för mig efter en veckas vistelse längs el Camino är att det inte är där jag hör hemma. Visst kan jag återvända för promenadernas skull, men min geografiska inriktning är och förblir "ad orientem" - mot öster! Jag känner mig bekant med Jerusalem och tänker ibland att jag ska "vidga vyerna" lite. Men alls icke så! Jag kan gräva där jag står och fortsätta fördjupa mig på allehanda jerusalemrelaterade perspektiv. När jag blir pensionär kan jag sedan bli en "mellanösternräv" som åker om och om igen med grupper. Så, med hela min själ ska jag slänga mig in i fortsatta jerusalemstudier!


ANDE - Anden då? Det rent spirituella? Lite lost blir jag ibland. Jag har tro och kyrka som yrke. Jag har förmånen att ständigt prata och samtala om "Gudliga ting", men känner att jag själv är lite splittrad. Hjärna och hjärta är inte alltid på samma plats. Att "växa i tro" låter för mig oerhört floskligt, men just det vill jag göra. Men Gud för mig är svårgreppad. Tror att jag tror ibland, men tvivlar lika ofta. Gud är för mig lika "elusive" som Röda Nejlikan är för "those Frenchies"

"We seek him here, we seek him there, Those Frenchies seek him everywhere! Is he in heaven? Is he in hell? Where is that damn elusive Pimpernel!"

söndag 8 april 2018

Munchen

Munchens flygplats kan man efter en timme. Idag blev det nära sex timmar! När vi kom med flyget hit ropade de ut planet till Stockholm. Vi hade hunnit med det. Men det kunde vi inte veta när vi bokade, och med en grupp på 19 personer gör man inga sådana chansningar. Istället går vi upp och ner i korridoren i Munchen.

Efter en vecka med trerätters, femrätters och i något fall sjurätters middagar slog jag till på en Caesarsallad här på flygplatsen. Gudomligt! Nu ska jag dra igång ett nytt hälsoprojekt. Vill komma i form till nästa resa! Stavgångspromenader och sallader ska bli min melodi! Bort med efterrätter, bröd och överdriven kaffekonsumtion!

Ska börja mind-mappa också. Typ bli kreativ med papper och penna, old style. Ett stycke anteckningsbok och en penna införskaffad, nu ska jag ta itu med planering av nya stordåd!




lördag 7 april 2018

Fisterre

Näst sista dagen på vår pilgrimsresa. Nu börjar vi gå in för landning. Vi tog en buss till Fisterre, världens ände och "tomglodde" en stund ut mot havet. Under "rundan" sedan på kvällen sa många att det var just detta som var höjdpunkter på hela resan. Katedralen och Butofumiere i all ära, men det var den karga och dramatiska naturen som gjorde resan till en Livsresa. Jag blev glad när jag hörde detta, för jag tycker själv att resan har varit ganska svår. Å ena sidan var det en superenkel resa att genomföra. Allt var förbokas och förbetalt, det var bara att dyka upp. Men oj, vad jag saknar att ha landkunskap! Jag kände att jag knappt kunnat bidra alls till resan. OK, hålla ihop gruppen, räkna in och sånt kan jag förstås. Men förklara konstiga saker eller ens tolka blev jättesvårt. Min arabiska är så mycket starkare än min spanska nu. Hela gymnasiespanskan är som borta!

Jag har gått och hängt lite läpp över detta, och därför var det helt underbart att ute vid Fisterre möta en kvinna, tror hon var italienska, som hejade på mig och sa "Congratulation.... You are ALIVE!". Vi for vidare till Muxia, och där nästan förlorade jag mig i att tomglo i de maffiga vågorna. Jo, jag är glad att jag lever! Att jag får vara med om detta och att jag har kollegor med i detta och att vi kan göra en livsresa som denna TILLSAMMANS!

fredag 6 april 2018

Santiago de Compostella

Sankt Jakobs katedral i Spanien. Jag har många gånger längtat hit, speciellt som min "hemkyrka" i Jerusalem var och är St James. Armenierna i Jerusalem har berättat för mig att i ett eget kapell till vänster i kyrkan ligger St James huvud. Så säger traditionen. Ingen skulle komma på att gräva upp det för att kolla, för hur kollar man något sådant snart 2000 år senare?

Här i Santiago de Compostella hade vi en kunnig, pedagogisk och trevlig guide som berättade om en massa saker. Arkitektur, pilgrimstraditioner, St James... Hon berättade om det hela som legender och folktro som är svårt att bevisa vetenskapligt eller på annat sätt finna någon absolut sanning i. Hon poängterade att st James dök upp på 800- talet "mycket strategiskt" och hjälpte spanjorerna i sin reconquista. Jag passade på att fråga henne om det i spansk tradition sägs något om huvudet. Hon hade inte hört detta förut och blev efter min fråga tämligen tvärsäker på att både kropp och huvud minsann låg här i Santiago de Compostella. Borta var legender och folktro. Borta var berättelserna om relikstrider. Varje gång hon nämnde St James grav så låg han där "including his head". Jojo, lite relikstrid finns nog kvar ändå...

Men visst, jag kramade också st James i katedralen och förundrades över Butofumiero som svängde mellan valven. Till sist handlar det om vad jag väljer att tro.


torsdag 5 april 2018

O´Cebreiro

Idag var vi bland molnen. Bokstavligt! Vi tog bussen upp på 1300 m.ö.h. och den lilla byn O´cebreiro. Det var en vidunderlig utsikt, men kallt som attan! Snön låg djup och det blåste kulingbyar. Men vi njöt av utsikten, tog en massa bilder och käkade lunch där. Sedan buss i två timmar till självaste Santiago de Compostela.

Tyvärr måste jag säga att jag kände en besvikelse över att komma till denna stad. Det är fint och charmigt, men jag saknar pilgrimerna! På plattan framför katedralen satt många pilgrimer och tittade på kyrkan. Kanske var de lite ledsna över att ha kommit fram, strapatserna och vandringen är ju då slut. Jag kan tänka mig att det blir en stunds tvehågsenhet innan de vänder hem igen.

Nu på kvällen har vi ätit ännu en övermäktig middag. SJU rätter!!! Skinka, bläckfisk, pasta, stoppade paprikor och något mer och något mer och sedan en efterrätt på det. Vi var klara typ 22.15 med den, återstod bara att vagga hem till hotellet, mätta som om vi ätit för en hel vecka. Det blir till att börja träna när jag kommer hem, nu är jag inte i form alls!





onsdag 4 april 2018

Samos - Sarria

Idag tog vi busen till Samos för att vandra de 15 kilometrarna tillbaka till Sarria. Det låter enkelt i teorin, men i praktiken kroknade jag redan igårkväll. Allt regnande känns i knän och höfter. Jag är stel och krum som en pinne på mornarna och inte ens citodonbrus hjälper mig upp på benen. Det liksom svider inne i högra knät.

I Samos firade vi mässa i ett litet katolskt kapell och sedan begav sig gruppen iväg. Jag vandrade en liten stund för mig själv, sedan liftade jag till Sarria och fortsatte vandringen där. Har nu 6000 steg på mätaren när jag ligger i sängen och får uppdateringar om gruppens strapatser. Det var en svår vandring, så jag får bekräftat att jag beslutade rätt. Jag vill ju hålla hela veckan.

Ändå tänkte jag den lilla stund jag gick att jag gärna skulle vilja göra detta någon gång i framtiden. Men då i mitt eget jättelångsamma tempo! Jag skulle kunna tänka mig en mil om dagen, och ta hela dagen på mig för den milen. Det kunde funka! Med vattenflaska och en massa funktionsplagg och minimalt med packning. Ta dagen som den kommer och fokusera på egna tankar och möten jag gör under vandringen. Men det kunde gärna få vara i högsäsong med mer sol och fler pelegrinos!




tisdag 3 april 2018

El Camino

Idag är vi på el Camino! Inte jättemånga peregrinos har vi sett idag, kanske ett tjugotal bara. Det regnar eller är regnskurar mest hela dagen. Men mysigt ändå. Mitt nyinköpta Goretexställ visar sig vara ett riktigt bra köp! Jag är torr och lagom varm trots ihållande regn. I en shop skaffade jag vandringsstavar, tänker att det kommer komma väl tillpass imorgon! En annan hatt blev det också. Kepsen håller inte tätt mot regnet, dessutom skyddar den inte hörapparaterna så bra. Nu blev det en grön fodrad regnhatt. Den kommer bli toppen på sjön i sommar också! Grön är dessutom någon slags singel-symbol, så vem vet vad som då kan hända. Det gäller ju att vara lite optimistisk!

Pilgrimspasset har fått sina tre första stämplar idag. Två per dag är kravet för pilgrimsdiplom, men eftersom vi inte vandrar alla dagar i veckan och en viss sträcka får vi den här gången inget diplom - då kan vi istället samla hur många stämplar som helst!