måndag 31 december 2018

2018 går mot sitt slut

Helt otroligt vad fort det gått sedan jag skrev motsvarande bloggpost för 2017! Nu ska jag försöka sammanfatta 2018:

januari
Året började med en massa planeringar ser jag i kalendern. På jobbet planerade jag en massa resande och privat var det bankmöten, besiktning av hus, återvinningen och packande som upptog större delen av min tid.

februari
I februari gick flytten från Frideborgsgatan till Södra vägen i värsta snöstormen! Galet vad det vräkte ner. Som tur är har jag en massa vänner som ställde upp med att bära och släpa.

mars
Mars började med en resa med internationella samordnare till Jerusalem. Ett synnerligen bra gäng att resa med blev det även om hemfärden blev skakig då mer än halva gruppen drabbats av någon slags magåkomma. Väl hemma började jag planera nästa resa som gick till...

april
...Santiago de Compostela! Spännande att få se detta pilgrimsmål, men den lärdom jag drog från resan var att INTE vara ledare till ett ställe jag inte kan så mycket om! Kände att jag inte kunde bidra med så mycket. Det blev också en växtplatskurs och en kyrkvärdskurs.

maj
Lönesamtal, en tur till Skara och vårrusta båten står det i kalendern. Jodå, och en hel del tid gick åt till att bo in mig i huset.

juni
Det jag minns bäst av juni är trippen ner till Västkusten där jag seglade med Katarina. Spännande med nya vatten, men också utmaning att vara gast (inte bestämma) på båten. Lärorikt!

juli
"Semester" säger kalendern. Jag minns ändlösa seglingar i tropiskt väder! Dag efter dag var det sol och hetta!

augusti
Fortsatte segla och kom sedan till jobbet - kändes skönt att "få ordning på livet igen" efter att ha bott i båten så mycket. Kanske det bästa med augusti var när vi blev med katt! Smilla flyttade hem till oss på Södra vägen!

september
Jobbresor till Uppsala och Västerås, och sedan en resa till Jerusalem med biskop Eva och prostarna. Så kul att åka med präster på resa, då blev det lite extra teologi liksom.

oktober
Jobbresor till Helsingborg (idédagar) och sedan Jönköping (samtalsdagar med ortodoxa kyrkorna). Två helt olika resor, helt klart fick jag mest inspiration i Jönköping. Känns nu bra att lämna "idealiteten" till en kollega som tar vid för att fokusera på internationellt arbete, undervisning och lärande, ekumenik och religionsdialog. Det räcker kan jag tycka. I slutet av månaden fick jag möjlighet att vara med på ACT´s generalförsamling då de träffades i Uppsala! Ja, och sedan begav jag mig till Jerusalem igen, den här gången med "Växtplatskurs fördjupning". Så spännande, det blev några nya ställen i programmet, tex Jacobs källa och beduinbyn utanför Jericho.

november
Jag kom hem från Jerusalem och jobbade med en bibelsamtalshelg och en hel del planering. Bland annat började det bli hög till att planera min 50-årsdag. Någon gång i november försvann så all kreativitet, lust och "go" ur mig. Så kändes det som i alla fall. Jag deppade över det mesta. I slutet av november började jag tycka att alla galna planer på födelsedagsupptåg kändes övermäktiga - så jag förberedde en landsflykt till...

december
...Egypten! På själva födelsedagen satt jag på en sandstrand och glodde ut över vattnet. Bra landsflykt! Jag hade inte orkat ställa till med kalas eller vara med på upptåg. Nope, då bättre att sitta och glo på en sandstrand. Eller snorkla.

Jomenvisst. Ett hyfsat år kan jag tycka. Ser ju att jag deppade ihop 2017 också - det kanske är något som hör till livet. Vinterdepp som så småningom bryts av en vårkreativitet? Känner faktiskt redan lite spritt i kroppen av att få komma igång med det nya året... Än har jag några timmar kvar att grubbla fram en fantastisk nyårslöfteslista! Återkom imorgon och se vad som ska ingå!




onsdag 26 december 2018

Mellandagar

Det blev inget bloggande från Egypten. Mestadels berodde det på att man bara kunde koppla upp två enheter per rum på hotellets wifi. Inte gick det att parkoppla datorn med iPhone heller som min plan var. Visst, jag kunde ha gått till receptionen och fixat det hela, men nöjde mig med att sola, bada, snorkla, gå på spa, segla mm.

Födelsedagen blev hur bra som helst! En långpromenad längs stranden, lite bad, en trevlig middag och sedan uppträdande av Egyptisk orkester, magdansös och snurrande dervish. Nice. Nu är jag 50 år! Lite svårt att ta in.

Det kanske trevligaste på hela resan blev dagen då vi åkte ut med Ocean Diva, en katamaran, till ett par vackra rev och jag snorklade! Jisses, vad vackert det var!


torsdag 6 december 2018

Böcker, iPhones och kameror

Sitter på Arlanda med tung kabinväska. Undrar om jag packat för mycket? En vecka i Egypten där det finns goda möjligheter till strandpromenader, snorkling och ökenritter, och jag har med mig FYRA böcker, två gopro-kameror, stativ, gimbal, selfiepinne. och sladdar. Till det två iPhones, min nuvarande och min gamla, den som det inte längre går att ringa med. Why?

Kanske är detta ett sätt att bjuda motstånd mot att varva ned? Ett tecken på att jag faktiskt är lite stressad inför 50-årsstrecket imorgon? Som om en självhjälpsbok ska kunna bota ångesten av att bli gammal (eller rent utav dödsångesten)?

Nåväl - boken "The Long Path to Wisdom" känns ju lagom pretentiös. Jag sneglade mer på de korta kapitlen än på titeln. Det kan funka. Någon som vågar bettla på om jag ska lyckas läsa denna bok? Ett kapitel om dagen är mitt mål. Det kan gå.


onsdag 5 december 2018

Nino Rota - The Godfather Waltz

Passerar Uppsala i tåg och kan inte låta bli att starta "The Godfather Waltz" med Nino Rota. En favoritlåt jag ofta återvänder till. Jag tycker låten är en fin blandning av vemod, ilska och utåtagerande vrede. Som minnen från förfluten tid. Nej, inget är glömt, inget är förlåtet. Det gäller bara att parera eventuella minnen som bubblar upp med lite Nino Rota.

Jag vet inte riktigt när jag började lyssna på "Godather" när jag passerar Uppsala - det är nu många år sedan och har blivit som en vana. Nästan så att det känns bra att minnas De Stora Sveken (plural) som utspelade sig här för länge sedan.

Nu till något roligare. Morsan och jag är på väg till Egypten för att fira min födelsedag! 50 år sedan i övermorgon. Det är helt ofattbart att jag blivit så gammal! Jag minns hur farmor sa någon gång att inget, absolut inget ändras på insidan. Oj, vad rätt hon hade. Till det yttre syns det nog att jag håller på att bli en "50-taggare", men insidan är ungefär lika. Som vår biskop emerita Tuulikki sa i en morgonandakt - man blir som en lök - ringarna innanför finns kvar och det bara byggs på av år och erfarenheter.

Så, i några lager innåt krävs nu lite Nino Rota. Nu rullar tåget igen och jag byter spår. Lite Chris Rea passar fint - road to hell. Jag minns hur Helena och jag lyssnade till denna skiva om och om igen på ett strandcafé i Sharm el Sheik för snart 30 år sedan. Cafét hade nog bara den skivan... Glada minnen av sol, strand och snorkling! Minnen som tål att dammas av! Jalla!