Kanske jag borde kalla bloggen nu. Som Carl Bildt som flänger och far och verkar jobba dag och natt i sitt viktiga värv. Inte för att jag är jätteimpad av den politik han representerar, men jag är faktiskt lite imponerad av de som har en hög jobbmoral och kapacitet som om de käkade dunderhonung.
Idag var det att följa ett ganska strikt, av mig själv upprättat, minutschema för att baxa dagen i hamn. Upp tidigt (det var i och för sig ingen konst, för jag sov som en kratta och vaknade 04.00). Fixa håret, käka frukost, förbereda det sista inför en upptaktsdag för Jerusalemresan i mars, jäkta hem och styla till en festligare klädsel, släppa ut lockarna, bege mig till mässa, translejta till engelska för det tillresta biskopsparet, gå på tjusig prästvigningsmiddag och därefter ta mig uppför backen för att skriva ett nytt körschema för i morgon.
Trots en dag på 14-15 timmar nynnar jag på "Im having a time of my life..." När jag kliver innanför dörren till mitt lilla gårdshus. Livet leker och jobbet berikar mig något alldeles enormt. Jag har stora utmaningar i jobbet, men jag känner att jag är på rätt plats och mitt i all rush slappnar jag av och litar på att förberedelserna bär arbetet i rätt riktning.
Nu ska jag bara tänka igenom morgondagen ett varv till och sedan SOVA. I morgon stundar prästvigning och lite sightseeing till Hornöberget och en bit av höga kusten. Sedan packa väskan för Sollefteå och Stockholm. Lite räknar jag ned till jag sitter på planet till Durban och två veckors kurs som någon annan håller i och jag bara följer med i. Underbart att tänka på!
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar