I backspegeln...

För att bättre förstå den punkt man befinner sig kan det ibland vara bra att fälla ut backspegeln och ta sig en rejäl titt och en grundlig funderare. Hur har jag kommit till just den fläck jag står på idag? Vad har varit bra och vad har varit mindre bra? Vad hade jag kunnat göra annorlunda och, kanske viktigast av allt; Vad har jag lärt mig om mig själv? Tar man sig aldrig tiden till självreflektion så undrar jag om det inte brakar så småningom? 


En sak som jag är mycket nöjd med är min viktresa. I nuläget har jag gått ner 24 kilo på två år. Långsamt, långsamt - men hållbart. Känner att jag gjort en stor livsstilsförändring, faktiskt inifrån och ut. Samtidigt kan det kännas lite vilset. Vem är jag nu? Och frestelserna finns hela tiden omkring mig. Har jag kraft nog att stå emot dem när de kommer? Tänker lite på ökeneremiternas "8 demoner" - frosseriet och lättjan kan då och då "anfäkta" mig (så brukade eremiterna uttrycka sig). Eftersom dessa demoner ger en sådan njutning så måste jag ta hjälp av stavgångspromenader, ökeneremiter och lite Meryl Streep. Har fyra kilo kvar till drömvikten, men jämrarns vad hårt de sitter! Den slugaste demonen av dem alla viskar i mitt öra: "Nu har du varit så duktig, nu kan du unna dig....." Pyttsan! 


Boktips om ökeneremiter: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175800152

Det här är (var) jag 110715. I öknen utanför Wadi Kelt.
Jag hade då gått ner 12 kg och kände mig snygg.
Sedan dess har jag gått ner ungefär 12 kg till.