Grått, trist, slask, rusk!

Nu känns det som botten är nådd på det här skitvädret! Regn och rusk! Blev nedstänkt av en bil på vägen till jobbet. Jobbet gick segt, satt på kontoret och gick igenom mailen och förberedde några kurser men utan större entusiasm. Det känns som gråvädret trängt in i kroppen på mej och fått lederna (och humöret) att skära ihop alldeles.


Efter jobbet släpade jag mig till gymmet för att försöka få upp humöret, och det funkade faktiskt! Döm om min förvåning så kom jag igång på både gåband och på maskinerna. Så nu sitter jag, nöjd med mig själv, nedsjunken i soffan och filosoferar på dagen....


På vägen till gymmet LOG en okänd människa mot mig. Oj, vilken inverkan det fick på mitt sinnestillstånd. Kändes så trevligt! Ler vi för lite kanske? Är vi så ovana att ge och få leenden att det känns så speciellt när det väl händer. OK, vi ler mot människor vi känner och gillar - men främlingar? Jag fick mig en tankeställare och lägger till min nyårslöfteslista att le mot minst en främmande människa om dagen. Why not? Återkommer med rapport om hur det går...

Startbild: innan 121231 ska 10 kg bort!