769

En psalm har satt sig på hjärnan och släpper inte. På Svenska Kyrkans Grundkurs sjöng vi den och pratade om den. I Strömbäck var det också någon som valde den till en kvällsandakt. Jag tror att det är en av psalmbokens vackraste.....!





769
Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, Min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer vilar jag i bön,
växer glädjens tro och hoppets frön.
Du har oss försonat: Jesu Kristi död
räddar oss till liv i överflöd.
Nära vill jag leva, nära dig, Min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer får jag gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.
Gud, du känner ondskan i din egen kropp.
Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, Min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Gud, i dina händer lägger jag mig ned.
När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid.
Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, Min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.


Jag tänker på det här med "Överlåtande" när jag hör eller sjunger den här psalmen. Alla problem behöver man kanske inte grubbla på i evigheter, ibland kan det vara skönt att bara lämna ifrån sig grubblet på Gud.