Studenten!

"Fö vi ha tagi studenten, fö vi ha tagi studenten, fö vi ha tagi stu-dää-äään-ten, fy fan va vi ä bra!"

Idag hördes ropen över Härnösand och lyckliga barn på traktors- och lastbilsflak paraderade upp och ner längs Nybrogatan. Jag lämnade kontoret i fem minuter för att se lite på detta. Jag funderade om jag skulle bli åtminstone lite sentimental och längta tillbaka till jobbet på Parkskolan... Nope. Ingen sentimentalitet infann sig. Inte en gnutta. Jag tyckte mest det skränade och var lite skönt att slippa det hela. Efter några få minuter gick jag in och satte mig vid datorn igen. Noterar att nu är det sommar. Det ska bli så skönt med semester! Jag kallar det snart inte ens sommarlov längre.... OK. Nu blev jag lite sentimental över att jag inte känner någon sentimentalitet. Jag saknar eleverna, en del artar sig riktigt bra, men maj och juni som gymnasielärare med undervisning i nästan uteslutande avgångsklasser - med 200 dagars, 100 dagars, 50 dagars, studentmösseprovning, dansträning och, framför allt, betygssättning med obligatoriskt gråt från några elever som vill ha högsta betyg....? Nej tack!