Detta blogginlägg är mina anteckningar under Marika Palmdahls huvudseminarie på Gotlands Kyrkvecka. Jag reserverar mig därför ifall jag har fattat fel och kanske kommer att uttrycka mig aningens osammanhängande.
En bok ligger som grund för detta föredrag. "Sann mot sig själv och öppen för andra". Marika är stiftsadjunkt för interreligiös dialog i Göteborg. Jobbar bland annat för att hitta metoder och verktyg som andra kan ha när de vill arbeta med religionsdialog.
Att tro är att ha en övertygelse. Sanningsanspråk är en del av tron, går ofta tillbaka till uppenbarelsen. Har Gud uppenbarat sig i mannen Jesus från Nasaret, ord från Gud nedtecknat av Muhammed, eller har Gud uppenbarat sig genom olika gurus? Religionsteologi för svenska kyrkan - en reflektion kring religioner och att leva i ett mångreligiöst samhälle. En religionsteologi kan aldrig ha en neutral utgångspunkt, den har med tro och övertygelse om.
Vanlig frågeställning; "Tror vi på samma Gud som muslimer?" När vi funderar på detta funderar vi utifrån en kristen tro och lära. Visst nämns olika gudar i GT & NT, men dessa gudar anses vara "vekningslösa" (dvs "icke-gud"). En kristen tro har inte ett panteon av gudar, utan säger att det bara finns en Gud. I första artikeln i trosbekännelsen säger vi att vi tror på en enda gud och att det inte finns någon annan gud. Så tror muslimer också. Men Jesus då? Och frälsningen, hur gud har uppenbarat sig. Här skiljer det sig. Här tror vi inte samma. Frågan är vad vi gör av den skillnaden. Religionsdialog ska inte innebära att man ska göra avkall på sin tro. Alla brakar in med sitt sanningsanspråk. I vardagliga möten blir skillnaderna tydliga. Vad gör vi med kunskapen om andras tro och av att vi ser tros betydelse för den vi möter?
Bild: religionsmöte i Göteborg - Interreligiöst råd i Göteborg. Religiösa företrädare möts; Imamer, Rabbiner, präster... Vi träffas en gång i månaden, äter, träffas, blir vänner. Ibland möten i Gudstjänst; ex som på bilden - en bön för fred 24 oktober.
1593; Uppsala möte - Lutherskt evangeliskt land. "Ett folk - en tro". Detta mantra finns med oss i vår folkkyrka än idag. Spännande men svårt! Etnicitet och religion blev sammansvetsat med varandra. "Den som är svensk är kristen" Först 2000 skiljdes kyrka och stat från varandra. Den övergripande bilden har varit det att Sverige är homogent kristen, "det andra" har varit undantaget. 1781 - toleransediktet för katoliker och ?? för judar. Däremot var det förbjudet att byta till katolicismen eller judendomen. Man blev landsförrädare om man böt religion! Numera kan man definiera sig som svensk och muslim. Fortfarande har en del svårt att ta detta att någon kan vara muslim som inte har någon brytning (!!!). Nu är 20% av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund (med minst en förälder född utomlands). Den yngre befolkningen - 38% har utländsk bakgrund i Göteborg!
Sverigedemokraterna skriver: "Den viktigaste faktorn i ett tryggt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet". Högerextremismen tar sig nya uttryck - inte längre inriktade på den judiska konspirationen utan nu är det den muslimska konspirationen. De högerextrema grupperna är inte överens. Detta är utmaningar för samhället och en kyrka som vill synliggöra Guds kärlek i världen! Vad är det att vara ett samfund bland andra. Vi kanske måste tänka om när det gäller oss själva. Hur tar vi vårt ansvar? Det viktigaste borde vara frågan vad vi kan göra tillsammans med andra, med annan tro.
Religionsteologi har utvecklats till att bli en kontextuell teologi. KT handlar om vårt vardagsliv; vad är det att vara kyrka "här och nu"? "Sann mot mig själv, öppen för andra" (bokens titel), vad menar vi med det? Det säger något om kontexten, det sammanhang som vi är satta i. Konkret exempel: Strax innan moskén i GBG var färdigbyggd skulle "Swedish Defence League" ha en marsch mot moskén. Interreligiösa rådet ordnade en fest dagen innan och det blev ENORM uppslutning från en massa olika kyrkor, församlingar, trossamfund, politiska partier mm mm. Det är att vara kyrka i kontext!
Vad vi (som Svenska Kyrkan) måste göra är att inse att vi är EN part i religionsdialogen. Vi måste ta, och fylla ut vår plats, men vi kan inte bestämma formerna för dialogen! Lära, dela, agera! Interreligiösa centrets hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar