Vänner!

Så stod jag där vid kistan och sa mitt sista farväl till Sonja. Jag kan inte riktigt ta in att min vän Sonja inte finns i livet längre. På begravningen idag i Gamla Uppsala kyrka kunde jag inte hejda tårarna som föll. Det är så ofattbart. Så ledsamt och så tomt. I januari när vi träffades för det som kom att bli sista gången insåg vi (återigen) vad trevligt vi har när vi ses och att vi borde ses oftare. Det blev inte så.

Begravningsgudstjänsten var mycket vackert. Många vänner hade kommit för att ta farväl. Kistan fylldes av blommor. Sången rörde mig till tårar, två tjejer sjöng duett:

Efter begravningen blev vi sittandes länge länge, några vänner och jag. Vi pratade om vart livet fört oss och om våra minnen av Sonja. Är det något jag vill lära mig av Sonja är det att ta tillvara på mina vänner. Inte låta för mycket tid gå mellan det att vi ses igen.