tisdag 5 juli 2011

Lite klen idag...

Natten var inget vidare. Jag måste ha fått i mig något olämpligt, för plötsligt vaknade jag och trodde min sista stund hade kommit. Kräktes, hade frossbrytningar, ont i huvudet, ont i magen och ont i lederna. Plus svimningskänslor. Fick nästan krypa till toan... Därför har jag tagit det mycket, mycket lugnt idag och mest suttit på centret och läst.


Då jag jag har kommit att fashineras av gamla reseskildringar och då SCSC har en hel del böcker i ämnet plöjde jag igenom Oscar Janssons bok "Med ryggsäck genom Palestina (1929). Jag har främst valt att nörda ner mig i hur dessa resenärer närmar sig de heliga platserna. Så här skriver han om Holy Sepulchre:
"Att mässandet och sångerna från grannarne överrösta den egna gudstjänsten, tyckes ej inverka störande utan betraktas som något helt naturligt. Jag böjer mig ned för att komma igenom dörren till gravplatsen. Här, liksom överallt på heliga platser i Palestina, har man dekorerat med marmor, glitter och många ljus. Jag står tyst en stund med slutna ögon - men stämningen utebliver. - - En man kommer med sin hustru in i kapellet. De ha båda den arabiska ansiktstypen med skarpa anletsdrag och bruna mörka ögon. Kläderna äro slitna, och allt synes vittna om fattigdom, men ver sitt ljus ha de köpt och tänt för Jesus. De falla ned framför marmorstenen, som utmärker gravplatsen, och ligga länge på knä, mumlande långa böner. Jag följer dem, då de gå trappan upp till kapellet med korsfästelseplatsen. Under ett av altaren vid den inre väggen visas ett hål i berget, vilken påstås vara det, i vilket korset rests. Det katolska arabparets ögon lysa liksom i feberglöd. Rörelserna bli så nervöst oroliga, då de krypande på golvet kyssa stenarna. Extasen är ej långt borta, men så småningom bliva de lugnare, och då de senare fästa sina ljus vid gravkapellets vägg, läser jag i deras ansikten enbart uttryck för den djupaste kärlek och andakt. Då gripes jag själv av helig stämning och förstår, att platsen - även om den ej är den rätta - dock är och förbliver en helig plats. Dessa tusentals pilgrimer, vilka av sin evighetslängtan drivits långa vägar över land och hav för att tillbedja vid Jesu grav, ha helgat den." (s. 21)

Det som jag tycker är sympatiskt är att denne Oscar inte vänder på klacken efter sitt första negativa intryck av Holy Sepulchre, utan han bemödar sig om att försöka sätta sig in i hur andra människor upplever den heliga platsen och därigenom ökar hans egen respekt för platsen. Jag önskar att fler kunde ta sig denna tid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar