onsdag 28 mars 2012

Sköna människor!

Sitter hemma och försöker summera dagen. Den började långt ifrån bra med en försovning. Stressade upp och ut med jycken ett varv innan jag sprang ner till domkyrkan och tog plats för morgonmässan med andan i halsen. Hann krama hejdå på morsan också som sovit över. Sedan vidtog en trist, lång och seeeeg dag framför datorn på mitt arbetsrum. 


Det var dessutom en extra lång arbetsdag eftersom jag hade en träff inbokad med "katedralens vänner" i domkyrkan. Jag har fått på mitt bord att ordna ett seminarium på stiftets medarbetarmöte i september som ska vara en slags miniguideutbildning. Jag var verkligen inte peppad för detta möte eftersom bara själva namnet på gruppen känns lite mossigt. Men, bakom det lite töntiga gruppnamnet döljer sig en cool samling människor!!! Oj, vad kul det var.


Jag hade inte planerat speciellt mycket till själva kursen i september och det var bra, för gruppen hade en del input att komma med så kursen får bli ett projekt vi gör tillsammans. Efter information, delgivande och samtal kom jag på att ingen hade förberett någon andakt att avsluta denna kväll med så jag slängde ur mig en fråga till en i gänget som sagt att hon brukat spela lite på flygeln för besökare, skulle hon kunna tänka sig spela något som avslut på dagen...?


Och då händer det! Den rara kyrktanten med rullatorn stegar fram till flygeln och drar av ett stycke Mozart! WOW, säger jag bara. Vi var inte så många i kyrkan, bara knappt tio människor, men vilken musik vi fick njuta av! Jag rördes till tårar och blev ödmjuk. Alla människor är sköna! Det gäller bara att komma till sin rätt! Och för denna kvinna var rätt plats vid en flygel. TACK FÖR MUSIKEN!!! Det illustrerade på bästa tänkbara sätt att det finns en uppgift för alla, det gäller bara att pussla ihop rätt uppgift med rätt person! Precis vad jag vill ska komma fram när man jobbar med ideella i kyrkan! 



Kom att tänka på en låt av Ingemar Olsson:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar