lördag 24 mars 2012

Människor och tro

Är för tillfället i Skellefteå för att medverka i Bildas konferens "Människor och tro" som hålls i samband med Bilda Nords årsmöte. Jag var ombedd att hålla i två seminariepass om Jerusalem. Jag kallade mitt pass för "Människor och tro i Jerusalem, mosaik eller soppa", och pratade om vikten av att våga försöka sätta sig in "den andra sidans perspektiv", om att man måste vara källkritisk, inte minst på de egna "glasögonen" och om hur fascinerande det är med alla olika narrativ som man kan stöta på i Jerusalem.


Första passet gick riktigt bra, tiden rusade snabbt på och det var många som ville ställa frågor. Det var nästan så att vi fick köra ut gruppen efteråt ur lokalen för att nästa grupp stod och stampade i dörren. I det andra passet satte jag därför upp tempot lite redan från början för att hinna med frågestunden ordentligt, och vad händer då när jag släppte ordet fritt, jo inte en endaste fråga! Detta med en KVART kvar på mitt pass! Ujuj. Till slut kom det igång lite, men det var trögt. Som tur är höll jag föreläsningen i en sal där Ziv Corens utställning "Shalom Inshalla" hängde, så jag satte på lite musik och uppmanade deltagarna att se utställningen en stund.


Puh. Nu känner jag mig tom och "slut som artist". Det är så kul att föreläsa, men det tar på. Skulle kunna sova, men behöver ladda om inför det avslutande panelsamtalet. Vi har fått en av frågorna i förväg; "Vad ser du som största utmaningen för din tro idag?". Sitter och klurar...


Panelsamtal


Panelen presenterades som typ "vi har förmånen att få lyssna till några av vår tids stora livstolkare...." Ujujuj, jag blev så nervös och fick lite hybris på samma gång! Där satt ju faktiskt Ylva Eggehorn, Olle Carlsson, p. Fredrik Emanuelsson, Atsede Leikun (etiopisk ortodox) och P-O Sveder Renklint (Bibelfjäll i Hemavan). Och jag. Det var en hel ramp strålkastare som lös oss i ansiktet och det var nog bra, då såg jag inte publiken utan kunde fokusera på de övriga i panelen och på vad de sa för att sedan försöka fundera på vad jag tycker och hur jag skulle uttrycka mig. 

I ärlighetens namn minns jag inte så mycket av vad de andra i panelen svarade på första frågan. Jag var lite darrig i början och satt och grubblade på vad jag själv tycker. "Största utmaningen är för mig att tron ska få utrymme. Jag vill varken att tro ska vara jobb eller tro ska vara en hobby. Jag vill kunna ta med tron in i hela livet..." Typ så svarade jag på första frågan, och när det väl var gjort blev det riktigt spännande samtal och det var bara att haka på de andra.

Nu efteråt, när jag sitter på 5,5h bussen till Härnösand känner jag mig mest tom, urlakad men peppad och nöjd med min insats. Ursprungsplanen denna kväll var att gå på en tjusig middagsbjudning, men som "medföljande". Den middagen blev jag snöpligt ställd från för en månad sedan. I Skellefteå satt jag nu istället i rampljuset på grund av egna meriter. Och nog tycker jag detta alternativ känns helrätt! Trots att jag nu äter en sunkig macka från en plastpåse och dricker ljummen cola zero och har flera timmar kvar av bussresan...

1 kommentar:

  1. Like! Rätt prioriteter i livet :) (ska tänka på det nästa gång jag sitter i en buss med någon plastig ostmacka)

    SvaraRadera