Plantagen

Vaknade och tittade ut i det vita. Det är typiskt aprilväder i mars och våren låter vänta på sig. Efter att ha jobbat i några timmar for jag och en kompis till Sundsvall och Birsta för att shoppa lite på Plantagen. När det är busväder och kallt ute kan man ju faktiskt roa sig med på att känna vårkänslor inomhus istället! 

Plantagen, en av mina favoritbutiker! 

Kan man annat än bli glad?

Habegär 1

Habegär 2

Fyndade en söt vattenkanna...

Sköna människor!

Sitter hemma och försöker summera dagen. Den började långt ifrån bra med en försovning. Stressade upp och ut med jycken ett varv innan jag sprang ner till domkyrkan och tog plats för morgonmässan med andan i halsen. Hann krama hejdå på morsan också som sovit över. Sedan vidtog en trist, lång och seeeeg dag framför datorn på mitt arbetsrum. 


Det var dessutom en extra lång arbetsdag eftersom jag hade en träff inbokad med "katedralens vänner" i domkyrkan. Jag har fått på mitt bord att ordna ett seminarium på stiftets medarbetarmöte i september som ska vara en slags miniguideutbildning. Jag var verkligen inte peppad för detta möte eftersom bara själva namnet på gruppen känns lite mossigt. Men, bakom det lite töntiga gruppnamnet döljer sig en cool samling människor!!! Oj, vad kul det var.


Jag hade inte planerat speciellt mycket till själva kursen i september och det var bra, för gruppen hade en del input att komma med så kursen får bli ett projekt vi gör tillsammans. Efter information, delgivande och samtal kom jag på att ingen hade förberett någon andakt att avsluta denna kväll med så jag slängde ur mig en fråga till en i gänget som sagt att hon brukat spela lite på flygeln för besökare, skulle hon kunna tänka sig spela något som avslut på dagen...?


Och då händer det! Den rara kyrktanten med rullatorn stegar fram till flygeln och drar av ett stycke Mozart! WOW, säger jag bara. Vi var inte så många i kyrkan, bara knappt tio människor, men vilken musik vi fick njuta av! Jag rördes till tårar och blev ödmjuk. Alla människor är sköna! Det gäller bara att komma till sin rätt! Och för denna kvinna var rätt plats vid en flygel. TACK FÖR MUSIKEN!!! Det illustrerade på bästa tänkbara sätt att det finns en uppgift för alla, det gäller bara att pussla ihop rätt uppgift med rätt person! Precis vad jag vill ska komma fram när man jobbar med ideella i kyrkan! 

Kom att tänka på en låt av Ingemar Olsson:

Sköna människor 

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
då missar man en värld
som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nåt att ge
Yeah yeah yeah, nåt att ge

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig får en chans
Dom blir bedömda efter pärmarna
precis som om resten inte fanns
Men det som öppnar sej där inuti
är värt sin vikt i guld
För varenda människa har sin egen saga
Viktig för sin egen skull
En del är långa ...

Det finns så många sköna människor
som liksom alltid kommer snett
Precis som böcker i ett bibliotek
Dom kommer aldrig till sin rätt
En ynklig rygg utav ett mäktigt verk
är allt som sticker fram
Av alla andra sidor ser man ingenting
Och det är både synd och skam
En del är långa ...

Rent nöje...!

Nu var det verkligen dags! Hur länge som helst har min bil varit mer grå än röd, så när jag tankade passade jag på att köra den genom tvätten. Ganska trivsam syssla egentligen, att köpa en kopp kaffe och sitta och kika på hur smutsen fullkomligt rinner av bilen och den blir blank och fin igen. Nu behöver jag inte längre skämmas när jag är ute och kör på vägarna. Hoppas bara att det inte blir slaskväder!

Ren bil en stund i alla fall...

I väntan på våren...

Idag är det mulet, och därför fick jag shoppa mig till lite vårkänslor. Hittade dessa blommiga trädgårdshandskar på Ica Maxi för 19 kronor och kunde inte låta bli! Speciellt som jag lätt får blåsor annars av allt krattande. Två förpackningar tulpaner blev det också! Jag gillar speciellt det där gnisslet som uppstår när stjälkarna gnids mot varandra. Tog en bukett lila och en bukett  brandgula tulpaner och mixade ihop dem till en lyxig bukett till mig själv... Man kan behöva vara lite snäll med sig själv ibland, till exempel idag.

Isfritt!

Hemma igen i Härnösand och ser till min stora glädje att hammocken nu tinat fram ur snödrivan. Jag firade detta med att borsta trädäcket och kratta lite på gräsmattan. Krokusarna har tittat upp, men än så länge bara två centimeter. Känner att solen gör att mina trädgårdsdrömmar börjar ta fart! På bokrean hittade jag en bok: "Trädgård i stan" och den kickstartade mina planer för min lilla täppa. "Varför drömma smått när man kan drömma stort?" Och har man en liten trädgård måste man ha stora planer för att få den trivsam och funktionell. Så nu drömmer jag om växthus, paviljong, fjällbäck, plank, stenparti och en stig. Som vanligt behöver mina drömmar inte nödvändigtvis realiseras. Åtminstone inte alla, åtminstone inte på en gång... En kylig vårvinterdag som denna är drömmarna dock ett kärt fritidsnöje som gör mig glad. Och just nu när trädäcket ligger nysopat känns det som en tom målarduk som bara väntar att få färg... Får se vad det blir...

Hammocken har tinat fram!

Jag har lite migrän idag, så jag alternerar mellan att sitta inne och ta det lugnt och gå ut i trädgården i tiominutersintervaller och kratta lite. Denna växling av aktivitet ger en hel del kreativitet, märker jag. I trädgården med krattan i handen blir jag filosofisk och provtänker på lite nya tankar. Jag funderar nu på trädgården som ett livstolkande projekt. Säkert har någon redan kommit på detta, det känns ju inte direkt världsoriginellt att tänka så. 


Jag kikade ner i den drivbänk som jag köpte och satte på en snödriva för några veckor sedan. Min plan var att snön i pallkragen SNABBARE skulle smälta bort på det sättet. Nu har snön smält bort från alla pallkragar UTOM den som jag satte drivhuset på! Skrattade högt i trädgården nyss över detta fenomen och övertolkar det rakt in i mitt liv... Och skrattar vidare! Det känns träffande, som om min trädgård vill tala om för mig att ta det lugnt och låta naturen ha sin gång istället för att stressa fram våren. 

"Allting har sin tid..."

Människor och tro

Är för tillfället i Skellefteå för att medverka i Bildas konferens "Människor och tro" som hålls i samband med Bilda Nords årsmöte. Jag var ombedd att hålla i två seminariepass om Jerusalem. Jag kallade mitt pass för "Människor och tro i Jerusalem, mosaik eller soppa", och pratade om vikten av att våga försöka sätta sig in "den andra sidans perspektiv", om att man måste vara källkritisk, inte minst på de egna "glasögonen" och om hur fascinerande det är med alla olika narrativ som man kan stöta på i Jerusalem.


Första passet gick riktigt bra, tiden rusade snabbt på och det var många som ville ställa frågor. Det var nästan så att vi fick köra ut gruppen efteråt ur lokalen för att nästa grupp stod och stampade i dörren. I det andra passet satte jag därför upp tempot lite redan från början för att hinna med frågestunden ordentligt, och vad händer då när jag släppte ordet fritt, jo inte en endaste fråga! Detta med en KVART kvar på mitt pass! Ujuj. Till slut kom det igång lite, men det var trögt. Som tur är höll jag föreläsningen i en sal där Ziv Corens utställning "Shalom Inshalla" hängde, så jag satte på lite musik och uppmanade deltagarna att se utställningen en stund.


Puh. Nu känner jag mig tom och "slut som artist". Det är så kul att föreläsa, men det tar på. Skulle kunna sova, men behöver ladda om inför det avslutande panelsamtalet. Vi har fått en av frågorna i förväg; "Vad ser du som största utmaningen för din tro idag?". Sitter och klurar...

Panelsamtal

Panelen presenterades som typ "vi har förmånen att få lyssna till några av vår tids stora livstolkare...." Ujujuj, jag blev så nervös och fick lite hybris på samma gång! Där satt ju faktiskt Ylva Eggehorn, Olle Carlsson, p. Fredrik Emanuelsson, Atsede Leikun (etiopisk ortodox) och P-O Sveder Renklint (Bibelfjäll i Hemavan). Och jag. Det var en hel ramp strålkastare som lös oss i ansiktet och det var nog bra, då såg jag inte publiken utan kunde fokusera på de övriga i panelen och på vad de sa för att sedan försöka fundera på vad jag tycker och hur jag skulle uttrycka mig. 

I ärlighetens namn minns jag inte så mycket av vad de andra i panelen svarade på första frågan. Jag var lite darrig i början och satt och grubblade på vad jag själv tycker. "Största utmaningen är för mig att tron ska få utrymme. Jag vill varken att tro ska vara jobb eller tro ska vara en hobby. Jag vill kunna ta med tron in i hela livet..." Typ så svarade jag på första frågan, och när det väl var gjort blev det riktigt spännande samtal och det var bara att haka på de andra.

Nu efteråt, när jag sitter på 5,5h bussen till Härnösand känner jag mig mest tom, urlakad men peppad och nöjd med min insats. Ursprungsplanen denna kväll var att gå på en tjusig middagsbjudning, men som "medföljande". Den middagen blev jag snöpligt ställd från för en månad sedan. I Skellefteå satt jag nu istället i rampljuset på grund av egna meriter. Och nog tycker jag detta alternativ känns helrätt! Trots att jag nu äter en sunkig macka från en plastpåse och dricker ljummen cola zero och har flera timmar kvar av bussresan...

Snö!

I Uppsala var det snudd på sommar, snön hade smält bort och man kunde gå i T-shirt. Jag ville egentligen inte lämna lärdomsstaden, men gjorde det ändå. Hamnade i Skellefteå där snödrivorna runt parkeringen på flygplatsen var enorma! Det är nu man märker hur långt vårt land är och vilken skillnad det är i klimat! Skellefteå ligger ungefär lika långt från Härnösand fast norrut, och det märks!


Idag ska jag hålla i tre seminarier om Jerusalem och sitta med i en panel på Bilda Nords konferens "Människor och tro". Lite nervöst är det, speciellt som jag glömde den lilla sladd som man behöver om man har en Macbook Air och ska visa något med en projektor. Så det var bara att kliva upp i svinottan för att via USB försöka få över det på en PC. Nu är det bara att hålla tummarna att formatväxlingen inte ställer till det för mycket!

Is och snö...

Skellefteå som nyss slog ut Modo i hockey... 

Hmmmm....?

Idag besökte jag apoteket för att fylla på mitt förråd av tandtråd. I kön framför mig stod en ganska rund kvinna som betalade MASSOR med pengar för en ask alli (som absorberar fett) OCH en ask glukosanol (som absorberar kolhydrater). Dessa preparat marknadsförs ganska intensivt och många går säkert på detta. Men egentligen, hur tänkte hon? Stoppa i sig som vanligt PLUS en massa tabletter som ska "neutralisera" det man ätit? Som jag ser det är enda vägen till ett hälsosammare liv att göra av med mer kalorier än vad man stoppar i sig! Det finns inga genvägar! Motion och sund kost. Så enkelt men så svårt. 

Fett och kolhydrat-medicin?

Nästan sommar!

Det är nu på våren som man märker allra mest att Härnösand ligger i Norrland. Hemma är det snödrivor och is, här i Uppsala är det sommarvärme idag! Jag och en kompis var på promenad i Vårdsätra och det var t-shirtväder! Blåsipporna har börjat blomma, fåglarna kvittrar och vi såg till och med en citronfjäril! Jag laddar batterierna för att åka till Skellefteå i morgon, där kanske det fortfarande är vinter. En positiv grej med att resa söderut är att man kan uppleva vårens ankomst flera gånger! Drygt 5 km blev det idag och det behövdes verkligen efter två dagars stillasittande!

Härliga promenadvägar!!! 

Blåsippor!

Snödroppar!!

Isfritt! Här behövs inga broddar!!

Rimidol Kry

Idag på eftermiddagen tog jag mig från Östertälje till Ullfors för att hälsa på släkten och min häst en stund. Rimidol har nu stått här i fyra år eftersom jag på grund av mina knän inte törs rida. Vilken fröjd det var att se att han hade det så bra. Rimidol och hans kompis Bamse är som "ler och långhalm" i hagen och gör allt tillsammans verkade det som. Lite trist känns det dock att jag kanske ska sälja honom nu (om rätt köpare dyker upp). Alternativet är att ta hem honom till Härnösand och hitta medryttare som delar på kostnaderna som det innebär att ha häst. Det måste dock lösa sig nu i vår...

Rimidol Kry och Bamse

Han gillar att äta!

Mina kusiners pappa påminner en del om Pettson, gillar att bygga...

...till exempel en höautomat som styrs av en väckarklocka!

Påven är död...

Igår blev jag varse att den koptiska påven Shenouda III avlidit via facebook och twitter. Jag hade förmånen att träffa honom 2004 när jag var i Egypten på en resa som Sigtunastiftelsen, Abrahams barn och Uppsala universitet ordnade. Resan ingick i kursen "Våra kristna rötter" och jag kan tvärsäkert säga att det var mina mest intressantasta poäng som jag studerat!


Jag har för mig att det var i en kyrka i Alexandria (KAN möjligtvis ha varit Cairo) som vi träffade påven. Han satt vid ett skrivbord längst fram i kyrkan och deltog i gudstjänsten. Ett moment i gudstjänsten var lite annorlunda än vad man brukar vara med om; människor hade fått möjligheten att formulera olika frågor om livet och påven läste upp lapparna och gav sedan sina goda råd. Frågorna var hur spännande som helst, ibland var det trosfrågor, eller frågor hur man går vidare efter en anhörigs död. Ibland var det rena "mitt livs novell-frågor" om kärlek och relationer. Påven läste upp alla frågor med samma allvar och när han gav råden kom det från hjärtat och ibland med lite humor. Hur trivsamt som helst!


Det märktes att församlingen gillade sin påve, de satt andäktigt och fullkomligt sög i sig varenda ord! Efter gudstjänsten blev det lätt kaotiskt när många i kyrkan ville tränga sig fram till påvens skrivbord för att få ett litet privat snack. Det måste ha varit flera hundra i kyrkan, för den var verkligen smockfull.


Vi utländska gäster fick vid ett tillfälle gå fram och bli fotade tillsammans med påven och jag minns hans blick som mycket varm.

Påven längst fram, och på bildskärmen...

HELA denna resa 2004 var underbar! Vi bodde på en retreatgård mellan Alexandria och Cairo och gjorde dagsutflykter till olika kloster och andra spännande ställen! Besökte bland annat Zeitun där jungfru Maria uppenbarade sig, sopstaden Mokattam, biblioteket i Alexandria (det var då ganska nyuppbyggt), den hängande kyrkan och ett kloster där de hade reliker efter tre olika Makarios. 

Biskop Thomas vid Anafora

Sopstaden i Cairo

Den hängande kyrkan

Reliker efter evangelisten Markus

Saqqara

Mozart

Jag blivit med hund för en stund! Mozart och jag "hänger" idag. Först en liten eftermiddagsrunda på tre kilometer, sedan en dusch (inte jag, men Mozart). Nu chillar vi framför TV´n och tittar på slutspelshockey. Riktigt NICE är det att vara med honom, han är lyhörd och rolig. Efter duschen var han dyngsur och efter handukstorkning testade jag fönen på honom, och det verkade han storgilla! Sedan flög han runt i huset som en kanonkula och eftertorkade sig själv på mattorna. Det var inte helt olikt Anjas "säl"...

FÖRE duschen...

Mozart är inte så intresserad av hockey...

Att fånga en apa...

Det har varit en strålande dag i Härnösand idag! Solen sken och fåglarna kvittrade som besatta! Efter morgonpromenaden, melodikrysset och några ärenden skulle jag jobba. Hade jag några förväntningar på dagen så lämpar de sig inte i skrift. Jag och Boel skulle hålla föredrag om idealitet för lekmannaförbundet som hade kurshelg på Vårsta diakonigård.


Lekmannaförbundet har hållit på med idealitet sedan urminnes tider känns det som och jag har bara jobbat med frågan i två år. Dessutom var de MÅNGA! Hela bönsalen var full med aktiva lekmän i de lite äldre åldrarna (ca 60-70 personer). Vi snackar år och åter år av erfarenheter! I det gänget var det alltså tänkt vi ha något att tillföra och inspirera om. Inte utan att jag kände mig i underläge!


Men det gick BRA! Faktiskt, det gick MER än bra! Varken Boel eller jag hade haft tid för noggranna förberedelser. På olika sätt har vi haft fullt upp med annat i livet som tagit tid och energi. Men vårt föredrag flöt på som ett välrepeterat dansnummer. Synkroniserat, harmoniskt och dynamiskt! Ok, jag skryter nu, men jag är fortfarande ödmjuk inför nåden att vi rodde detta iland!

--------------------------------------

När det hela var över blev det dags för MÄSSA. Jag velade lite om jag skulle stanna på den eller inte, men eftersom jag vill leva som jag lär kändes det viktigt att vara med och dela nattvarden tillsammans med de härliga typerna i lekmannaförbundet. Och jag vill INTE vara en divig föreläsare som gör min insats för att sedan dra vidare, utan att "landa" bland de människor man talat inför. Så mässa blev det!


Mässan var KANON! Det kändes som varenda ord, varenda psalm och varenda bön var riktad till mig! Beredningsordet handlade om hur man fångar apor i Afrika:


"När man ska fånga apor i Afrika gäller det att hitta en frukt som apan åtrår. Sedan letar man upp ett träd med ett hål i och stoppar in frukten där. Det gäller att hitta ett hål som är tillräckligt stort för apan att få in handen, och tillräckligt litet för att apan inte får ut handen MED frukten i. Är apan tillräckligt girig fastnar den då med handen i hålet! För att apan ska komma loss gäller det att den släpper taget om frukten..."

Alltså... WOW! 

Det är inte utan att jag blir ödmjuk 

över hur spännande det är 

att så tydligt höra Guds tilltal! 

Sedan lästes morgondagens bibeltext från johannesevengeliet (6:1-15) som handlar om brödundret i vid Genesaret. En pojke släpper taget om sina fem kornbröd och två fiskar. När han har släppt dem ifrån sig så räcker det och blir över trots att FLERA TUSEN människor har ätit sig mätta!

OK, det blev en lärorik dag idag. Något klokare har jag blivit. Känner stor tacksamhet! 

Doft av vår!

Idag har det doftat vår på Brännan! Längs gågatorna har man sopat grus idag och det är en lukt jag gillar! Det ger en härlig försmak av våren som är på väg. Vid lunchtid riktigt forsade det vatten längs gatorna och fåglarna kvittrade högt av glädje!


Jag känner hur bra jag mår av alla dessa vårtecken så jag tog lite eftermiddagsfriskvård och promenerade min vanligaste slinga på 6,2 K. Isigt ibland och lerigt ibland, snart kan jag lämna broddarna hemma! 


I rabatten har krokusarna börjat titta fram trots det ännu är mycket snö kvar. Trädäcket har till och med torkat så nu kan man gå från altandörren till hammocken utan problem! YES! Snart, mycket snart kan jag ta fram hammockdynorna och ha kafferep där!

Minsann, skymtar inte några krokusar fram!

Trädäcket snart torrt!

Mindre kul vårtecken, fönster i desperat behov av tvätt!

On the road...

Mitt jobb tar mig till olika ställen. Igår och idag är jag på en roadtrip till Sveg, Bräcke och Gällö. Detta för att lyssna in hur diakoni fungerar i glesbygd och på ställen där det inte finns anställda diakoner. Jag fascineras av ställen som är orörda av strömlinjeformat designideal. Här och var i denna glesbygd kan man få uppleva någon slags genuin kitsch istället.


Första stoppet blev Rätan och Ica-handeln där. Lunch skulle införskaffas, men det var lättare sagt än gjort. Hur totar man ihop en LCHF-lunch från en Icabutik som inte hade någon färdigmat alls som funkade? Funderade ett tag på att handla ett kilo morötter, men tänkte att det är alldeles för mycket kolhydrater i morötter och dessutom skulle jag bli less innan jag hade knaprat i mig detta kilo. Det fick bli morotsjuice och mörk choklad istället. Hu! Ingen kombination jag rekommenderar!

Chokladbollar av Supersize...

Nästa stop blev Sveg och där var vi tidiga så vi spenderade lite tid i ortens konditori. Chokladbollarna där var i kollosalformat, typ som bouleklot! VEM smäller i sig ett sådant klot??? Kondiset var annars mycket hemtrevligt och fräscht! Jag rekommenderar verkligen ett besök! Bra kaffe och goda mackor...


Efter vårt möte i Sveg åkte vi till Bräcke för att sova på intressant hotell. Hotellet hade mycket sköna sängar och in inredning som verkligen inte gick av för hackor! En uppstoppad björn i matsalen, plastblommor, ljusslingor, kitch och kitch. Hoppas verkligen att "Simon och Tomas", "Äntligen Hemma" eller "Bygglov" aldrig hittar dit. Faktiskt tycker jag dessa genuina väghotellmijöer borde K-märkas!

Bräcke by Night

TVÅ uppstoppade björnar i matsalen, här den ena

Efter Bräcke for vi vidare till Gällö och träffade ett gäng kreativa människor som jobbar med diakoni i glesbygd, eller "rymliga bygder" som man i mer positiva ordalag kan kalla områdena. Det är inte utan att jag får lite Twin Peaks-känsla av att vistas där, roligt och intressant att besöka, men jag skulle inte kunna tänka mig att bo där. Jag vill ha närhet till hav och stad! Men, jag återkommer mer än gärna!

Historielöshet

Nu en liten arg blogg om historielösheten som tydligen florerar även i kyrkliga sammanhang. Jag syftar inte till att hänga ut någon enskild individ eller organisation, men jag vill verkligen med denna fatala bild ovan belysa den historielöshet som fortfarande, 2012, existerar. I Sverige. Det är inte utan att jag blir lite mörkrädd!


Igår eftermiddag fick jag ta del av en bild som via facebook valsat runt en stund. Jag ser den som ett exempel på hur man oreflekterat gör mycket farliga stereotypiseringar och generaliseringar. 


Bilden var tänkt att användas i en folder för att locka folk till en utställning. Man ser en krympande karta över Västbanken. So far so good, tycker jag. Det ÄR verkligen ett enormt problem att Västbankskartan krymper. Dessutom är det brott mot diverse överenskommelser och mänskliga rättigheter mm. mm. MEN att framställa israeler (eller vilken grupp människor som helst för den delen) som fula råttor och skadedjur är inte OK!

Att demonisera en grupp människor är något som kan vara ett av stegen mot en katastrof. I Rwanda kallades tutsier för kackerlackor. Under andra världskriget kallades judar för... just det, råttor. Min lärare i historia på gymnasiet sa: "Av historien lär vi oss att vi inte lär oss något av historien". Sant. Tydligen. Men ändå...!

En annan sak jag tycker är trist med bilden är att fokus vrids från det man vill belysa till en diskussion om antisemitism och demonisering. Vill man ta upp palestiniernas situation på Västbanken vinner man NOLL på en bild som denna.

Skäms! Tänk om, Tänk rätt!


Jäpp, nu har man tänkt om och ändrat bilden. Bra...! Leve upplysning, det är alltid, ALLTID viktigt med att medvetandegöra saker OCH att ge utrymme för människor att ändra ståndpunkt!

Fastetiden

Jag tycker det är synnerligen onödigt att mitt humör ska vara på slamkryparnivå samtidigt som det är fastetider. Psalmer och bibeltexterna är inte direkt upplyftande. I morse på andakten sjöng vi psalm 270:

"När inget ljus alls jag finner, 

när natten aldrig vill ta slut, 

när all min kraft, mitt hopp, försvinner, 

när all min tro vill slockna ut, 

när marken rämnar för min fot - var finns fäste för att tro?"

Ok, psalmen uppmanar oss sedan att sätta tilliten till Gud. Men ändå! Onödigt tungt att sjunga just den just nu. Den enda fastepsalm jag gillar att sjunga nu är psalm 135. Funderar på den psalmen ordentligt just nu. Får se hur det blir.

Friendship

Lunch!

Jag tar bladet från munnen och erkänner att jag inte har en höjdardag idag. Har mental uppförsbacke och mår piss! Då är vänner livsnödvändiga. Det är när nöden är som störst som sann vänskap visar sig och jag filosoferar över skillnaden mellan att HA en vän och att VARA en vän.  Att vara vän med någon innebär att man finns där, speciellt när marken sviktar under fötterna. Så tusentusen tack underbara nyvind att du finns och tack för en trevig lunch!

Morgonpromenad

Dagen började som helgdagarna brukar. Vaknade (alldeles för tidigt) och begav mig ut på en promenad. Ibland känns det helt enkelt nödvändigt att promenera för att inte gå i bitar. Jag tänker bättre när jag går och kanske är det all syre som gör att humöret kravlar sig upp från slamkryparnivå. Att det sedan är vackert på min promenadväg är bara en bonus.


Efter tre kilometers promenad har jag den här backen. Bilden gör den kanske inte så brant, men ujujuj. vad det suger i låren när man är uppe. I början var jag tvungen att stanna mitt i backen för att orka, men nu tar jag lätt backen i ett svep! Det är så skönt med alla små framgångar! Jag minns också att jag förra våren nöjde mig med 2,5 km, nu går jag nästan dagligen 6K eller mer! 

Uppförsbacken

Väl uppe på krönet av backen har jag en underbar utsikt över havet som omger Brännan! Tänker ibland på att det mesta (i livet) beror på vilket perspektiv man väljer att fokusera på. Motlutet i uppförsbacken eller den fina utsikten. I hörlurarna lyssnar jag på Josh Groban - "you raise me up" och ber till Gud om kraft att kunna hålla blicken mot det vackra i livet istället för på (tillfälliga?) uppförsbackar. För vem vet vad som väntar bakom nästa krök?

Utsikten!

Hemma igen skottade jag lite till på snödrivan som täcker min uteplats. Snön ligger verkligen som kompakt cement! Men jag hugger mig ner några centimeter varje dag, rätt som det är sitter jag i hammocken och dricker kaffe igen... Jag gläds över att de soldrivna lamporna i torvblocksrabatten tinat fram, de lyser upp på kvällarna!

Mindre snö och is för var dag som går?

Trädgårdsåret har börjat!

Idag drog jag igång odlingssäsongen i min lilla trädgård! Folk tror säkert jag blivit knäpp eftersom snön fortfarande ligger hårt packad här på Brännan. Igår var jag på plantagen i Birsta och kunde inte motstå en drivbänk som var speciellt utformad till pallkragar. Eftersom jag har en del pallkragar i min trädgård var jag naturligtvis tvungen att testa detta. Jag tänker också att om solen skiner och det blir lä i snödrivan i drivbänken hjälper jag våren på traven.


Så efter morgonrundan (7km) hade jag fortfarande lite överskottsenergi så jag skruvade ihop min lilla drivbänk och satte ut den i snön. Grannarna tittade lite undrande, men det bjuder jag på... Att påta i trädgården gör mig glad! Och glad vill jag vara...

10 mars och min trädgårdssäsong har startat!

Strangers זרים

Varje gång jag är på Ben Gurion brukar jag besöka den lilla DVD-butiken för att där be killarna som jobbar där rekommendera fyra israeliska filmer. "Köp fyra betala för tre". Detta har resulterat i ett ganska stort antal israeliska filmer, som jag brukar se när jag vill fly verkligheten en stund.

Idag var en sådan stund och jag stoppade in "Strangers" (זרים) i DVD´n. En fin historia (av Erez Tadmor och Guy Nattiv från 2007) om en israelisk kibbutskille (Eyal) och en palestinsk tjej (Rana) från Ramallah som bara råkar stöta ihop i Berlin. Det utvecklar sig till en kärlekshistoria, men ju mer verkligheten tränger sig på desto svårare men djupare blir deras relation. Mot slutet blir killen inkallad som reservist, och frågan ställs om han kan välja...

Jag tyckte mycket om filmen och greps av dessa människors livsöden. Lite Romeo och Julia, en förbjuden kärlek som kanske inte skulle överleva, vare sig i Ramallah hos Ranas familj  eller på Eyals kibbuts. Filmen är också kritiskt inställd till BÅDE Israels politik OCH det strikta sociala klimatet på Västbanken. Det tycker jag känns befriande och spännande grepp av filmskaparna. Klart sevärd!

Äventyr i Åre

"Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen", sägs det. Jag är beredd att hålla med. Är i Åre sedan ett dygn tillbaka med hela kansliet samt stiftsstyrelsen. Vi diskuterar viktiga framtidsfrågor för kyrkan samt lär känna varandra. Idag hade vi någon slags galen poängjakt i Åre. Jag tänkte när jag såg programmet att det skulle bli något döjobbigt och löjligt, men faktum är att tävlingsinstinkten i mig väcktes ordentligt. Varje lag fick en mobiltelefon som undan för undan gav oss uppdrag, frågor eller klurigheter att ta reda på. Vissa saker kunde man googla i en smartphone, typ "Hur lång var Napoleon?". Andra frågor var MYCKET svårare och man måste springa kors och tvärs i byn för att hitta svaren, Ibland skulle man ta foton med mobilkameran och skicka in; typ fota någon med röd skidhjälm...  Hela tiden skulle man fotografera hundar för att få extra poäng. Två och en halv timme hade vi på oss och vi jobbade frenetiskt hela den tiden, och jag sprang mig alldeles varm i skidbacken.

Åreskutan, men utan skidor.. :-(

Vy från mitt hotellrum. Helt OK!

Snabb vilopaus i poängjakten medan en i laget fotade en scooter.

Efter poängjakten blev det tid för en snabb vila på hotellrummen innan vi pälsade på oss ORDENTLIGT inför kvällens happenings. Vi åkte först buss en bit, sedan blev det hundspann när skymningen övergick i natt. Vi åkte genom ett frostigt landskap och undan för undan började stjärnorna tändas och en måne som nästan var full tittade fram. När vi kom till hundarna hade de studsat de upp och ner under det att de skällde och ylade, men så fort vi kom iväg var det knäpptyst och det enda man hörde var svishandet av slädens medar. MAGISKT! Vi åkte på detta sätt till Tännforsen och närmade oss det isiga vattenfallet från sjösidan. Galet vackert var det, det kändes som vi var på en inspelning av "Narnia" eller "Sagan om ringen". Minst. Väl framme blev det en del klättring längs en stig för att komma upp i jämnhöjd med fallet där man byggt upp en vacker igloo i snö. Igloon innehöll både ett kapell, några salonger och en bröllopssvit med renfällar och varma sovsäckar. Från kapellet kunde man gå längs en avsats och komma fram till själva vattenfallet. Man kunde till och med gå IN I VATTENFALLET, ja, typ Under det frysta vattnet. Igen, GALET HÄFTIGT är vad jag har att säga. Orden tryter liksom när detta ska beskrivas...

Ivriga hundar... 

Lampa av isblock!

Kapellet

In UNDER vattenfallet!!!

Det frysta vattenfallet!

posar lite under fallet...

Tännforsen från utsidan

Efter besöket i igloon och i vattenfallet traskade vi upp till en mysig stuga där vi blev bjudna på middag. Trerätters. Det blir att promenera lite extra i veckan för att bli av med all hjortronpaj med grädde, plus det där vinglaset... Men å, vilken magisk kväll! Tack jobbet och stiftsstyrelsen som tar oss med på detta. Hrmm. Jodå, vi har naturligtvis jobbat också med viktiga framtidsfrågor för kyrkan och kommer fortsätta göra det i morgon. Har en känsla av att det kommer gå ännu bättre när vi nu har "boundat" på eftermiddagen och kvällen. Nu känner vi varandra mer och samtalen kommer gå ännu bättre.