Idag, vid domkyrkan i Visby, tror jag en katt adopterade mej en stund. Den liksom bara parkerade sig i knät en lång stund och ville bli klappad. Hur mysigt som helst. När jag till slut blev tvungen att gå vidare tittade den mycket anklagande på mig...
Tydligt antog katten dig inte på ett tag, men för evigt. Därför anklagande blick på slutet när du lämnade den. Jag skulle ha gjort samma sak. :) Vacker katt också! Match made in heaven!
SvaraRaderaDet var verkligen en speciell känsla med den katten, den placerade sig med en sådan självklarhet i mitt knä och markerade sitt ägarskap över mig...
Radera