lördag 19 januari 2013

Blast from the past...

Facebook är lite läskigt ibland. En klasskompis från grundskolan vars far var fotograf har lagt ut en del bilder från förr och taggat mig och andra. Missförstå mig inte - jag tycker det är sååå kul! Som ett fönster mot en svunnen tid. Minnen väcks till liv och plötsligt kommer jag ihåg saker som jag glömt bort alldeles. Klasskompisar, händelser, platser... Varken minnena eller bilderna är läskiga - det läskiga inträffar när man följer taggningen för att kolla hur folk ser ut idag. Scary! Vilka är alla medelålders män och kvinnor som kommer upp på skärmen? Vad har hänt med dem? Alla ser ju så gamla ut!!! Rynkiga och VUXNA! När hände det??? Mitt eget fejs är jag van vid, men alla andra klasskompisars! 

Nu pratas det på facebook dessutom om en klassåterträff. I sommar!!! Känner paniken. Jag hade ju planerat att vara lite mer "lyckad" när klassåterträffen skulle komma! Jag skulle ju ta min revansch! Klassens mes skulle glida in med lämplig hunk vid min sida, rutor på magen i tight tröja och kanske ha tjänat min första miljon. Åtminstone doktorerat i ett coolt ämne och skrivit några böcker. Rest jorden runt...? Eller något liknande. Ett barn eller två hade jag väl kunnat klämma ut - en del från min klass kommer säkert till och med kunna flasha med barnbarn!

Jag får nog "gilla läget" och vara mig själv. En romantisk drömmare och bohem som fortfarande klurar på meningen med livet och vad jag ska bli när jag blir stor. Ingen Volvo. Ingen Villa. Ingen Vovve. Men nyfiken kommer att vinna över tvivlen och jag känner nu att det ska bli sjukt kul att träffa alla dom där människorna igen. Kolla vart livet fört oss. Se om tuffa gänget fortfarande är så tuffa. Höra om de som flytt, flyttat eller stannat i Östervåla. 


Någon rynkor har tillkommit. Både bekymmersrynkor och skrattrynkor.... Men insidan, vad har hänt där?


Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd bär sina årsringar.
Det är summan av dem som är ” jag”.
Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.

Lennart Sjögren, poet 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar