måndag 26 december 2011

Det Heliga Landet gör sig bäst på plats!

Jag fortsätter med Bovets bok, nu är han på väg till Jerico genom Juda öken. Han gör en massa avbrott för att citera olika ställen i Bibeln. Öknen ger honom associationer både till psalm 23 och hur Jesus frestas i öknen samt några andra passande ställen. Han ursäktar sina ständiga avbrott:
”Jag är ledsen att göra så många afbrott, och jag vet sannerligen icke när jag ska hinna fram till Jericho. Vid varje steg, då man genomreser det heliga landet, ser man något minne framstå som hindrar att skynda fram. En resa i detta land är en oupphörlig kommentar till Skriften. Detta har blifvit anmärkt hundrade gånger, men jag säger det ännu en gång, emedan det är hundrade gånger mera sannt än jag kunnat föreställa mig. Man har icke behof hvarken af stor lärdom eller synnerligen skarp iakttagelseförmåga, eller mycken inbillningskraft, för att hafva nytta af en dylik resa. Allt kommer och söker upp oss. Den enda saknad man känner, är att man nödgas låta så mycket gå förbi; man har kommit ut för öfverflödets tvekan (iémbarras de la richesse).”
En sak jag funderar mycket på är att när man är här så är det verkligen som Bovet skriver att olika bibelställen ”flashar” förbi i medvetandet, men jag frustreras över att det är så lite koppling åt andra hållet för många människor, till och med hos några av de som har teologi och kyrka som yrke! Jag har mött folk, både inom kyrka och akademi, som är tämligen ointresserade av de fysiska platserna men ”går igång på” bibelställen, teologer, teologier och psalmer. 
För mig ”flashar” det åt båda hållen. När jag är här, och besöker specifika ställen, har jag alltid några celler i hjärnan som aktiverar olika bibelpassager. När jag är hemma och läser i bibeln eller sjunger en psalm flashar minnesbilder från de verkliga ställena upp i mitt inre. Ytterst berikande flashar! Jag trodde i min naivitet att det var så för de flesta. Men nej! En del verkar föredra de tänkta ställena och ”barnens-bibel-teckningarna” istället för verklighetens Betlehem, Jerusalem, Nasaret... osv. Ställen som jag är övertygad om att de skulle berika mångas fromhetsliv och kunskapande.
På gott och på ont. Många gånger har jag stött på gråtande människor som har problem att förena ”barnens-bibel-bilderna” med dagens geografi. Typ de som blir chockade att man inte ständigt rider på åsnor och går i sandaler här. För en del slutar kollisionen med en personlig katastrof och man blir sjuk på riktigt, typ får ”Jerusalemsyndromet” och hamnar på hispan. Men, om jag får vara lite vass (och det är ju min blogg så jag tillåter mig det). Det verkligt galna är att tro att det Heliga Landet gör sig bäst i Bibeln eller i psalmboken!


Juda öken, på vägen till Jericho



2 kommentarer:

  1. Kul att du är tillbaka ( om bara för en kortare tid) Själv samlar jag även på böcker med reseberättelser från det heliga landet och speciellt reseberättelser av frikyrkofolk som gavs ut på 50-70-talet och så typiskt färgat av det kristna sionist-tankegodset.
    För mej är människorna viktigare än platserna , men platsernas koppling tillbaka till bibeln för den skull är inte ointressanta det ger ytterligare ett djup i upplevelsen.

    SvaraRadera
  2. Åhå, jag samlar på 1800-talsskildringar jag. Tycker det är häftigt hur olika berättelser hakar i varandra när samma saker eller personer nämns. Det jag intresserar mig mest är själva UPPLEVELSERNA av de heliga platserna - hur olika folk tycker olika. Både när folk gillar och ogillar ställena är spännande...

    SvaraRadera