fredag 28 augusti 2015

Vart tog veckan vägen?

I söndags lade jag till ATLA vid bryggan och sedan var det bara att kavla upp ärmarna och försöka jobba i högsommarvärmen. Det gick sådär, kan jag erkänna. Trots att jag hade mängder av förberedelser att göra hade jag knappt styrfart måndag, tisdag och onsdag. Trött som en gnu på kvällarna och seg som jag vet inte vad på mornarna. Tack och lov släppte både tröttheten och segheten igår och det började flyta på. Förmodligen var det paniken och adrenalinet som hjälpte till, för nu sitter jag i Vålådalen och imorgon ska jag och Charlotta hålla i tre olika pass för våra unga konfirmandledare.

Först ett pass om Jerusalem och den utbildningsresa vi gör med dem i mars nästa år. Jag ska alltså prata om Jerusalem EN KVART. Utmaningen är att sålla och att prata på ett sätt att även de som inte ska med utan väljer att åka till något av våra andra resmål istället, också får något ut av mitt prat.

Efter lunch blir det ett tvåtimmars pass om internationellt arbete. Där får vi dessutom extra bidrag i form av en gästande biskop från Tanzania! Inte varje dag det händer. Roligt, roligt. Det gäller bara att förbereda lite lämpligt och vara beredd på att improvisera beroende på hur mycket tid det i slutändan blir som vi kan prata var och en.

Sedan mardrömspasset, om trosbekännelsen FYRA GÅNGER i rad, 20 minuter per gång. Det blir nog spiken i min mentala kista och där satsar jag nog på ren överlevnad. Men det känns också kul, för då är det mindre grupper och inte massmöte.

Det bästa med Vålådalen är att det också är ett bra tillfälle att lära känna folk i stiftet. Men inte i kväll, nu är det kvällsfika och någon föreslog kaffe. Klockan är fem i tolv och jag försöker vara strategisk och går och lägger mig istället. Lite trist, men känner det behövs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar