Igår tog jag mig till Sundsvall för att gå på "Man of Steel" på bio. Jag funderar fortfarande lite på vad jag tyckte om filmen. Stålmannen var snygg, Louis Lane likaså. Det var ambitiösa specialeffekter och actionscener som inte gick av för hackor... Jag gillar filmer med underliggande klangbottnar från kristendom, filosofi, klassiker... Sådana fanns det rikligt i denna film, men det kändes som en soppa av bibliska referenser och high tech. Ibland var de kristna referenserna nästen för uppenbara, typ att Stålmannen var 33 år är på ett självuppoffrande sätt räddade världen. Men för det mesta kändes de bibliska referenserna röriga. Lite Mosesscener här, en kyss där ("och efter första kyssen brukar allt gå utför"), en andevarelse som kommer som en hjälpare, en enkel styvpappa.... Frågan är om filmskaparna använde lite random bibelreferenser för att få fler att gå och se "man of Steel"? Det kändes lite så. Sedan referenserna till Platon (NATURLIGTVIS satt lille Clark Kent och läste den boken som barn) och Matrix (hur man odlar Människor på konstgjord väg). Mitt bestående intryck var att det var ett hopkok av "stora berättelser", Action, stunts och lite kärlek. Så filmen ska passa alla. Jaja. Jag kommer se om den när den kommer på DVD och fundera lite till. Men en sak är bra. Han verkar äntligen kommit på att inte ha kallingarna utanpå brallorna. Det är ett stort steg för den mannen!
Skickat via Blogsy
Det där med kalsongerna är ju ett klart plus...
SvaraRadera