onsdag 21 januari 2015

En bra dag!

Dagen blev helt klart minnesvärd, trots förutsättningarna! Jag hade lyxigt lång sovmorgon och härlig frukost på "Lady Hamilton", sedan begav jag mig ut i snöglopet för att "göra stan". Av någon anledning hade jag laddat ned turf-appen i mobiltelefonen och bestämde mig för att testa denna. Att turfa är som en korsning mellan orientering och herre på täppan. I smartphonen ser man zoner som man ska bege sig till i verkligheten. Sedan står man där en stund tills man "tagit" zonen. Enkelt men genialiskt! På detta vis tar man sig till ställen man kanske inte annars skulle gå till.

Här "tar" jag slottet, min allra första zon!

Efter lite turfande var jag dyngsur av all snö, och gick in i Sturegallerian en stund. Kände mig lite malplacé där i blöt dunjacka och icebugs. Istället parkerade jag mig på kungliga biblioteket och satt där och filosoferade en stund. Här hängde mors faster HG ganska ofta. Hon läste och skrev i hela sitt liv. Alltid när jag träffade henne var hon intresserad av att höra hur det går med mina "examina". Jag fick redogöra. Efter några år ansåg hon mig intellektuellt mogen att föräras med hennes bok "Selma Lagerlöfs symboliska diktning". Om sanningen ska fram begrep jag mig aldrig på den boken, men kul ändå på något sätt.

När jag satt där såg jag en gammal man som mycket väl kunnat vara hennes kompis. Han var krum och stapplig, säkert i åttioårsåldern. Med sig hade han en påse med anteckningsbok och läsglasögon. Han köpte en kaffe till sin medhavda macka som han hivade upp i Cafét. Ganska häftigt med dessa åldrande intellektuella människor! Jag tror jag måste grunda några vanor redan nu om jag ska komma upp i deras kapacitet!

Efter stunden på kungliga biblioteket styrde jag stegen mot Tossebageriet på Östermalm. Deras semmelwrap har ju de senaste dagarna varit en viral succé. Jag och kusin Jenny skulle naturligtvis testa detta! Alltså, såååå goda de var! Mycket godare än vanliga semlor! Fokus låg på grädden och mandelmassan. Brödet var tunt och lite segt. Mums! Men den tog snabbt slut, i ett huj var den borta!

När kusin Jenny och jag skildes åt turfade jag mig fram mot t-centralen i skymningen. När jag kom till "nybrozone" vid Raul Wallenbergs torg stötte jag ihop med en annan turfare. Kul, oväntat och spännande. Alltså, killen var för det första jättetrevlig och kunde förklara lite mer om turfing. Att han sedan var en snygging gjorde inte saken sämre... Var glad hela vägen till t-centralen och tänker att genom att leva livet fullt ut, bejaka varje dag och stund och möte är det på det hela taget ganska fantastiskt!

Nu är jag på väg hem i ett riktigt retrotåg! Trevligt det med. Restaurangvagnen är sån där gammal sort med bord och galonbänkar. Känns bra att dagen blev så bra! Ska försöka se denna resa som den "paus från vanliga jobblunken" som jag längtat lite efter.

 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar