söndag 18 september 2011

Sportsupport

Pojkvännen springer halvmarathon ooch jag har plötsligt fått en ny roll att spela - sportsupporten! Ganska trevlig syselsättning (om det förekommer i lämpliga doser). I går var det halvmarathon i Stockholm och vi begav oss till hufvudstaden mitt på dagen. Först styrde vi stegen mot Kungsträdgården där 15000 andra löpare häckade. Kvitterade ut nummerlapp och spanade på folk. Vädret var strålande, sol från klarblå himmel, 14 grader och vindstilla. "Det kommer gå fort idag" hörde vi folk säga. Tänkte i mitt stilla sinne att om det någon gång är 5 grader, snålblåst och regnigt kommer jag INTE att titta så mycket på loppet. Alls!

Men nu var det sol. Vi började med kolhydratladdning på NICE italiensk restaurang med vita dukar och tända ljus. Gillas! Sedan "Gudruntestade" jag J och han fick toppbetyg. Inte bara hade han tålamod med mig när jag gick runt och klämde på alla kläderna, han provade dessutom en Gudrun Sjödénbasker och kom med förslag på vad jag skulle passa i! GILLAS! Hittade en dösnygg röd kofta som jag ska ha till jul när vi far till Atlanta. Köpte den för presentkortet jag fått av Gudrun själv. Tack Gudrun! Sedan hittade J en snygg tunika/klänning och en kofta till i beigerandigt som han förärade mig med. GILLAS! Toppbetyg i GS! Helt klart!

Vid tretiden började det dra ihop sig i Kungsträdgården och vi kollade in sportsockar och annat. Provsmakade dextrosol och vågade mig på en analys när jag hamnade i samspråk i en affär - "Sol, 14 grader, vindstilla - det kommer nog gå fort idag". Kände mig som en i marathongänget när jag sa så. 

Kusin Jenny och Carro kom och hängde med mig under själva loppet. Viktig note to myself - ha alltid med kompisar att hänga med, Marathon kan bli lite trist annars! Vi placerade oss strategiskt en bit längs en tvärgata från Operan där löparna passerar 30 sekunder efter startskottet. J startade i grupp tre, kvart över fyra. Vi hejade och vinkade och sedan var det över för den stunden. Gick en bit, ställde oss återigen vid kanten av banan och när J kom vid 2 km kunde vi igen vinka, heja och ta kort.

En kort promenad ner till kajkanten vid Vaxholmsbåtarna. Glass och solsken i 45 minuter. Det pep till i iPhonen av ett sms som gav mellantider. Gjorde en snabb tidsuppskattning och ställde oss sedan vid banan och spanade. Hejade, vinkade och promenerade vidare till en pub. Lite kaffe och prat innan vi kunde knata till målgången vid operan. YES! Om alla marathonlopp är så här trevliga kan jag definitivt bli suporter!


1 kommentar:

  1. Jag saknar ditt trevliga skrivande på din blogg,
    och jag förstår att du har lite tid numera.
    Kom igen!
    Häls.
    Ingemar

    SvaraRadera