måndag 12 september 2016

Rest in peace, Tibbleskrutten!

Det var en tung dag! Jag gick till jobbet och lyckades distrahera mig långa stunder, men då och då kröp det in i mig att Tibble skulle dö idag. Hur hårt är det inte att behöva fatta det beslutet! Han hade tacklat av, men visst skulle han kunna fortsätta ett tag till om han hade en vårdare vid sin sida som såg till att han kom in och ut, och som kanske följde med honom ut så inget hände...

Men det går inte. Inte OK att se ett husdjur bli sämre och sämre. Så idag beställde jag tid för honom på Kusthöjdens veterinärklinik för en sista resa. Hu. Men en enorm eloge för underbart bemötande. Jag hade inte räknat med att veterinären skulle ta sig sådan tid att dels förklara alla steg och dels också ge en bedömning av tillståndet. Jodå, han tyckte vi fattat helt rätt beslut och visade stor empati. De hade till och med tänt några levande ljus i undersökningsrummet. Allt var stilla, fint och mycket värdigt. TACK!

Efter sprutan höll jag om Tibble och han somnade med huvudet i min hand. Han led inte ett dugg, och det märkte jag då han spann ända in i döden. När jag knappt såg några tecken på att han andades kunde jag fortfarande känna vibrationerna av att han spann. Tänkte att jag håller honom tills mormor, Nils och Ewa tar över där på andra sidan. Vill så gärna tro att också katter kommer till himlen.

Men nu, även om jag vet att vi fattade rätt beslut väller sorgen in och jag känner en sådan saknad.

 

2 kommentarer:

  1. Vet precis hur ont sånt där gör, efter de katter vi fått avliva, men djuren ska inte lida, så ni fattade helt rätt beslut. Kändes fint att även jag fick säga hej då till honom idag, då jag träffade Kicki precis när hon skulle åka iväg med honom. Men Tibble har det bra nu, och han visste nog vad klockan var slagen. Men det känns ju ändå så hemskt, och att behöva fatta ett sånt beslut är ett bland det värsta man gör i livet, så vi både tänker på er och känner med er. Stor kram. Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marianne. Det här är verkligen baksidan av att vara djurvän. Vi visste ju att detta var det bästa, men att följa med till veterinären och verkställa beslutet är fruktansvärt.

      Radera