Symboler

Det här med symboler är klurigt, till och med mycket klurigt. På morgonmässan idag började jag fundera lite extra på detta med symboler. Efter själva nattvardsdelen är det valfritt vad man vill göra i väntan på att alla ska bli klara. Tända ett ljus, falla på knä, sitta i bänken och fundera eller lite vad man vill. Jag tänder ofta ett ljus och placerar det i en ljusbärare med sand som står framme i kyrkan. I sanden finns ett stort ljus med kristusmonogrammet och ett enkelt metallkors. Någonstans i sanden kan man sticka ned sitt ljus. Jag stoppar ofta ned mitt ljus nära korset - om mitt lilla ljus är en symbol för mig så brukar jag med den placeringen markera att jag behöver lite hjälp och stöttning i livet. Så brukar jag göra, och så brukar jag tänka...

Men vad hände idag - jo mitt ljus saknade veke! Jag stod där först och stirrade lite dumt medan jag funderade vad jag skulle göra. Testade en stund med att elda på ljuset för kanske fanns där en veke gömd i stearinet? Nope. Kanske kunde jag bryta av ljuset för att verkligen kolla om det verkligen kunde vara så att ljuset var tomt och utan veke... Ljuset var för hårt - och så ville jag inte det skulle sprätta stearinbitar på de andra som stod där. Lägga ned ljuset igen kändes inte heller rätt... Till slut tryckte jag ned ljuset som det var. Sotigt och utan låga. Funderar på vad det kan innebära. Som symbol sett alltså.

Jag berättade om incidenten för en kollega som då frågade: "Vad vill du det ska betyda?" Jag har liksom inte sett på symboler på det viset - symbolerna ska berätta för mig om mitt liv, inte jag för symbolerna. Är det så att symboler kan ses som ett slags rorschachtest? Eller som optimist-pessimisttestet - är ljuset otänt, bara väntar på sin låga eller är ljuset totalförstört? Har det en massa potential eller noll och intet? Who knows?