tisdag 19 januari 2016

Trist terminsstart

Det bli sämsta möjliga start på det nya jobbåret. Jag hann inte ens komma till jobbet förra måndagen innan jag via Facebook fick kännedom att en kollega avlidit. Så himla sorgligt, vi jobbade en del tillsammans i utbildningarna av förtroendevalda. Han var bara ett år äldre än jag men med ell klent hjärta. Enormt stort tomrum, och en mental uppförsbacke att sitta och göra allt som behöver göras inför vårvinterns insatser.

Sedan sliter det en del med praktiska saker i det nya kontoret. Kanske små saker i relation med ett dödsfall, men det blir too much! Jag känner att jag får mobilisera en hel del kraft på att inte krascha in i den där väggen igen.

Ett av mina "nyårslöften" (jag har en hel radda löften) är att bli bättre på jobbet. Kurserna går bra, inget större problem. Utvärdingarna är riktigt bra. Men jag är inte helt nöjd med mina insatser om jag vet att jag egentligen borde vara bättre. Så denna termin ska handla om att göra saker i god tid, förbereda bättre och inte missa detaljer i kursadministrationen. Därför mitt stora behov av en stor och fungerande whiteboard. Glasskivorna är faktiskt riktigt dåliga. Snygga, men kassa. Mitt förslag var att skicka tillbaka dem. Inte ta dem ur förpackningen när det visade sig att de var dåliga. Nu hänger de lite varstans. Håhåjaja. Till och med i ett grupprum där man kan vilja se vad som skrivs... Men jag djupandas och försöker inta en buddhistisk inställning. Typ: "åhå, nu blev jag irriterad/frustrerad/ledsen igen. Intressant...." Sedan låter man den känslan glida iväg. Funkar inte alltid, men det underlättar ganska många gånger. Som religionslärare finns det vissa filmer jag sett med jättemånga klasser och det hjälper mig än, många år senare. Jag kan dem utantill och kan ta till mig vissa livsknep. I buddhistfilmen säger en svensk buddhist att "det handlar om att känna och identifiera känslan, en låta bli att gå in i den". Det ska leda till mer harmoni. Detta är en del av buddhismen som filosofi, men jag undrar ändå lite vad mina kollegor skulle säga. Men samtidigt kan det säkert inordna sig i de flesta religioner och även i fenomen som mindfullness och annat de den jenren.

Igår började också livet på vägarna med en tripp till Övik. Kul att vara där igen, men det blev ingen tid att gå på stan. Kul att se Sensus nya kontor, i ÖA-huset. De har bara varit där i TRE år, så det var på tiden jag blev uppdaterad! Fick den multireligiösa almanackan som nu ska få pryda mitt nya kontor! I den kan man se att det idag, tisdag, är epifania igen för de som följer den julianska kalendern. Igår var det jul igen för armenierna i Jerusalem, men det hade inte denna kalender koll på. Kanske lite väl nördigt?

 

söndag 10 januari 2016

Helgen

I fredags, när det var dags att gå hem, kände jag lite vemod. Jag hade kommit igång så bra med att planera kurser och annat och det känns så himla fräscht och nytt på kansliet att jag nästan inte ville hem. Men jag tycker också det är så mysigt att få "skrota på" här hemma också, så nu känns det tungt att gå upp tidigt och gå iväg till jobbet... Jag är väl knäpp.

Helgen har varit bra! Jag har sett en massa avsnitt av "Downton abbey" och för en stund sedan såg jag sista avsnittet. Hu, vad jag saknar dem! Jag var också på teatern igår med min far och såg revyn. Sedan var vi bjudna på middag på Sam´s. Ja, egentligen skulle jag bara vara hundvakt, men jag fick hoppa in.

Jag har annars knappt visat mig utanför dörren. Istället har jag städat, strukit osv. Husligheten börjar nästan kännas som en livsstil. Jag har börjat ett nytt projekt nu, det är att jag vill göra mig av med saker. Minska prylbeståndet alltså. Det är inte lätt, för när minnen fäster sig vid prylar kan det vara svårt att slänga. Men faktum är att jag hittills gjort mig av med (minst) en pryl om dagen på det nya året. Ska försöka hålla detta nyårslöfte!

Några nya saker har jag ändå. Som den här duken till exempel. Jag fick den av mor i julklapp, och idag när jag städat bort julen fick den komma fram. Jag tänker på de blåsippor som ligger under snön och som om några månader kommer dyka fram. Jag gillar inte att gå rakt i led och bara följa en ledare. Måste finnas utrymme för egna tankar och kreativitet. Så tänker jag när jag tittar på denna löpare.

 

torsdag 7 januari 2016

Ny termin!

Det var kul att gå till jobbet idag! Kändes så nytt och fräscht. Hela dagen har jag i princip bara fixat med kontoret, försökt stuva in grejer lite smartare, bunta ihop sladdarna så det inte ska se ut som ett kråkbo på mitt skrivbord och testat whiteboarden. När jag skrev på den drabbades jag av nytt svårmod, skriften blir blaskig och diffus. Jag fattar inte att man kan göra en sådan dysfunktionell whiteboard! I ett klassrum skulle eleverna längst bak inte ha en chans att se vad som står! Men det är magnetfunktionen som stör mig allra mest. De medföljande extra starka magneterna tog naturligtvis omedelbart slut, och en googling berättade att de kostar sisådär 25 spänn STYCK! Ogillar skarpt detta. Tror det hela har blivit en felbeställning och hoppas på att vi ska lämna tillbaka dem!

Vid tretiden somnade jag nästan i fikarummet av trötthet, men kom sedan in i andra andningen och gnodde på en dryg timme till. Mycket blev gjort, och i morgon hoppas jag kunna se över de första utbildningarna jag sk hålla i. Men från ett himla snyggt office!

 

 

tisdag 5 januari 2016

Starka magneter...?

Jag gick till jobbet en stund idag. Ville kolla in läget, och så har jag fått en del mail om att jag behövde byta lösenord. Det var lite avslaget på jobbet, skymtade tre andra kollegor bara. Men snickaren var där för att hänga upp hatthyllorna och whiteboarden. Bra, bra! Chefen var där också så jag inhämtade snabbt blessingen om att ha två WB's eftersom de inte alls är så stora som jag behöver.

Frid och fröjd. Snickaren kom och hängde upp dem. Tyvärr gick det bara att hänga åt ett håll, så trots att jag har två WB's känns det ändå lite smalt. Men man får "gilla läget". När snickaren var klar letade jag fram mina WB-grejer och... Jäklar! Magneterna funkade inte alls på den nya whiteboarden!!! Wtf! De medföljande magneterna funkade ju... Jag googlade snabbt på WB-märket och ser att det ska vara extra starka magneter på denna yta. Kände humöret sjönk som en sten! Priset för denna nya WB är samma som en tre gånger så stor WB skulle kosta, så argumentet om "att vi har begränsad budget för kontorsutrustning" faller platt. Men visst. Den ÄR snygg. Jag är dock mer ute efter funktion.

Nu blir det till att handla superstarka magneter och pyssla fast dem på ramarna och klädnyporna som jag faktiskt vill kunna använda. Tur det är helg i morgon så jag kan smälta detta bakslag och ladda om för jobbstarten på torsdag.

 

 

måndag 4 januari 2016

Goda vanor

Jag har hört någonstans att man inte ska ändra på för mycket på en gång. Typ försöka uppfylla alla nyårslöften på en gång. Måhända kan det vara jobbigt med många nya vanor på en gång? Jag tror det är tvärtom! Jag märker att om jag ändrar mycket samtidigt är det större chans att det blir en verklig förändring över tid. Mina vanor har nämligen en förmåga att smitta av sig.

Några av mina nyårslöften är: käka mer LCHF, promenera mer, gå ner tio kilo i vikt (en lassoer, den har jag nog haft med på alla listor nu), bli husligare, ta hand om fötterna, spara mer, jobba smartare... Osv. Ska inte dra hel listan här. Men nu när jag står och är "huslig" blir er ju automatiskt LCHF. Och genom att hålla mig till denna meny går jag ner i vikt (-2 kg hittills sedan nyår). Jag handlade ett par birkenstock för att ta hand om fötterna och då orkar jag stå i köket utan att bli trött i knäna... När jag iscensätter en god vana påminner jag mig om andra goda vanor jag vill få till och så plötsligt känner jag att jag är på rätt väg på många sätt.

Kanske snurrigt resonemang, men det funkar just nu. Hoppas bara att jag kan få dessa nya vanor att sätta sig lite nu när jag snart ska börja jobba igen.

Skrivbordet brukar vara ett kaos, jag vill få en vana att ha det någorlunda organiserat. Är inte riktigt där än. Blommorna vill jag också få att trivas, men jag är lite blödig och tar hand om en massa patienter till blommor, så nu är det tämligen överfullt.

 

fredag 1 januari 2016

20-10-6

Jag börjar det nya året med en tillbakablick. På Facebook får man ju numera en rapport om vad som hände "on this day", och nu i januari är det en hel radda ganska stora saker som uppmärksammats.

20

Nu i januari är det tjugo år sedan jag började på Parkskolan!!! Jag minns hur det var. Jag hade pluggat på i Uppsala i ett antal år, var lite i valet och kvalet om jag skulle fortsätta med doktorrandstudier eller om jag skulle "bli något". Jag var lite less på Uppsala då och jätteless att leva på studiebidrag, och jag hade precis träffat en man och förlovat mig så jag kände att jag kunde göra ett försök som gymnasielärare. Jag hade då vikarierat i fem veckor för min moster som då var lärare i historia-religion-samhällskunskap på Ådalsskolan och upptäckt att jag faktiskt är bekväm i lärarrollen.

Intervjun var ganska kul. Jag kände att jag hade goda chanser att få komma till Parkskolan och bli lärare trots att jag då saknade formell behörighet (hade ju bara läst ämnena). Jag fattade inte att det inte var någon som helst konkurrens till jobbet, så när studierektorn frågade om jag kunde ta en klass i svenska svarade jag övermodigt att "jomenvisst". Jag ville ju ha jobbet! Så här 20 år senare kan jag vara lite kritisk till att jag överhuvudtaget fick frågan. Är man helt grön som lärare och med ämneskunskaper i religion och psykologi - hur fasen tänker man när man slänger åt mig en klass fordonselever i SVENSKA? Jag är naturligtvis också kritisk till att jag kunde vara så blåst att jag accepterade detta. Rikspucko!

Jag slet som en gnu detta första år. Svenskgruppen var en mardröm. De var inte direkt studiemotiverade och inte blev det bättre då de insåg att jag var ganska kass på att förklara grammatik och peppa till mer läsning. Jag slet ont, men överlevde tack vare goda kollegor och "realia" - vi sysslade en hel del med filmkunskap eftersom det faktiskt ingick i kursplanen. Sålunda såg vi filmer, analyserade dem, skrev om alternativa scener mm mm. På något vis tog denna termin slut till sist och när sommaren kom blåvägrade jag att fortsätta som svensklärare! Två år senare fick jag samma klass igen, men då i religion. Kändes som skön revanch att få vara en bra lärare istället för en sopa!

10

För tio år sedan slutade jag på Parkskolan och flyttade till Jerusalem där jag i betydligt tuffare konkurrens fick jobbet som director för Bildas studiecenter. Helt ofattbart att det gått så lång tid! Jag började blogga ungefär i samma veva och det är ganska kul att gå in och läsa och minnas hur det var. http://jerusalem.blogg.se/2006/january/

På många sätt var det omvälvande att hamna i konflikternas Jerusalem. Det jag inte skriver något om i bloggen då är olika konflikter vi hade på kontoret och i organisationen. Jag kände mig ofta ganska ensam och långt borta, men bestämde mig tidigt för att jobba på och gå "all in" i uppdraget. Som lärare har man kanske någon slags annan grundinställning till hur man ska studera konflikten mellan israeler och palestinier än vad några av mina företrädare haft. Jag tycker man måste vara hederlig i hur man presenterar landet för de grupper som reser dit och som jag var satt att göra program åt. Vad jag har för åsikt i sakfrågan är inte egentligen intressant, utan de som åker på studieresa måste själva komma underfund med hur de ställer sig. Men det kräver ett program där man får ta del av både Israel och Palestina. Jovisst, detta ÄR folkbildning, och mina samtliga företrädare delar alldeles säkert denna åsikt.

Då jag tyckte det saknades bra kontakter på den israeliska sidan och jag försökte komplettera med några kontakter som jag hittade under min tid. Det är klart det blev lite spänt emellanåt på grund av detta. Speciellt på kontoret i Jerusalem. Men, jag överlevde konflikter av allehanda slag och kom hem med grymt bra erfarenhet och en känsla av att jag nog snart ville ut i världen igen.

6

Här radastillbakablickarna... I SEX ÅR har jag nu jobbat på stiftet! Helt otroligt vad tiden går snabbt! Konkurrensen till det jobb jag har nu var stenhård! 69 sökande, varav min säkert tuffaste konkurrent var moster Ewa! Jag trodde det var kört under hela intervjun men gick in för att "öva bli jobbintervjuad" snarare än att ta det jätteallvarligt. Kanske var det just detta som gjorde att jag inte hispade utan gjorde ett bra intryck? I don´t know, men jobbet blev mitt och jag trivs fortfarande mycket bra och tycker det passar mig perfekt, speciellt efter det att jag fick börja jobba med internationella frågor!