Discover Music

Jag betalar 99 kronor i månaden för Spotify, men märker att det många gånger är samma musik jag lyssnar på om och om och om igen. Ingen bra ekonomi! Nu har jag hittat den perfekta appen som råder bot på detta. "Discover Music" heter den och är riktigt bra! Man börjar med att söka en artist man gillar och sedan, när man duttar på den ikonen, "bubblar" nya ikoner fram med artister som ligger nära ursprungsartisten fram. När man bubblat fram ett gäng artister bildas det som ett nätverk på skärmen och där kan man provlyssna hur de låter eller, via en länk, komma till Spotify där man kan spela upp hela skivor! Hur bra som helst! Man kan också via ett enkelt knapptryck få fram information om artisten med mera, med mera. "Discover Music" känner också av vilka låtar jag har i telefonen sedan tidigare och föreslår dessa artister! Nu kommer jag använda Spotify ännu mer för att lyssna också på ny musik!

Framtiden?

Nu sitter moster och jag och diskuterar framtiden. Det är ibland svårt att tänka sig att tekniken kommer utveckla sig mer nu, men om man tittar tillbaka var det ju nyss vi satt med ett hackande modem via telefonluren. Min första dator var en Amiga 500 utan hårddisk. Den var dyr och modern när jag köpte den. För några år sedan ställde jag den på en sopstation. Det var inget fel på den, men helt passé.

Min kollega Maria, som är informatör på stiftet visade detta youtubeklipp. Snart är vi kanske där? Med förra årets nobelpris i fysik - grafenet - är detta snart möjligt? Tänk att tapetsera hemma med bildskärmar, då kunde man bo på mindre yta, men ha hela världen inom synhåll och kunna kommunicera med vem som helst på hela jordklotet! Helt klart öppnar sig nya möjligheter...

Ramar!

Kvällen blev räddad! Jag hittade en riktigt bra sida där man kan fixa med bilder i datorn - bildbearbetning, ramar och collage på ett enkelt sätt! Yes! Rekommenderar http://pixlr.com varmt! Nu kan det hända det blir en del experimenterande framöver...

"Smitingen"

Melodikrysset

Nu är det dags för MELODIKRYSSET. Frukosten är redan avklarad, och nu sitter mor och jag med varsin Mac i knät och gör oss redo att kryssa. Morsan börjar bli riktigt bra på nätet, nu lyckades hon precis få upp BÅDE kryssplan och facebook. Hon artar sig, mor.

Bloggdesign

Jag håller nästan på att bli galen på detta med bloggdesign. Ikväll har jag slitit som ett djur för att försöka få till det hela som jag vill, men har gått bet. Jag skulle vilja ha en head-bild som sträcker sig från kant till kant, och så skulle jag gärna kunna se twitterflödet. Men nej. Trots idoga försök och nästan en total radering (som jag lyckades ångra i sista stund) ser bloggen nu ut ungefär som när jag startade. Nya tag någon annan gång. 

När jag letade bildredigeringsgrejer på nätet hittade jag
en synnerligen onödig app: "Perculator". Förvandlar
bilden till "kaffebubblor". Vad nu det ska vara bra till...

Diakonikonferens

Diakonikonferensens andra och sista dag. Jag känner mig tacksam över att jag har fått åka och har träffat många intressanta människor och fått några nya kontakter på både facebook och twitter. 

Men

Det jag bär med mig är en fråga varför så många är så skeptiska till sociala medier. På ett seminarium igår fick jag nästan spader. Det var ett seminarium som handlade om kommunikation och föreläsaren pratade om två typer av kommunikation. "När kommunikationen är blind" (facebook, twitter, instagram... osv) och "När kommunikationen är seende" (möten face to face). Det första var skarpt ifrågasatt, medan den seende kommunikationen var bäst. Farorna med "blind" kommunikation togs upp; hjärnstress, missförstånd, narcissiskt samhälle och ett mutistiskt samhälle (att vi blir stumma). Fördelarna med den "seende" kommunikationen togs upp - vi utvecklar empati, vi blir människor för varandra, vi förstår varandra bättre osv.

Håhåjaja

Jag har nu sovit på saken (som föredragshållaren uppmanade oss att göra mer) och är nu ganska irriterad över mig själv som inte ställde mig upp i rummet och ifrågasatte den konsensus som var påtaglig. 

Jag är aktiv på nätet. Facebook, twitter, Instagram, Pinterest, Linkedin, blogg, chatt, bambuser, schack, wordfeud, spotify, evernote, mindjet.... plus säkert en MASSA ställen till där jag interagerar online med andra människor. 

Har detta lett till att jag är stum? narcissistisk? hjärnstressad? En kvinna på konferensen frågade (indirekt) om jag har ADHD som sitter och twittrar under konferensen. Jag såg hennes fråga som ärligt undrande (och vi blev sedan facebookkompisar), men tänker att frågan är lite symptomatisk. I andra nätverk jag är med i, till exempel Ideellt Forum, så bejakas de sociala medierna och frågan är inte OM utan HUR vi ska vara engagerade där och vilka nya MÖJLIGHETER som nu öppnar sig och bara väntar på att bli utforskade.

Nu har jag kanske varit ovanligt kritisk i min annars så snälla blogg, och jag hoppas jag på detta sätt kan stimulera till samtal. Hur kan diakonin tjäna på att vara mer tillgänglig online? På konferensen hade vi ett litet tweetup där vi lyfte denna fråga. En blogg som tar diakonin online är http://diakonibloggen.com, besök den eller följ @diakonibloggen på twitter. 

Snurra min jord....

Den trogne bloggläsaren har kanske upptäckt att jag från och med ikväll har en snurrande jordglob som visar besökare. Jag har alltid gillat geografi och råkade hitta ett ställe där man enkelt får till både flaggor och jordglober! Så spännande med besök från fjärran länder! På "flagcounter" kan man sedan diskutera flaggor, requesta specifika flaggor eller få nya vänner och tips på bloggar världen över. Nördigt så det förslår, men ganska kul! En spännande påminnelse om att det just jag skriver nu kan läsas i (nästan) hela världen i det ögonblick som jag klickar på "publicera". Lite skrämmande också.