"Det blev bara så"

"Det blev bara så", var allt Sebastian kunde säga som förklaring till varför han strulade med två tjejer samtidigt. Eller var det tre, kanske fyra... Och snapchattade med en drös till. Ja jäklar i min lilla låda, hur lågt kan man egentligen sjunka?

Eller vad vet jag, jag känner inte dessa personer. Men karaktärerna känner jag. Mycket väl. Been there, done that liksom. Jag känner så starkt för både Jennie och Annica, två tjejer som förälskat sig i ett praktarsel!

Jag brukar verkligen inte tycka Bachelor är något att se, och inte den här omgången heller har varit särskilt uppbygglig. Men slutet, när hela den bisarra historien rullas upp sitter jag och ömsom häpnar och ömsom ler igenkännande. Nästan befriande att se att det också händer andra, att det jag kände kan andra också andra känna. Att det inte var mig det var fel på, jag hade bara oturen att råka ut för en Sebastiantyp, som ursäktar sig med att "Det blev bara så".

Starka magneter...?

Jag gick till jobbet en stund idag. Ville kolla in läget, och så har jag fått en del mail om att jag behövde byta lösenord. Det var lite avslaget på jobbet, skymtade tre andra kollegor bara. Men snickaren var där för att hänga upp hatthyllorna och whiteboarden. Bra, bra! Chefen var där också så jag inhämtade snabbt blessingen om att ha två WB's eftersom de inte alls är så stora som jag behöver.

Frid och fröjd. Snickaren kom och hängde upp dem. Tyvärr gick det bara att hänga åt ett håll, så trots att jag har två WB's känns det ändå lite smalt. Men man får "gilla läget". När snickaren var klar letade jag fram mina WB-grejer och... Jäklar! Magneterna funkade inte alls på den nya whiteboarden!!! Wtf! De medföljande magneterna funkade ju... Jag googlade snabbt på WB-märket och ser att det ska vara extra starka magneter på denna yta. Kände humöret sjönk som en sten! Priset för denna nya WB är samma som en tre gånger så stor WB skulle kosta, så argumentet om "att vi har begränsad budget för kontorsutrustning" faller platt. Men visst. Den ÄR snygg. Jag är dock mer ute efter funktion.

Nu blir det till att handla superstarka magneter och pyssla fast dem på ramarna och klädnyporna som jag faktiskt vill kunna använda. Tur det är helg i morgon så jag kan smälta detta bakslag och ladda om för jobbstarten på torsdag.

 

 

Skickat via Blogsy

Jäkla schema!

Idag blev jag rejält sur, arg och ledsen. Mest ledsen. Och också frustrerad...

Jag var på så bra humör på tåget. Jag jobbar kanske lite mer än man ska, och hade sett fram emot de här dagarna. Liksom få kliva ur jobb-bubblan några dagar och ägna mig åt det jag tycker är intressant. Lite lyx hade jag unnat mig trots att det är några dagar kvar till lönen och bokat in mig på "Lady Hamilton" i Gamla stan. Men först skulle jag ut till THS och träffa kursarna och lärarna. Jag kände mig "på"! Jag hade ju läst den anvisade kurslitteraturen, börjat skriva på första uppgiften och var allmänt uppåt.

Lunchmacka på Starbucks kändes som en nice start när jag kom fram till Stockholm. Fyllde på mitt SL-kort för ett par hundra och begav mig till Bromma. Fick snabba på stegen lite för att hinna hitta rätt klassrum till klockan ett. "YES! Jag är här nu, kör igång!"

Då kom bakslaget...

Schemahelvetet hade blivit ändrat! Ja jäklar i min lilla låda (som en kollega brukar uttrycka det) vad jag blev arg. Och ledsen. Höll först nästan på att skämma ut mig själv och brista ut i storgråt! HelvetesjävlaskitSKIT!

När jag fick schemat hade jag styrt om lite i min hektiska jobbkalender för att med skohorn bända ner en kurs i min tillvaro. Jodå, kan nog gå. Sedan - i slutet av månaden - hade jag bokat hotell och tåg för dyra pengar (fick ta lite hjälp genom att sälja några fonder). Jag hade också tagit kompledigt, för det här är inget jag gör i tjänsten. Sedan tiden jag hade avsatt för det hela.

I det schema jag hade skulle kursen vara idag och i morgon. I det gällande schemat var kursen igår. IGÅR!!!

Igår tänkte jag att jag faktiskt inte borde åka. Jag borde vara hemma och kurera min förkylning. Faktiskt! Men jag bet ihop och åkte.

Så nu sitter jag på mitt hotellrum. Det gick inte att avboka. I morgon kväll ska jag ta tåget upp. Inte heller det är ombokningsbart. Jag har begränsad budget för shopping (läs 200 spänn). Jag är så ATTANS sur att jag inte ens har förmått mig ta vara på tiden och läsa kursboken som jag har med mig. Jag har ju redan läst de kapitel vi skulle ha läst. Enligt mitt schema alltså. HelvetesjävlaskitSKIT!

Dessutom är nästa träff med kursen (enligt nya schemat) nästa vecka. Jag hade sett fram emot en vecka utan resa. Faktiskt!

Kursledaren som jag känner mycket väl förbarmade sig över mig och bjöd på fika på "Stockholms bästa fik". Han gav också en hyffsad resumé från gårdagen. Men ändå. Någon gång kanske jag skrattar åt incidenten. Någon annan gång. Man ska alltså titta till schemat lite då och då på kurswebben. "det vet studenterna på THS". Nu vet jag det med.

Skickat via Blogsy

Strandad i Docksta

Nu blir det en liten väntan för den som längtar efter maffiga bilder från mitt och kusin Annas bullbak. Det är lite @#$!!%#*€ missöde här i Docksta...

Först NYCKLARNA, mina bilnycklar är som bortblåsta. Jag här strandad här i Docksta. Utan wifi, och med slutsurfat på min tilldelade padd-datamängd. Det borde bara vara att sätta sig på bussen, men då husnycklarna ligger i bilen är det inte så stor mening. Reservhusnyckeln befinner sig förvisso i Härnösand, men hos någon som inte är hemma. Kul, kul. Jag håller mig för skratt.

I morgon blir det därför en uppstyrning med besök i Nordingrå, lift till Härnösand, hämta reservbilnyckeln och sedan buss tillbaka och bil hem. Du må tro att jag letat nyckeln här hos morsan för att slippa detta... Tur det ändå finns reservplaner!

Bullbaket gick för övrigt strålande! Jag upptäckte en dold talang hos mig själv! Det var dessutom superkul! Men, som sagt... Bilderna på mästerverken kommer då jag når civilisationen igen och mitt wifi.

Skickat via Blogsy

Gubben eller Frugan?

Jag är irriterad på Coca-Cola! Detta med namn och liknande på flaskorna, varför??? Är det på minsta sätt kul? Är det bra reklam att folk irriterar sig, eller är det bara jag som överreagerar nu?

Idag på affären tänkte jag handla en Cola Zero, och hamnade i ett val. Skulle jag ta "Gubben" eller "Frugan"? Jag ogillar båda orden ganska mycket! Ibland ser jag på Facebook eller Instagram att ungdomar kallar sina killar för "gubben", hu, vad jag ryser! Vill de vara 80 år? Varför då? Jag tycker det är total töntfaktor i att kalla sin respektive för gubbe eller frugan. I alla åldrar!

Och jag då? Som singel och Cola-sugen, vad ska jag välja? Ryyyys!

Och miljön? Jag tänker på alla som står vid kylskåpen i affärerna och väljer och väljer... De släpper ju ut en massa kyla! Och bildar kö!

Nej, Coca-Cola, tänk om, tänk rätt!

 

Skickat via Blogsy

Tillgänglighet

En i vår grupp sitter i rullstol. Det är inte direkt världsunikt, kan man tycka. I checkpointen mellan Betlehem och Jerusalem kändes det som om soldaterna aldrig varit med om en rullstolsburen människa tidigare. Revolvergrindar är inte riktigt konstruerade för rullstolar, inte den skyhöga trottoarkanten heller. Skranken som man går i när man ska till revolvergaten är också för snäv samt utgångssnurran vid passkontrollen likaså. 

Vid sista snurran satt en soldat och kollade pass. En liten bit bort fanns en dörr som var stängd, men som en rullstol skulle kunna rulla ut genom. Soldaten såg helt oförstående ut när vi kom. Vi väntade. Vi frågade vad de gör när rullstolsburna människor ska igenom. En axelryckning till svar. Efter en lång stund ropade han på en kompis som efter mycket bökande hittade en nyckel som passade till dörren.

Säkerhet, tillgänglighet, lika rättigheter, smidighet, bemötande... Listan är lång på saker man bör beakta när man gör en analys av Betlehems checkpoint, sedd ur rullstolsperspektiv. Jag tänker att vissa anpassningar skulle vara mycket enkla, till exempel sluttande trottoarkanter, eller att man har koll på vart man har nyckeln... Efter igår undrar jag bara, finns viljan? Det kändes inte som det.

Fika och golvvärme - Mänskliga rättigheter?

Är mänskliga rättigheter ett skämt nuförtiden? Jag hörde Martin Timell (Äntligen Hemma) mena på att "golvvärme i badrummet borde vara en mänsklig rättighet" och nyss sa Willy Björkman (bygglov) att smyga iväg för att fika är en mänsklig rättighet. OK, det är public service - TV, men jag tycker ändå detta är riktigt dåligt. Är det ingen programansvarig som reagerar? När folk svälter, ockuperas, förvägras utbildning, inte är lika inför lagen, förföljs för sin tro, diskrimineras och på olika sätt far mycket illa är det synnerligen futtigt att kalla fikapaus och golvvärme för mänskliga rättigheter! SKÄMS TV4!!!!!!