I Jerusalem var min favoritkyrka St James. Det bara blev så. Eftersom jag visste att jag skulle bo i Jerusalem några år passade jag på att välja en helt främmande kyrka som den som jag skulle gå mest i. Det började med en vesper (aftonbön) lite då och då. Sedan kom några högtider och liturgier. Faktum är att jag blev riktigt hemtam i St James och gick dit flera gånger i veckan. Jag fick armeniska vänner som berättade om kyrkan, legenderna, armeniska traditioner med mera, med mera. Jag tycker jag hade kolla på detta med St James.
Så tar en professor på pilgrimskursen upp St James och jag myser lite i smyg - "det här kan jag ju...". ICKE SA NICKE! Vad berättar hon....??? Jo om St James MATAMORO - muslimdräparen av stora mått, helgonet på den vita hästen som är enormt känd i Spanien!!! OK. Jag hade koll på att St James dog martyrdöden när han blev halshuggen. Kroppen flöt i land i Spanien - Santiago de Compostela... Huvudet ligger begravt i Jerusalem - i "mitt" St James.... Men att han skulle vara muslimdräpare av rang! Jag kände hakan hamande nere vid knäskålarna ungefär. Hur i hela friden kommer det sig att jag inte hört så mycket som en endaste liten referens till detta i Jerusalem?
Ok. Det är bara att tugga i sig - nu får jag täppat till den avgrundsdjupa kunskapsluckan och läsa in mig på St Jameslegender från Spanien...
Faktum är att min kunslapslucka är illustrativ när det gäller detta med hur religion och politik kan hänga ihop. I Spanien fanns behov för de kristna att skalda stort om sin seger över muslimerna - St James Matamoro blir en hjältesaga man berättar och återberättar genom historien och myten tar fäste ordentligt. I Jerusalem var en helt annan kontext. I St James konvent finns en tydlig referens till Saladin - muslimernas härförare som erövrade Jerusalem 1187. Enligt en legend brann en oljelampa övernaturligt länge inne i kyrkan och det blev något som räddade kyrkan från att förstöras. Saladin satte ett slags sigill på kyrkan att den inte skulle röras - en slags gentlemannamässig överenskommelse kanske man kan säga. Det blev liksom inte läge att i Jerusalem börja skrävla stort om nån Matamoro. Även om den spanska legenden måste ha nått Jerusalems öron var det ingen som ville basunera ut den och den....
Jag ser nu mycket fram emot nästa kurstillfälle, och inser att inom det här området skulle jag lätt kunna fördjupa mig mer i!
St James, interiör |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar