Cirklar....

Tänk vad olika liv kan haka i varandra! Idag har jag funderat lite på det. Det började med att jag hämtade upp Nils, en pensionerad präst som skulle hålla i en dag om psalmboken på grundkursen i Mellansel. I bilen pratade vi om allt möjligt. Jag har haft hans bror Allan som religionslärare när jag gick på gymnasiet i Uppsala för evigheter sedan. Nils hade full koll på min släkt eftersom han varit präst i Nordingrå där jag vuxit upp. Det var riktigt kul att lägga lite "pussel" med folk på det viset. 

I bilen samtalade vi om olika människoöden och Nils mindes en incident där han sprungit på en gammal konfirmand vid Damaskusporten i Jerusalem - som var där för att översätta bibeln till något jätteudda språk. "Vi föll varandra i armarna och ner på knä", sa Nils och jag kunde verkligen känna återseendets glädje i hans berättelse.

Under tiden jag var i Mellansel började en klasskompis till mig lägga upp gamla klassfoton på facebook, och plötsligt aktiverades en mängd minnen... Tänk vad många människor som finns eller har funnits i periferin till mitt liv! Ibland kliver de in i cirkeln, ibland försvinner de i glömska. Vad roligt det är att plötsligt "återupptäcka" dessa människor!

 

Ett trevligt möte var mellan Nils och Markus på grundkursen. Nils var den som döpte Markus för sisådär ett par decennier  sedan. Här strålade de samman och Nils fick bilder av detta dop - som han blev mycket glad för och skulle "bära närmast hjärtat".

Jag undrar ibland i vilka märkliga sammanhang jag kommer stöta på gamla bekanta från förr, eller, för den delen - vilka omständigheter som leder fram till nya vänner. Det jag tänker på nu är att vår Herre kanske har humor ibland när han sitter och styr i våra cirklar... Vem vet vad som livet har att ge efter några svängar till?