Psalm 23

Idag var det min tur att ha andakten på stiftskansliet på temat "Livets Källa". Tidigare har jag hållit lite tillbaka med att "ständigt prata Jerusalem", men nu tänkte jag fimpa den principen för gott. Har jag andakt en eller två gånger per termin på jobbet och det blir bra läge att ta med en liten "on the spot" - analys så gör jag det. Dels för att jag tycker Det Heliga Landet i sig själv är något vi inte bara ska läsa och sjunga om och dels för att andra kollegor också minsann har sina återkommande teman de gärna återkommer till. 

På temat visade jag lite bilder - min favoritbild är på "mitt träd" utanför Wadi Kelt. Nästan varje gång jag åker dit brukar Ali fråga: "Do you want to say hello to your three?" Jag svarar alltid: "Of course!". Och seden hoppar jag ur taxin och tar en bild på trädet.

Jag kan lätt föreställa mig David vandra runt med sin getflock här för att leta bete åt getterna samtidigt som han svängde ihop en psalm eller två baserat på vad han såg på sin vandring eller vad han drömde om - typ vatten att finna ro vid och gröna ängar... Det är också naturligt att de tidiga kristna använde sig av naturbilder i sina texter. Söka källan, livets träd, vatten, bäckar, källor som flödar över och så vidare... 

Vad trädet också säger mig när jag tittar på det är att när allt ser hopplöst och uttorkat ut så finns det ändå hopp. Livet hittar ett sätt att fortsätta på något sätt. Liksom rottrådarna söker källan hittar vi nya möjligheter. Det gäller bara att vara envis och trägen och inte backa för det till synes ödelagda.

En undran har jag - mina kollegor frågade mig vad det är för träd. Jag har noll aning. Är det någon som vet?