Idag är jag tacksam att jag inte krockade. Det var nära. Riktigt nära. Jag skulle till Hjertmans i Sundsvall för att handla lite grejer till vårrustningen av ATLA3, och i sista rondellen var det tight. Bilar kom ganska snabbt och när jag svängde ut var jag nära att bli påkörd bakifrån. Jag kände på mig detta på något sätt, var lite skakig när jag körde sista biten. När jag parkerade kom en annan bil och vevade ner rutan för att berätta hur nära det var. Han hade kommit strax bakom och sett det hela.
Jag är ganska bra på att köra bil, och jag körde inte fort. Men måste ha hamnat fel när jag skulle ur rondellen. Mitt fokus var att hitta rätt väg.
Körde sedan i 80 hem till Härnösand och kan inte riktigt sluta tänka på detta. Såg dessutom "Sliding doors" på kvällen och det fick mig att reflektera ännu mer. Hur olika tillfälligheter kan styra livet i en helt ny bana. Tänk om det hade smällt! Då hade jag kanske legat på sjukhus nu. Eller ännu värre. Det får en att tänka till.
No one expects the Spanish inquisition!
SvaraRaderaEller en påkörare i rondellen.
Upphinnande båt väjer. Gäller inte det på land?