Inneboende

Helgen och roadtrippen är över och jag är tillbaka i huset med mor. En kopp thé och lite prat. Blev det som vi hoppades och drömde om? Nja. Någon har i alla fall skambjudit på morsans hus i Docksta. Det blir nog sålt. Men inte mer än det går att lösa lånen som var kvar. Inget över. Ingen renovering av gårdshus här. Ingen amortering av topplånet. Vi sitter och deppar lite över det.

Så känslan som både mor och jag har - vi är som inneboende hos varandra. Vi känner inte riktigt att vi bor här. Det behövs lite mer nötning, slipning och kompromisser innan vi är ett fungerande och kreativt kollektiv. Vi är inte där än. Det goda är att vi inte bråkar. Vi har kul för det mesta. Men den riktiga kreativiteten vill inte infinna sig. Jag borde ta tag i vardagsrummet. Hänga lite tavlor, fålla lite gardiner, få upp några hyllor. Men ORKA?

Nu är sommaren här. Jag söker mig till havet och ensamheten och grubblerierna istället. Jobbresor och jobbdrömmar håller mig flytande. Huset blir inte så viktigt i mitt liv som jag trodde. Vill downsiza lite till och lite till. Kanske för att rymmas i en kappsäck och dra på nya äventyr? Men VART?

Ser folk omkring mig gifta sig, få barn, förlova sig, skaffa hus. Jag tycker ju det är kul. För dem. Men innerst inne är det lite jobbigt när mitt eget liv inte har något mål för tillfället. Imorgon utlovas det sol och 27 grader. Jag vet inte vart jag vill segla ens. Men, det är bara att fortsätta... Vad annat är att göra?