Kattplågare...

Idag hade dagen kommit. Jag och morsan skulle åka till Kramfors för att spana in en kul finfina kattungar. Som jag längtar efter en katt som kan hänga i soffan med oss, leka, jaga råttor och vara en familjemedlem.

När jag kom hem från jobbet slängde jag mig en kort stund på sängen. Scrollade lite i facebookflödet och hittade det här:

Det isade till i magen. I Härnösand härjar en kattplågare/kattmördare! Katter som sparkas. Katter som huggs itu. Katter som får trampdynorna trasade. Katter som blir mördade.

Först grät jag lite å dessa stackars katters vägnar. Sedan blev jag arg. Sedan insåg jag den oro det skulle medföra att ha katt här. Kattplågarna tycks härja vid Gådeåberget, typ jättenära. På andra sidan järnvägen bara. Definitivt gångavstånd.

Mor och jag begav oss med tunga hjärtan mot Kramfors. Vi diskuterade fram och tillbaka i bilen. I Utansjö hade vi fattat ett beslut och meddelade kattmatten att vi står över. Fasen att det finns sådana idioter i Härnösand! Hur 17 kan man ha hjärta att ge sig på oskyldiga katter på det viset? Är det psykopater i kvarteret? Då vi med ens blev en osäker miljö för en kisse är det bara att inse faktum. Kattdrömmen gick i kras idag.

Då vi ändå måste åka och vända någonstans svängde vi in till Hornöberget och åt middag där. Fantastisk utsikt, men vemod i sinnet.