Fisterre

Näst sista dagen på vår pilgrimsresa. Nu börjar vi gå in för landning. Vi tog en buss till Fisterre, världens ände och "tomglodde" en stund ut mot havet. Under "rundan" sedan på kvällen sa många att det var just detta som var höjdpunkter på hela resan. Katedralen och Butofumiere i all ära, men det var den karga och dramatiska naturen som gjorde resan till en Livsresa. Jag blev glad när jag hörde detta, för jag tycker själv att resan har varit ganska svår. Å ena sidan var det en superenkel resa att genomföra. Allt var förbokas och förbetalt, det var bara att dyka upp. Men oj, vad jag saknar att ha landkunskap! Jag kände att jag knappt kunnat bidra alls till resan. OK, hålla ihop gruppen, räkna in och sånt kan jag förstås. Men förklara konstiga saker eller ens tolka blev jättesvårt. Min arabiska är så mycket starkare än min spanska nu. Hela gymnasiespanskan är som borta!

Jag har gått och hängt lite läpp över detta, och därför var det helt underbart att ute vid Fisterre möta en kvinna, tror hon var italienska, som hejade på mig och sa "Congratulation.... You are ALIVE!". Vi for vidare till Muxia, och där nästan förlorade jag mig i att tomglo i de maffiga vågorna. Jo, jag är glad att jag lever! Att jag får vara med om detta och att jag har kollegor med i detta och att vi kan göra en livsresa som denna TILLSAMMANS!