måndag 9 april 2018

Ad Orientem!

Arlanda igen. Sky City. Gruppen tog tåg nyss mot Östersund respektive Örnsköldsvik. Å ena siden känns det skönt att "flyga solo" igen, å andra sidan känns det nu lite vemodigt att ha lämnat gruppen. Vemod och ambivalens.

På en pilgrimsresa hör det till att man funderar på vägval och vilka stigar man ska trampa på härnäst. Så gjorde också jag. Två tydliga stigar, kanske tre, vill jag nu ha siktet på. Kanske kan jag till och med kalla dem "Kropp, själ och ande"?

KROPP - Facebook skickade ett minne idag. Året var 2012 och jag var i Jerusalem. Jag hade gått ned 23 kilo och behövde en ny garderob i medium. Sa "byebye till XL forever". Nu är tydligen forever här och jag behöver fundera på min hälsa. I Spanien blev det tydligt, jag började nämligen drömma om el Camino. Men för att göra det behöver jag först må bättre rent fysiskt.


SJÄL - En annan sak som blev tydligt för mig efter en veckas vistelse längs el Camino är att det inte är där jag hör hemma. Visst kan jag återvända för promenadernas skull, men min geografiska inriktning är och förblir "ad orientem" - mot öster! Jag känner mig bekant med Jerusalem och tänker ibland att jag ska "vidga vyerna" lite. Men alls icke så! Jag kan gräva där jag står och fortsätta fördjupa mig på allehanda jerusalemrelaterade perspektiv. När jag blir pensionär kan jag sedan bli en "mellanösternräv" som åker om och om igen med grupper. Så, med hela min själ ska jag slänga mig in i fortsatta jerusalemstudier!


ANDE - Anden då? Det rent spirituella? Lite lost blir jag ibland. Jag har tro och kyrka som yrke. Jag har förmånen att ständigt prata och samtala om "Gudliga ting", men känner att jag själv är lite splittrad. Hjärna och hjärta är inte alltid på samma plats. Att "växa i tro" låter för mig oerhört floskligt, men just det vill jag göra. Men Gud för mig är svårgreppad. Tror att jag tror ibland, men tvivlar lika ofta. Gud är för mig lika "elusive" som Röda Nejlikan är för "those Frenchies"

"We seek him here, we seek him there, Those Frenchies seek him everywhere! Is he in heaven? Is he in hell? Where is that damn elusive Pimpernel!"

2 kommentarer:

  1. Så. Din camino börjar där borta på atlantkusten och vindlar sig till Jerusalem?
    Det var lite häftigt att möta folk längs vägen. Såna som hade varit framme i Santiago och nu var på väg hem. Gåendes. Det gav ett lite annorlunda perspektiv.
    Målet är inte där. Målet är hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som en sa när vi var i Jerusalem - Gud är lika närvarande överallt. Jag tänker att visst är det så, men jag känner mig närmare Gud på vissa platser, speciellt i det Heliga Landet.

      Radera