På en pilgrimsresa hör det till att man funderar på vägval och vilka stigar man ska trampa på härnäst. Så gjorde också jag. Två tydliga stigar, kanske tre, vill jag nu ha siktet på. Kanske kan jag till och med kalla dem "Kropp, själ och ande"?
KROPP - Facebook skickade ett minne idag. Året var 2012 och jag var i Jerusalem. Jag hade gått ned 23 kilo och behövde en ny garderob i medium. Sa "byebye till XL forever". Nu är tydligen forever här och jag behöver fundera på min hälsa. I Spanien blev det tydligt, jag började nämligen drömma om el Camino. Men för att göra det behöver jag först må bättre rent fysiskt.
ANDE - Anden då? Det rent spirituella? Lite lost blir jag ibland. Jag har tro och kyrka som yrke. Jag har förmånen att ständigt prata och samtala om "Gudliga ting", men känner att jag själv är lite splittrad. Hjärna och hjärta är inte alltid på samma plats. Att "växa i tro" låter för mig oerhört floskligt, men just det vill jag göra. Men Gud för mig är svårgreppad. Tror att jag tror ibland, men tvivlar lika ofta. Gud är för mig lika "elusive" som Röda Nejlikan är för "those Frenchies"
"We seek him here, we seek him there, Those Frenchies seek him everywhere! Is he in heaven? Is he in hell? Where is that damn elusive Pimpernel!"
Så. Din camino börjar där borta på atlantkusten och vindlar sig till Jerusalem?
SvaraRaderaDet var lite häftigt att möta folk längs vägen. Såna som hade varit framme i Santiago och nu var på väg hem. Gåendes. Det gav ett lite annorlunda perspektiv.
Målet är inte där. Målet är hemma.
Som en sa när vi var i Jerusalem - Gud är lika närvarande överallt. Jag tänker att visst är det så, men jag känner mig närmare Gud på vissa platser, speciellt i det Heliga Landet.
Radera