Livet går vidare

Nu är det så definitivt det kan bli. Första mars, och nycklarna är inlämnade till Frideborgsgatan. Åtta år blev det och jag tänker tillbaka på den tid som blev. Hur jag kom dit när jag hade fått jobb på stiftet. Alla vännerna som satt i min soffa där i vardagsrummet. Alla samtal.

Jag besjälar saker, märker jag. Och huset besjälade jag mycket. Mitt hem och min borg! Nu, när jag sitter i köket i mitt nya hus tänker jag att jag FÅR sörja lite. Som i filmen "Eat, pray, Love" -när du saknar, sörj då en stund - och tänk på det du saknar med tacksamhet. En stund.

Jag flyttade för att kunna äga det hus jag bor i. I det ingår att oroa sig för kylan och elräkningen, bära ved, köpa mer ved, oroa sig för vattenskador, mögel, istappar... Jag har nu fått det jag längtade efter, men hade inte riktigt räknat med denna oro. Det var så mycket lugnare att hyra...