Allahu Akbar!

Min brorson Alfred åkte pulka häromdagen. När han susade nerför backen brast han ut i ett "Allahu Akbar!" Väl nere åkte han på en utskällning av sina lärare. "Så gör man inte, muslimer kan ta illa upp!", sade de. Brorsan kontaktade då mig, religionslärarsystern sin. Vad tycker jag?

För det första betyder det Alfred hojtade "Gud är större!". Varför skulle en muslim ta illa upp av det? Varför skulle någon (förutom extrema religionsfobiker) ta illa upp av att en pojke på 8 år ropar "Gud är större!"

För det andra åker inte barn på utskällning om de skulle skrika "Fa-an vad det går undan!" (Eller liknande). Svordomar reagerar tyvärr alltför få på, men varför då denna reaktion mot "Gud är större!"?

Är det då själva det arabiska språket lärarna är rädda för? Det verkar som det kunde vara så. Himla mysko. Är de rädda för ryska också? Eller franska, tyska, spanska...? Det låter onekligen mycket outbildat om en lärare skulle vara rädd för ett språk! 

Jag tänker på att språk ständigt berikar sig själv genom möten av människor. Pizza, alfabetet, potatis, after work, mejla, pyjamas... och nu Allahu akbar. Vad är problemet egentligen?

Texten i översättning: "Det är inget annat syfte med den här texten än att skrämma skiten ur de som är rädda för det arabiska språket"