Nino Rota - The Godfather Waltz

Passerar Uppsala i tåg och kan inte låta bli att starta "The Godfather Waltz" med Nino Rota. En favoritlåt jag ofta återvänder till. Jag tycker låten är en fin blandning av vemod, ilska och utåtagerande vrede. Som minnen från förfluten tid. Nej, inget är glömt, inget är förlåtet. Det gäller bara att parera eventuella minnen som bubblar upp med lite Nino Rota.

Jag vet inte riktigt när jag började lyssna på "Godather" när jag passerar Uppsala - det är nu många år sedan och har blivit som en vana. Nästan så att det känns bra att minnas De Stora Sveken (plural) som utspelade sig här för länge sedan.

Nu till något roligare. Morsan och jag är på väg till Egypten för att fira min födelsedag! 50 år sedan i övermorgon. Det är helt ofattbart att jag blivit så gammal! Jag minns hur farmor sa någon gång att inget, absolut inget ändras på insidan. Oj, vad rätt hon hade. Till det yttre syns det nog att jag håller på att bli en "50-taggare", men insidan är ungefär lika. Som vår biskop emerita Tuulikki sa i en morgonandakt - man blir som en lök - ringarna innanför finns kvar och det bara byggs på av år och erfarenheter.

Så, i några lager innåt krävs nu lite Nino Rota. Nu rullar tåget igen och jag byter spår. Lite Chris Rea passar fint - road to hell. Jag minns hur Helena och jag lyssnade till denna skiva om och om igen på ett strandcafé i Sharm el Sheik för snart 30 år sedan. Cafét hade nog bara den skivan... Glada minnen av sol, strand och snorkling! Minnen som tål att dammas av! Jalla!