Nähä....

Det blev inget bloggat från Jerusalem. Inte heller helsingborg som resan sedan gick till. Nu sitter jag i Jönköping och försöker komma ikapp med tanke och blogg.

Då och då funderar jag på om jag kommer bli utbränd. Googlar hjärnstress och blir lite stressad av vad jag ser. Men så kommer jag ut ut jobbtunneln och inser att jag nog inte har den rätta fallenheten för att bränna ut mig. Att någon slags autopilot gör att jag väjer innan väggen. Jag är enormt tacksam för denna autopilot!

Nu har jag varit på "Svenska kyrkans samtalsdagar med de ortodoxa och orientaliska kyrkorna" - det är en mötesplats som infaller en gång per år och är en höjdare! En massa olika kyrkors representanter möts och vi firar gudstjänster tillsammans och pratar om allehanda saker som vi har gemensamt.

I helgen har vi pratat bland annat om förnyelse och förändring. En ortodox kyrka ändrar inte så mycket - det är själva id+en med ortodoxi. Samma böner, samma texter och samma liturgier firas. Men, då kyrkan brottas med frågor om tillgänglighet går det att förändra förvånansvärt mycket inom ramen för tillgängligheten. Mässor översätts till folkspråk, ikonostasen sänks så församlingen ska hänga med bättre i vad som sker "bakom skranket" och moderna media som facebook, instagram och liknande används för att kunna sprida information från församlingarna.

Samtidigt som tillgängligheten ökar fokuserar kyrkor på att undervisa i själva tron, så det är som två rörelser (som jag uppfattade det hela). En rörelse som gör mysteriet mer tillgängligt, och en rörelse som drar människor närmare mysteriet genom undervisning. Metropoliten av finska ortodoxa kyrkan som var mer under helgen sa att det behövs goda "mystogoger" som hjälper människor förstå symboler och tro bättre. Ha! Tänk om jag skulle börja kalla mig Mystogog! Hur coolt vore inte det? Det känns ju som det är just det jag håller på med...