Nu har morsans och min roadtrip kommit igång. Hotellet på Arlanda är så nice att vi kanske blir kvar här?
fredag 3 juni 2016
Skickat via Blogsy
torsdag 12 maj 2016
Vårrustning
Nu är jag i full gång med att få båten klar för sjösättning. Halvt ruinerad blev jag förra veckan då jag begav mig till Birsta och sedan Hjertmans i Sundsvall för att skaffa utrustning, färg och verktygslåda. Ny batteriladdare hittade jag på Claes Ohlssons för 1200kr. En ställning för solpaneler var också lite kostsamt, 1800 p Hjertmans.
Att handla är ingen konst, men själva pysslet med vårrustningen kräver kunnande, styrka och uthållighet. Bottenmålningen var intressant, det gällde att stressa järnet eftersom färgen torkade på nolltid! Lite läskigt var det att åla in under båten och trailern för att rolla på färgen, jag fick tankar om hur hela båten lätt kunde krossa mig där jag låg och målade för brinnande livet.
Masten var ett styrkemoment! Att baxa den på plats och få in sprinten gjorde mig alldeles svettig, att sedan vinscha upp den var lätt. Nu står den fint på plats, bara bommen kvar.
Elen är något jag inte begriper mig på. Idag var det för kallt och blåsigt för att hålla på, så imorgon ska jag försöka lösa det hela. Få upp panelen på sin pinne, byta batteriladdare och sedan koppla in batteriet i det hela. Lätt i teorin, men att hänga dubbelvikt i motorrummet är så jobbigt!
Idag lade jag ett bud på ett båtskjul också! Jag hoppas verkligen jag får det, för det kommer bli stor skillnad att kunna hålla till inomhus när jag fixar med båten. Tanken på ett eget båthus gör mig alldeles glad! Där tänker jag ha en kaffebryggare och en liten radio och stå och pyssla på höstar och vårar!
fredag 6 maj 2016
Arlanda
Sämre kan man ha det än två timmars väntan på Arlanda. I och för sig är jag på väg hem, inte bort. Men känslan är densamma, jag är på väg! En del nya erfarenheter fick jag på prostresan med Luleå stift, och några nya ställen dit jag definitivt kommer återvända när jag reser med grupp. Synagogan Kol Haneshama var ett sådant exempel. En synagoga där rabbinen varit i Taizé och blivit inspirerad av sångerna där så han tagit med sig dem och sjunger dem i synagogan.
Mest av allt har jag blivit inspirerad att studera efter den här resan! Dels för jag har dålig koll på en massa saker. Jag märkte till exempel att jag inte hade en susning om hur många som bor i Ramallah, och dessutom tänkte jag helt fel när jag skulle uppskatta antalet. Hu! Inte för jag vill vara ett "levande lexikon", men jag vill ha lite koll på basics. På STI fick vi höra Jesper Svartvik föreläsa om judisk-kristen dialog utifrån fem olika judiska högtider. Det kändes som hjärnan öppnade upp när jag lyssnade och en massa nya associationsbanor skapades! Häftigt! Jag tänkte då på min futtiga tillvaro till vardags hemma där jag så lätt hamnar i samma mönster - tv - iPad, städa - vattna blommor... Inget fel i det, men när det blir BARA det dag efter dag efter dag känns det som livet kommer springa ifrån mig på något sätt om jag BARA fortsätter så. Nu vill jag skriva mer, läsa mer och uppleva mer!
En häftig upplevelse i Jerusalem var när jag med en av prostarna besökte tatueringsstället. Tatueringsstället är specialiserat på pilgrimstatueringar och motivpärmarna dignar av alla religiösa motiv! När jag satt där och funderade på att lägga till lite till mitt armeniska kors kom en man och bjöd på koptiskt bröd från mässan. Man bakar 12 bröd, berättade han, och något eller några av bröden används i mässan, de andra blir "Agapebröd" som man kan dela ut till vänner och bekanta. Så där, i tatueringsstudion, satt jag och tuggade detta bröd medan prosten fick sitt Jerusalemkors på armen. Märkligt, mäktigt och annorlunda!
söndag 1 maj 2016
Påskdagen
Vi landade mitt i påsken här i Jerusalem! Efter en snabb avlastning på hotellet gick vi till St James och var med om "Blessings of the four corners". Det kändes lika fint som vanligt att vara med om det. Lite undrade jag förstås vad gruppen skulle säga om denna ceremoni, vi är ju lite impregnerade av vikten av delaktighet i Svenska kyrkan. I St James ser delaktigheten lite ennorlunda ut. Man handlar ljus och ställer i ljushållarna, man sjunger med lite ibland i hymnerna och man är närvarande. Prästerna och seminaristerna gör resten. Det är så långt ifrån "föreställning" man kan komma, för prästerna skulle faktiskt göra det de gör även om det inte kom några "civila" alls - Gudstjänsten är för Gud! Och församlingen. Så när ceremonin pågår kan det samtidigt kännas som kyrkkaffeprat i grupper som är där. Och det är helt ok. Man väljer hur nära man vill vara i själva ceremonin, men vill man hellre surra med bekanta en bit iväg går det också bra.
fredag 29 april 2016
På väg igen!
Så är det lift-off, och jag är på väg till Jerusalem igen! Den här gången åker jag med Luleås biskop och prostar på en kort studieresa (söndag-torsdag). Eftersom det inte finns jättebra förbindelser mellan Härnösand och Arlanda och eftersom vi imorgon ska ha en förberedande föreläsning åker jag redan nu. Två nätter på Arlanda innan vi lyfter på söndag morgon.
Det varnas för värmebölja de-luxe i the Holy City. Temperaturer runt 35 grader är att vänta. Just nu känns det endast bra, men jag kan tänka mig att det kan bli påfrestande. Lite surrealistiskt var det att packa för detta, och jag åker nu i sommarjackan. I en ficka fyndade jag en näve shekel, så det bådar gott! Annars är väskan mycket lätt! Så här i maj chansar jag lite eftersom risken för regn inte är jättestor. Och, som sagt, värmeböljevarning är utfärdad.
Som vanligt trivs jag med att "vara på väg"! Ikväll ska jag unna mig lite lyx på Arlanda! Lite röta hade jag nämligen med hotellet, mitt rum hade en jätteterrass! Mysfaktorn är HÖG! Blir det sol i morgon är det jackpot!
söndag 24 april 2016
Internationell helg
Bloggandet går trögt nu. Jag vill ju blogga, men många gånger slänger jag det jag skriver och gör något annat istället. Jag är lite trött och okoncentrerad, men också ruggigt kreativ och igång. Samtidigt. Det är lite tröttande.
Nu sitter jag i alla fall på tåget från Uppsala, på väg hem efter två dagars "arbetskonferens" i det internationella arbetet. Typ två-tre från varje stift träffas en gång om året i Uppsala för erfarenhetsutbyte, kunskapsinhämtning och inspiration. Inbrötandes av konferensen var jag trött och less och tänkte lite "vad blir det här, vad ska det här ge mig?". Emellertid tog jag mig snabbt upp ur gropen och vände på frågan till "Vad är det jag kan bidra med?" Upptäckte att det faktiskt var en hel del. Jag har pratat mig varm med en massa olika personer om hur man ska få igång ungdomars engagemang för internationella frågor i svenska kyrkans internationella arbete. Det blev spännande och utvecklande samtal!
Sedan, nyss, på perrongen i väntan på tåget kände jag att jag failade STORT i mitt eget engagemang. Där stod jag i min egen bubbla av musik från mina ganska dyra hörlurar, trådlösa förstås. En man kom fram till mig. Jag hade sett honom tidigare då han rotade i soporna efter burkar att panta. Han hade en lapp i snöre runt halsen som berättade en sorglig historia. En bit ur hans liv. Han gestikulerade och ville ha pengar. Jag hade inga pengar sa jag. Han förde handen mot sin mun och tecknade att han var hungrig. Jag hade ju inget... Jag skämdes och föll undan med blicken och han vandrade vidare. Fail! Jag hade visst pengar! En hel hundring har jag ju prydligt ihopvikt i iphonefodralet. Varför ska jag vara så girig?
Mannen startade om sin vädjan till en stressad mor med två barn som stod på perrongen. Jodå, hon var en god människa och grävde fram en av deras inplastade mackor och räckte över den. Glädje för mannen och ett riktigt möte blev det. Ingen smått autistisk individ med stora hörlurar där inte!
Nu sitter jag i ruelse och rannsakar mitt handlande. Är jag bara engagerad i teorin? Har jag verkligen rätt att sprätta runt och prata om hur man väcker andras engagemang när jag inte förmår att leva som jag lär? Jag kommer fram till att jag inte har ett smack att skylla på och vill göra bättring!
Fasen vad jag failade. Nu när jag ser det i text kommer eftertankens kranka blekhet över mig med dunder och brak... Det enda jag kan göra i detta läge är att ta det som en livslektion. Nästa gång jag hamnar i liknande situation vill jag åtminstone kunna ta av mig lurarna och komma ut ur min bubbla!
tisdag 12 april 2016
Vård Av Katt
Livet efter Jerusalemresan har mest handlat om Tibble. Min gosiga katt, Tibble the Cat, blev förmodligen påkörd i Docksta för ett par veckor sedan. Han kom in till mor, blödande ur ett djupt jack i halsen och tilltufsad i sidan. Hon tog honom i bilen och for in till Härnösand med honom och vi gick till veterinären. Han blev sydd och röntgad. På röntgen konstaterades ett brutet revben, men inget man kunde göra något åt. Vi skulle hålla koll på hur han andades och hålla honom varm.
Det är gott Gry i Tibble, och nu är han så gott som återställd. Tyvärr har han sedan tidigare döv, förmodligen ålder, han är ju ändå 18 år gammal. Nu bor han med mig i och vi kompar bra. Från början var jag sjukvårdare, men nu är jag hans betjänt och fångvaktare. Han kräver ständig tillförsel av dyr kattmat (lax i gelé), och har visat tecken på att han vill ut. Men här i stan där han inte har varit ute förr törs jag inte släppa ut honom. Jag är rädd att han inte skulle hitta hem igen, eller ännu värre - bli påkörd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)