Hårdrock i Jerusalem

Hårdrock på taket till studiecentret.... var det ens möjligt? Med viss oro har man bjudit in dandanatmusikerna från Sverige att spela på taket under deras sista kväll i landet. Bra och mycket lät det, man kan säga att det skångade i hela Jaffa Gate när Trakdor från Sundsvall öste på. Det kom en strid ström människor, både israeler och palestinier och alla verkade vara Heavy Metal-fans...

Besök vid Graven

Mina absoluta högtidsstunder i Jerusalem är när jag får tillfälle att gå med i den armeniska processionen i Grav- och Uppståndelsekyrkan. Det slår det mesta jag gör när jag är här. En hel del av seminariepojkarna var nya och prästen som ledde processionen var också ny, men tillräckligt många kände igen mig och hälsade mig välkommen med ett ljus. Det gjorde mig riktigt varm om hjärtat - vilken känsla av tillhörighet det ger att få vara med! Förutom seminaristerna, några sakristaner och prästen var vi fyra civila i processionen. Det är lite kul faktiskt, det var en hel del turister som stannade till och tittade när vi skred runt med ljus i händerna.


En bra grej med orientalerna och ortodoxerna är att de extremt sällan byter hymner, jag kunde därför stämma in i "De-e-vooo-o-oo-oo-oo-rgh-mi-aaaa....." (Herre förbarma dig) Hayr Mer (Fader vår) och några andra vanliga processionshymner. Textläsningarna ur evangelieboken handlar om ställena man besöker vid processionen; Jesu fängelse, lottdragningen om kläderna, Helenas krypta, pryglingspålen, Calvary, Svepningsstenen, Graven och sist tillbaka till stället där Jungfru Maria svimmade när hon såg den döde Jesus. Under tiden texterna reciteras brukar jag låta tanken vandra och meditera över dessa scener. 


Uppe på Calvary är det en extremt intensiv hymn, seminaristerna går ner på knä under hymnen och prästen tar av sig hatten och lägger den på ena axeln som en symbol för hur Jesu huvud hängde när han dog. Starkt och vackert framför alla lampor och kors uppe på själva Golgata!

Vackraste sången är framför graven, där sjungs "Der Voghormia" med någon av de otaliga melodier som finns, just denna procession råkade de välja den jag gillar mest och den som sjungs tvåstämt. När de hade sjungit klart utanför graven går processionen runt graven medan vi "civila" får tillfälle att gå in i själva gravkammaren. Det blir svårbloggat om detta då det är så stort.

Ute igen går vi till sista stationen och ber Hayr Mer samt kysser evangelieboken. Jag vet inte riktigt vad man säger om det i mina protestantiska kretsar, men här i Jerusalem, i processionen och i det ögonblicket är jag tämligen armenisk. Prästens "Bless you" är underbart att få.

Seminaristerna framför Jesu fängelse

Väl hemma igen funderar jag på varför jag "går igång" på denna procession så mycket. Jag skulle tro att det är det visuella tillsammans med de vackra hymnerna. Nu när jag kan sjunga med i dem är det ännu trevligare - jag blir den enda sopranen i en manskör (inte för att jag hörs - de sjunger MYCKET starkt), men jag själv hör och det känns riktigt gott att få vara med! Dessutom är kopplingen till platserna det som gör det hela så verkligt, det blir så lätt att tänka tillbaka 2000 år då det hela utspelade sig...

Solnedgång från olivberget

Solnegång från Olivberget

Taybeh beer - bryggs i byn Taybeh utanför Ramallah

Igår for jag upp på Olivberget med två vänner för att njuta av solnedgången och en varsin Taybeh. Helt underbart. Ljumma vindar och en enastående utsikt!

Dandanat i Betlehem

Gigantisk reklamskylt i Betlehem!

Igår var jag i Bethlehem för att lyssna på den avslutande konserten i Dandanat - musikfestivalen med fyra grupper från Sverige och fyra palestinska grupper. De hade övat tillsammans och framförde nu en del nya låtar. Det lät helt fantastiskt! Vilka musiker! Man kunde verkligen tro de spelat tillsammans i åratal. En grupp var från Sundsvall och jag tror bestämt jag föll pladask för dem. Melodiös hårdrock med en sångare som hade en grymt bra röst. Kanske börjar jag bli gammal, men jag tyckte det var lite för hög ljudvolym på det hela - men då jag höll för öronen kunde jag verkligen bara stornjuta! Den låt som imponerade mest på mig var dock någon slags svensk fäbodlåt som övergick till en palestinsk traditionell melodi för att sedan bli svensk fiollåt igen. Det stämde så bra ihop och trots att det var helt olika musik passade det som handen i handsken. Det gick rysningar längs ryggraden då jag hörde dem!

Culture Chock från Jerusalem

Culture Chock från Jerusalem

Melkit för en stund

Det är ett mycket stort utbud av gudstjänster en söndag i Jerusalem, nästan svårt att välja. Men då jag har en facebookkompis som är katolik blev valet lätt, det fick bli den melkitiska mässan. Den hölls i det grekisk-katolska patriarkatet och biskop Joseph-Jules Zerey var celebrant. Jag kom att gilla denna kyrka skarpt! Det var en mycket trivsam atmosfär och man kände sig mycket välkommen! 


Under gudstjänsten uppmärksammades en grupp kvinnor lite extra. De fick medalj av biskopen och en flaska heligt vatten. Troligen var det någon kvinnoförening som på så vis antingen firade något eller hälsade nya medlemmar välkomna. Allt var på arabiska och det var lite svårt att få sammanhang av de ord jag lyckades snappa upp.

Grekisk katolsk = Melkit

"Melkit" betyder "Kung" och det var de kristna här i öster som accepterade konciliet i Chalcedons förklaring om kristi natur (att kristus var två skilda naturer i en kropp, utan sammanblandning). Däremot följer man byzantinsk rit, så mycket i mässan liknar den grekisk ortodoxa liturgin. Det finns ungefär 1,3 miljoner melkiter i världen och ungefär 1000 melkiter i Sverige.

Mycket vacker kyrka!

Nattvardsgången var ungefär som i en protestantisk kyrka och jag hamnade i grubblerier hur jag skulle göra. Det är ingen som står och kollar om man är "äkta melkit" och i princip skulle man kunna traska fram och vara delaktig fullt ut i mässan. En protestant som jag känner har också av den melkitiske ärkebiskopen fått klartecken att delta då han kunde svara "ja" på frågan "Tror du det är på riktigt, tror du att Kristus möter dig i brödet och vinet?" Jag kan ju också svara ja på en sådan fråga men hamnade i grubblerier hur själva nattvardsutdelandet går till. Kikade och såg att prästen stoppade oblaten i munnen på de som kom fram och på grund av att jag tycker det kändes lite obekvämt så valde jag att bara titta. Vilket var vackert nog i kyrkan! En grupp kvinnor sjöng fantastiskt vackert och det var bra stämning. Efteråt var det kyrkkaffe.

Strövtåg i Betlehem

Nyss satt jag och filosoferade på ett café i Betlehem. Jag trivs som fisken i vattnet men det är också emellanåt lite ensamt här. Just att sitta på fik blir lite trist när man inte har någon att surra med, men jag plockar fram datorn och låtsas att jag är en "superbloggare" med 1,5 miljoner läsare i månaden som t.ex. "underbaraclara" har. Men det är en klar fördel att resa själv också eftersom man kommer i kontakt med så många människor. 

Nyss kom jag i samspråk med en shopägare, Jack, som är katolik. Hur trevligt som helst och intressant. Han arbetar med att snida olivträ och visade lite "under disk" ett par politiska krubbor med de tre vise männen utanför muren till Betlehem. Lite kreativt är det att göra krubbor som stämmer med situationen idag, men samtidigt trist att han måste ha dem "under disk" för att inte skrämma iväg vissa pilgrimmer. 

Jag strövar planlöst vidare i Betlehem, hälsar på födelsekyrkan som är ganska tom på folk. För en gångs skull är det riktigt fridfullt när jag går ner till själva födelseplatsen som ligger en trappa ner. En stjärna markerar platsen med stort P där vår frälsare Jesus föddes för typ 2000 år sedan. Ganska mäktig känsla att vara där! Ute i det skarpa solljuset igen söker jag efter "Stars and Bucks coffe shop" som ska finnas i Betlehem. Frågar lite olika folk, men de har ingen koll och pekar mig än hit, än dit. Känner vätskemätaren börjar nå botten och slinker in på Peace Centers café och sörplar cola light och bloggar. Om fem (!!!) timmar börjar kvällens konsert i den lutherske kyrkas kulturcentrum "Dar Annadwa". Fyra grupper musiker och dansare från Sverige är här för att möta fyra palestinska grupper. På dagarna har de workshops och på kvällarna ger de konserter. Det är bara 10 shekel i inträde och det väntas mycket folk. Jag hörde ett band repa för ett tag sedan och det verkar minst sagt lovande!

Efter fiket rinner plötsligt energin till och jag beger mig ut på långpromenad med stavarna i Betlehem. Från Dar Anadwa går jag mot checkpointen och följer muren när jag stöter på den. I en ficka på betlehemssidan träffar jag på Anastasis shop. De har muren på tre sidor om sitt hus och är förtvivlade då deras bensinmack inte längre nåddes av en endaste kund.

Väl tillbaka igen på ICB är jag dels trött och får dessutom ganska ont i öronen av den höga musiken så jag beger mig tillbaka till Jerusalem i skymningen. 

LCHF i The Holy Land

Nackdelen med att åka till Jerusalem brukar vara att jag varje gång går upp i vikt. Pitabröd, sena middagar med tusen förrätter, brownies på Armoa, baklava, hoummus och pistagenötter... Den här gången ska jag verkligen försöka fokusera på att fortsätta med LCHF och då går pitabröd fetbort! 

Igår var jag och shoppade förnödenheter på Tannour, ett dygnet-runt-ställe i Wadi Joz. Det är ett kombinerat bageri och snabbköp och eftersom det luktar alltid nybakat där så frestelserna blir stora! 

Lyckades dock att behärska mig från alla färska bakelser och högg tag i kesoburkarna istället. Keson här är fantastisk! Inte alls som vår vanliga keso i Sverige, utan både lenare och mer smak i. Nu ska jag göra sallader i mängd med keso som proteinkälla! 


Stavgång fungerar däremot riktigt bra, jag orkar gå längre och risken att falla blir mindre MEN folket i Jerusalem glor. Det ser säkert i deras ögon jättekonstigt ut med "Nordic Walking". Men ok, stirra på, det får mig att vilja promenera mer när jag är här. Jag har redan gått runt Jerusalems gamla stad två varv sedan jag kom hit sent  igår kväll.