Seglingen till Kattskär blev lite dramatisk. Det blåste inte jättemycket, men var höga vågor. Detta gjorde att seglen slog lite oroväckande mycket, och plötsligt såg jag att en vantskruv hade börjat skruva upp sig! Det är alltså det som håller masten uppe, så det är inget jag vill se när jag är ute på sjön i "skarpt läge". Jag seglade i läns (vinden akterifrån), och kravlade upp på däck för att skruva åt nämnda vantskruv med handkraft. Åtminstone kunde jag dra åt den så den inte lossnade helt tänkte jag.
Vågorna gjorde att båten började gira åt babord när jag satt där på styrbords däck. Gör jag en gipp nu ligger jag pyrt till tänkte jag och lade mig platt på däck. VOSH - där kom masten över huvudet. Det var en kraftig gipp och en massa kraft i bommen. Jag kröp tillbaka till rodret och rätade upp båten igen. Just då var jag långt ifrån land och hade inte ett enda annat segel i sikte.
Eftertankens kranka blekhet - hade jag fått bommen i huvudet kunde jag mycket väl ha slagits medvetslös. Hade jag fått bommen på kroppen hade jag mycket väl kunnat svepas överbord. Även om jag gjorde rätt - duckade - kände jag hur rädslan kom krypande i efterhand.
Men - ju mer erfarenheter jag samlar på mig desto bättre blir jag på att segla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar