Livet känns som ett ekorrhjul nu. Morgonkaffe, mörkt ute, går till jobbet, går hem. Mörkt ute igen. Skrapar bilen (har lånat pappas bil ett tag), åker till affären, hem igen. Lagar mat och matlåda, går på löpbandet, ser TV och går och lägger mig. BLÄ! Jag är så trött, så trött. Skulle helst vilja sova alternativt gråta. EGENTLIGEN är det en massa intressanta grejer på gång, men jag har hela tiden känslan av att ligga aningens efter. I morgon vill jag komma ikapp!
Ja, och så lever jag i ett hav av kartonger. Kanske det bidrar till min dystra sinnesstämning? Hoppas på ljusning snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar