Det blir ingen Sverige-runt, men kanske en härlig segling ändå? I förrgår lämnade jag Härnösand och stack norrut mot Häggvik. Det kändes helt underbart att vara i välbekanta vatten och se alla de kända bergssiluetterna och sunden rada upp sig. I´m back!
Förra natten låg ATLA3 och gned sig mot en ståtlig Swan. I natt är vi i naturhamn mot en klippa. Hm, det låter mer äventyrligt än det är kanske. Jag ligger i kända Edsätterfjärden mot klippan med målat ankare och befintliga jäsningar att förtöja i, samt med vänner och bekanta i var och varannan fiskebod strax intill. Men för stämningens skull låtsas jag annat och har förstås tänt topplanternan (ankringssignalen). Jojo, lite ska väl kustskepparkunskaperna få användas!
Jag ligger och tänker på kvinnan i Swanbåten. Hon hade seglat en hel del i en 26-fots segelbåt (ungefär i ATLA3´s storlek). Sedan hade hon antagligen träffat på en man längs vägen och de tillsammans handlade på sig denna ståtliga skuta. Åååå. Något. Sådant. Kunde. Gärna. Hända. Mej! Jag bestämde mig därför att vara aningens mer tillgänglig. Inte enbart sitta i sittbrunnen, utan faktiskt gå ut på bryggorna och socialisera lite. Det är antagligen i gästhamnarna sannolikheten att träffa på någon trevlig singelseglare är som störst? Vad vet jag. Men jag kan ju börja med att le.
Vädret är lite varierande. Idag seglade jag förbi bikiniklädda soldyrkare på Rotsidan samtidigt som jag själv stod i fullt seglarställ. Det är attans kallt på böljan den blå. I morgon utlovas sol och sydvindar. Tror jag styr norrut efter lite men med riggen. Av någon anledning skruvar vantskruvarna upp sig och slackar. Inte bra, får se om jag är kvinna nog att få till det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar