Jag vaknade på vandrarhemsbåten och låg och drog mig en lång stund. Så småningom tog jag mig samman och drog mig in till city centre. Handlade lite och begav mig sedan till fotvårdaren på Sveavägen. På kvittot står det att klockan var 14.37. Började sedan promenera mot Drottninggatan till.
Nu när jag ser nyheterna och försöker klura ut var jag befann mig när lastbilen kom dundrande genom folkmassorna på Drottninggatan inser jag att jag varit mycket nära. Kanske 100 meter ifrån när gärningsmannen kapade lastbilen.
Intet ont anande gick jag och lyssnade på musik när första människan stoppade mig på gatan. "Vänd, vänd... det har varit ett attentat...!" Då märkte jag att det inte stod rätt till. Folk kom springandes mot mitt håll. En del grät hysteriskt och skakade. En mörkhyad man visade rubrikerna på sin mobil. Några till kom. Vi uppdaterade varandra och gick vidare.
Jag tänkte en hel del på Jerusalem och kryssade mellan fläckar av stan som var mindre befolkade. Det var inte så lätt, för det var så många människor ute på gatorna, och i korsningarna stod där stora klungor. Jag tänkte att om det skulle komma en gärningsman till så var det inte bra med dessa klungor.
Problemet var nu att jag var på fel sida olyckan när jag skulle tillbaka till båten. Gick lite planlöst mot söder. Såg dussintals ambulanser och enormt många poliser. Typ som i Jerusalem uppenbarade sig kravallutrustade motorcykelpoliser med stora vapen och konstiga uniformer.
Inte hade jag ätit någon lunch heller, men vid fyratiden hittade jag "Jerusalem kebab" i Gamla stan och tog en falafel. En i mitt facebookflöde hade insinuerat att attentatet berodde på alla flyktingar vi tagit emot från "arabländerna". Min falafel blev som en stilla solidaritetshandling. Stärkt av falafeln gick jag vidare.
Tunnelbanan och busstrafiken stod helt still och överallt promenerade folk från stadskärnan. Över bron till Söder var det kusligt mycket folk. Alla gick sammanbitna och glodde i sina mobiler för uppdateringar.
På båten igen har jag nu suttit och glott på nyheterna. Inser att jag verkligen varit nära epicentrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar